Så satsar USA:s proffs på Sverige Privata affärer.se Publicerad: 2010-08-13 Skriven av Hans Westerberg

De amerikanska investerare som normalt tar stora positioner på Stockholmsbörsen har just nu ett svalt intresse för våra bolag.

Stephen Kusmierczak är Sverigespecialist på Chicagobaserade Columbia Wanger Asset Management. Av firmans totala börsportfölj på nära 30 miljarder dollar är bara 250 miljoner investerade på Stockholmsbörsen. För några år sedan var de överviktade i Stockholm.

– Jag är oroad över utvecklingen i Europa och även om länder som Sverige och Norge nu har mycket välskötta ekonomier tror jag inte de kan stå utanför den makroekonomiska utvecklingen i Europa, säger han och pekar på de problem han tror kan komma på den svenska bostadsmarknaden när räntorna höjs.

Sverige och Norge är de enda länder där bopriserna gått upp under den gångna lågkonjunkturen, påpekar han. En eventuell bristande svensk bostadsbubbla är dock inte det han oroas mest över. Det är i stället att de stora ekonomiska obalanserna i Europa och USA kan kasta oss in i en ny lågkonjunktur. Då kan Sverige inte stå vid sidan om.

Medan Stephen Kusmierczak resonerar om ekonomiska bubblor talar Katrina Dudley på Franklin Mutual Advisers hellre om champagnebubblor.

– Europas problem och den fallande euron kommer att betyda att den europeiska industrins konkurrenskraft ökar och att de europeiska exportföretagen därmed klart kommer att gynnas, säger hon.

Dudley är portföljförvaltare på tre av Franklins stora Europafonder med totalt över 5 miljarder dollar i förvaltning, vilket i sin tur är ungefär en tiondel av Franklin Mutuals totala aktieförvaltning. Tyvärr för Stockholmsbörsen är det inte mycket där som Katrina Dudley tycker är köpvärt.

– Vi är ”stock-pickers” och jag brukar förklara för våra andelsägare att vi ser på marknaden som ett champagneglas där bubblorna stiger upp från botten. Vi försöker köpa bubblorna när de börjar stiga och säljer när de når ytan. För att hitta dem tidigt letar vi efter en katalysator som sätter fart på processen.

Katrina Dudleys fonder hade till i våras 5 miljoner SKF B, de är alla nu sålda och hon har också sålt hälften av ett stort innehav i Investor B. Några andra köpvärda svenska aktier har hon inte lyckats hitta.

Vad var det för fel på SKF?

– Det var absolut inget fel. Tvärt om tycker vi Tom Johnstone och hans management har gjort ett suveränt jobb. Hans förvärvspolitik och aktieägarvänlighet har vi verkligen uppskattat. När vi köpte SKF var det undervärderat i förhållande både till p/e och cash flow. När vi sålde var det fortfarande ett bra företag men nu fullvärderat, säger Katrina Dudley.

Investor är uppenbarligen inte fullvärderat eftersom detfinns kvar i portföljerna?

– Vi tycker om Investor, dels för bolagen venture capitalsatsning i onoterade bolag, dels för att det handlas till rabatt mot substansvärdet. Det ger en uppsida på kursen och betyder att vi får en hög direktavkastning, säger Katrina Dudley.

Hög direktavkastning har sedan börstoppen i maj blivit allt viktigare för de amerikanska investerarna. Efter sänkta utdelningar under 2009, kraftiga kostnadsnedskärningar under lågkonjunkturen och återhållna investeringar är nu många företagskassor överstinna.

Fram till mitten av juni i år hade 135 företag av de 500 i S&P 500 aviserat utdelningshöjningar, och fler väntas följa efter. När nu marknaden börjar frukta att det inte blir vare sig någon börs- eller Konjunkturuppgång under hösten, ses de stora företagskassorna som något som kommer att försvara kurserna – åtminstone så länge marknaden tror att de skickas vidare till aktieägarna.

