Det rapporterar New York Times och Washington Post på lördagen.

I telefonsamtal och möten den senaste tiden har president Barack Obama uppmanat Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy att vidta koordinerade åtgärder - inklusive att satsa flera miljarder euro på att lösa ut Grekland och för att skydda europeiska finansinstitut - för att förhindra att den grekiska statsskuldkrisen sprider sig till grannländerna.

Timothy Geithner har samtidigt argumenterat för att utan stark backning från ECB så kan regeringarna i euroområdet hämmas under en utdragen period på grund av att investerare oroar sig för att deras obligationer är för riskabla.

Washington Post skriver att förslaget att expandera ECB:s roll har delat Europa, anhängarna instämmer om att regeringarna behöver starkare stöd från centralbanken medan skeptikerna oroar sig för att en sådan ordning skulle uppmuntra "odisciplinerade" länder att öka sina utgifter.

New York Times skriver att insikten om att Europas statsskuldkris nu sannolikt är den största risken som hotar den globala ekonomin vid upprepade tillfällen har skakat Wall Street den senaste tiden, vilket eroderar förtroendet och ökat oron bland företag och hushåll.

Harvardekonomen Kenneth Rogoff sätter Europas effekt på USA i politiska termer:

"Nedsidesscenariot är fruktansvärt. Och om det händer före det amerikanska presidentvalet skulle det göra ett jämnt val till ett där presidenten är i ett enormt underläge", sade han.

USA-administrationens lobbykampanj sker enligt två huvudsakliga riktlinjer; den ena är att hävda argumentet, med stöd av många ekonomer, att Tyskland "tjänar enormt" på att bevara euron i sin nuvarande form snarare än att överge den eller att bara titta på när den kollapsar.

Ett argument är att i jämförelse med D-marken så har euron öppnat möjligheter för Tyskland att exportera med en billigare valuta.

Den andra viktiga delen i lobbykampanjen är pressa de europeiska ledarna att stärka de institutioner som står i hjärtat av krisen, stödfonden EFSF samt ECB.

Enligt amerikansk uppfattning är det uppenbart att fondens nuvarande kapacitet, 440 miljarder euro, inte är tillräckligt stor, men samtidigt råder tveksamhet om den politiska och finansiella kapaciteten i vissa länder att utöka fonden eldkraft. Ledande företrädare försöker nu finna vägar att öka fondens eldkraft genom leverage.

Ett alternativ skulle vara ett program där regeringarna använder sina samlade resurser för att garantera lån för investerare som köper skuldpapper från problemtyngda länder. Lånen ska ges via ECB, men eventuella förluster skulle absorberas av EFSF. Det skulle innebära leverage-effekter eftersom garantier kan ges för lån som är flera gånger högre än fondens tillgängliga kapital.

Ett sådant program skulle likna det amerikanska Talf-programmet, Term Asset-Backed Securities Loan Facility, som användes med blandade resultat av det finansdepartementet och Fed i inledningen av finanskrisen 2008.