Med de amerikanska räntorna på rekordlåga nivåer ser den nuvarande direktavkastningen på 2 procent ganska attraktiv ut jämfört med de 0,65 procent som de tvååriga amerikanska statsobligationerna ger.

Vid årsskiftet kommer den tillfälligt halverade skatten på aktieutdelningar att upphöra. Det är ännu inte klart hur men en variant är att utdelningsskatten återgår till tidigare 30 procents skatt.

Höjs skatten förväntas många amerikanska bolag maxa årets utdelning genom extrautdelningar före årsskiftet. Det nu stigande amerikanska intresset för utdelningar gäller också för utländska bolag där direktavkastningarna jämförs med vad man får hemma. Bank och finans är normalt den bransch som är mest intressant för investerare på jakt efter goda utdelningar. Så inte längre då dess andel av utdelningarna bland S&P 500-bolagen efter finanskrisen fallit från traditionella 30 procent till under 10 procent. De pågående diskussionerna om utökade regleringar av bankerna i Europa och USA har heller inte ökat intresset för bankaktier.

– Vi investerar över huvud taget inte i bankaktier, säger Charlie Michaels på New Yorkbaserade hedgefonden Sierra Global.

Så kategorisk är däremot inte Katrina Dudley som i sina fonder lagt in stora innehav ibland andra italienska banken Intesa Sanpaolo, i brittiska Barclay’s och Schweiziska UBS. Schweiz är över huvud taget ett populärt land för Dudley där hon i bolag som Schindler, Nestlé och Zurich Financial funnit ersättare till SKF och andra svenska bolag hon inte längre tycker bubblar tillräckligt.

Charlie Michaels tycker också han att bornyren gått ur Stockholmsbörsen där Sierra under många år varit överviktade med cirka 10 procent av sitt kapital investerat.

– I dag har vi knappt någonting kvar på Stockholmsbörsen då vi hittat bättre alternativ på andra europeiska börser.

Charlie Michaels hedgefond har 200 miljoner dollar investerade enbart i Europa. Han gillar varken banker eller cykliska företag. Han letar teknikbolag med stort kunskapsinnehåll eller bolag med en stark affärsmodell.

– Om inte bolag som Assa Abloy, Getinge, H&M eller Securitas vore fullvärderade skulle de passat i vår portfölj, säger han.

– Vi hade under många år Ericsson som vårt största innehav, men vi har sålt allt då vi är oroade av den hårda kinesiska konkurrensen och mobiloperatörernas fortsatt låga investeringar i nätutbyggnad, fortsätter han.

Enligt Henrik Kronqvist, chef för Handelsbankens aktiedesk i New York, har amerikanska investerares intresse för Ericsson kommit tillbaka igen under det senaste halvåret – och det av samma skäl som fick Charlie Michaels att sälja.

– Det som just verkar locka dagens amerikanska investerare är att de amerikanska mobilbolagen har så stor underkapacitet i sina nät att de måste bygga ut kraftigt framöver.

Henrik Kronqvist delar annars sin marknadssyn med de flesta amerikanska investerare Privata Affärer talat med, att det är makrofaktorer som styr och att intresset för Sverige ärsvagt.

– Generellt tycker jag inte intresset kommit tillbaka efter nedgången under finanskrisen 2008–2009, säger han.

– I mars verkade det dock vända upp och under några veckor såg det riktigt bra ut, innan Greklandskrisen skrämde bort investerarna igen. Att det nu är makrofaktorer som räntor, utlandsskulder och arbetslöshet som styr placeringsintresset betyder också enligt Henrik Kronqvist att cykliska verkstadsbolag med inriktning mot industriproduktion och råvaror kommit i fokus.

– Råvaruintresset gäller dock inte för den nordiska paradgrenen massa/papper där det nu är mycket lågt intresse, säger han.

Henrik Kronqvist talar också om temaaktier dit han utöver Ericsson också räknar bolag som Novo Nordisk, Nokian Tyres och finska YIT.

– YIT är specialiserat på bland annat bostäder i Ryssland och används tillsammans med en del andra finska bolag för att få en exponering mot Ryssland – men till mindre risk än genom att köpa ryska aktier direkt, förklarar Henrik Kronqvist.

Columbia Wangers Stephen Kusmierczak är inne på en liknande strategi.

– Om inte Sverige kan göra sitt eget väder så är länder som Kina och Brasilien däremot så stora och med en så stark ekonomisk tillväxt att de förmår göra sitt eget väder, säger han.

Dessa två går i spetsen för en handfull tillväxtmarknader som han anser kommer att ha en stark tillväxt framöver.

– Tyvärr har de få så bra företag som i Norden, de har sämre transparens och väsentligt högre risk, så ett sätt att gå runt det är att investera i svenska företag med stor exponering mot dessa tillväxtmarknader, säger han och nämner företag som Alfa Laval, Atlas Copco, Sandvik och SKF. Ett ännu bättre exempel enligt Stephen Kusmierczak är Volvo där både anläggningsmaskiner och lastvagnar är exponerade mot dessa tillväxtmarknader och där lastvagnarna också får del av trenden mot ökade europeiska tvärtransporter väst-öst-väst.

En av Columbia Wangers tunga svenska investeringar är Hexagon men i portföljens drygt tiotal svenska papper ingår också lite mer udda bolag som Nobia, East Capital Explorer, Sweco, Niscayah vid sidan av mer traditionella placeringar som Atlas Copco och Handelsbanken.

En som tycker att det är lätt att hitta köpvärda svenska aktier är Bernard R. Horn jr som grundat och driver framgångsrika Polaris Capital Management i Boston med drygt 3 miljarder dollar i förvaltning.

– Vi är kraftigt överviktade i skandinaviska aktier där vi hittar många bra företag till låga kurser. Med bra företag menar jag att de har bra ledning, bra kassaflöde, uthållig vinst och ”pricing power”, säger han.

Egentligen bryr sig inte Bernard R. Horn jr om var företagen finns geografiskt eller i vilken bransch de jobbar, ”bara de har en attraktiv kursnivå”.

Hälften av portföljen har han i amerikanska bolag med global verksamhet och den andra hälften i icke-amerikanska bolag med global verksamhet. Som exempel på vad han menar med ett bra bolag nämner han Autoliv som förmått utvecklaspositivt på den undersenare år extremt tuffa marknaden för underleverantörer till bilindustrin. Autoliv är en av hans största investeringar där Polaris har aktier för över 60 miljoner dollar.

Till skillnad från de övriga investerare jag talat med ser Bernard Horn inte de globala ekonomiska problemen som en nackdel i sin investeringsverksamhet.

– Omvärlden är visserligen mycket tuffare för investerare än tidigare under 2000-talet då kurserna i princip bara steg. Framöver kommer vi att få en mycket mer volatil marknad med kraftiga svängningar upp och ner. Det kommer att ge oss bra köptillfällen, förklarar han.

– Det gäller bara att vänta tills bra företag kommer ut till bra kurser. Att göra rätt då kommer att skilja männen från pojkarna bland investerarna.

– Ett annat svenskt bolag som vi tycker är utomordentligt duktigt och som handlas till bra kurs är Handelsbanken där vi också har en position. Andra i mina ögon bra svenska bolag, men där vi inte har någon ägarandel, är Alfa Laval och Atlas Copco, säger Bernard Horn.

Polaris har också ett stort innehav i Investor på 1,3 miljoner B-aktier. De är kanske ett arv från tiden då Polaris delade lokaler i Boston med den legendariske svenske förvaltaren Håkan Castegrens bolag Northern Cross.

Northern Cross är Investors största utländska ägare med 20,9 miljoner B-aktier värda över 400 miljoner dollar (röstmässigt största utländska ägare är amerikanska Third Avenue Management med 10,6 miljoner A-aktier).

Northern Cross är tredje största ägare i Atlas Copco och har också stora innehav i Sandvik och Ericsson. Totalt har Northern Cross en börsportfölj på 28 miljarder dollar, nära 220 miljarder kr.