Av Rick Rozoff
Översättning Gertie Dahlberg 

URL of this article: www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13614

Global Research  -  14 maj 2009

Idag är situationen mycket allvarligare än innan augusti 2008 --- en möjlig upprepning av krig kommer inte att begränsas till Kaukasus. 

USAs nya president har inte åstadkommit några avgörande förändringar i relationen till Georgien, men han har en dominant roll i NATO och insisterar fortfarande på att Georgien snarast skall bli med i Alliansen.  Om det händer kommer världen att stå inför mycket allvarligare hot än krisen i det Kalla kriget. 

Under de nya realiteter som råder kan Georgiens krig mot Sydostossetien lätt vändas till NATOs krig mot Ryssland.  Detta skulle bli ett tredje världskrig, säger Irina Kadzhaev, Sydostasiatisk politisk forskare.
South Ossetia Information Agency, April 2009. 

Den 12 maj talade James Mattis, NATOs Supreme Allied Commander Transformation (ACT) (överbefälhavare inom NATO) och befälhavare inom US Joint Fores Command, vid ett tredagars symposium kallat Joint Warfighting 09 i Norfolk, Virginia, där NATOs Allied Command Transformation är baserat, och fastlade: ”Jag kommer med en känsla av nödvändighet. Fienden har också ett möte som detta”.   

En lokaltidning summerade hans tal: 

”Mattis skisserade en framtid i vilken krig inte kommer att ha klart definierade startpunkter och slut.  Vad som behövs, sa han, är en storslagen strategi, ett politiskt ramverk som kan guida militär planering”.  Han misslyckades, för vad som utan tvekan passerades som diplomatiska orsaker, att identifiera vem ”fienden” är, men en serie av nyligen inträffade framsteg, eller snarare en intensifiering av pågående sådana, indikerar vilken nation det gäller. 

Förra veckan sa General Kevin Chilton, US Strategic Command, till reportrar under en frukost med Defense Writers Group den 7 maj att Vita Huset bibehåller valfriheten att svara med fysisk styrka – möjligen även användande av atomvapen – om en utländsk enhet utför en cyberattack mot USA som gör datornätverket odugligt …” 

En redovisning av hans tal tillade: ”generalen insisterade att alla angreppsalternativ, inklusive atomvapen, skulle finnas tillgängliga för befälhavaren när det gäller att försvara nationen från cyberangrepp”. 

General Chilton sa att han inte kunde utesluta möjligheten av en militär skottsalva mot en nation som Kina, även då Peking har atomvapen, då det troliga första målet av påstådd vedergällning mot en likaledes påstådd cyberattack skulle vara någon annan nation, redan identifierad av USAs militärledning som sådan: Ryssland. 

Under senare delen av april och början av maj 2007 rapporterade Estlands regering, som var introducerat i NATO 2004 och vars president var och är Toomas Hendrik Ilves, född i Sverige och uppvuxen i USA (där han arbetade för Radio Free Europe), om attacker mot webbsidorna i landet och beskyllde Ryssland för det. 

Mer än två år senare har inga bevis presenterats för att bekräfta påståendet att Ryska hackers, ännu mindre regeringen själv, låg bakom attackerna.  Trots det kvarstår misstankarna bland USAs och andra västerländska funktionärer och media att det var så. 

Responsen från amerikanska myndigheter först och främst var så plötsliga och allvarliga, även innan utredningarna var genomförda, att det starkt föreslogs att om attackerna inte hade blivit iscensatta så måste de ha blivit uppdiktade. Strax efteråt sa luftvapenchefen Michael W Wynne: ”Ryssland, vår Kalla kriget-Nemesis, verkar ha varit den första att engagera sig i cyberkrigföringen.” 

USAs luftvapens nyhetskälla, varifrån ovanstående uttalande tagits, tillade att händelserna i Estland några dagar tidigare ”startade en serie debatter inom NATO och EU om definitionen av en klar militär aktion och det kanske blir det första testet av tillämpningen av Artikel 5 i NATOs stadgar angående kollektivt självförsvar i det icke-kinetiska området”. 

NATOs Article 5 är en kollektiv militär försvarsbestämmelse, faktiskt en krigsklausul, en som först och till dags dato har använts endast en gång, för att stödja det förlängda och eskalerande kriget i Afghanistan. 

Under ett besök i Estland i november 2008 mötte Pentagons chef Robert Gates landets premiärminister Andrus Ansip och ”diskuterade Rysslands beteende och nya cooperation i cybersäkerhet …”. 

Det rapporterades att ”Ansip sa att NATO kommer att operera under principen i Article 5 i Alliansfördraget, vilket säger att en attack på en allierad blir behandlad som en attack på alla” och ”Vi är övertygade om att Estland, som en medlem i NATO, blir mycket väl försvarat.” 

Att det upprepade nämnandet av NATOs Article 5 fortsätter ett och ett halvt år efter de påstådda cyberattackerna, när ingen har visat sig under tiden, är avslöjande.  I början på den här månaden annonserade Pentagon att de skulle starta vad de kallade en ”digital krigsmakt för framtiden” vid Fort Meade i Maryland under kontroll av USAs Strategic Command, vars chef General Kevin Chilton tidigare åberopades för att hota med användning av styrkor upp till och inkluderande atomvapen.   

Pentagon är ett kännetecken för Försvarsdepartementet och allting som är relaterat till dess aktiviteter är dolt i samma försköning, så när man pressar på för information insisterar USA på att dess nya cyberkrigsprojekt är avsett endast för försvar.  Varje nation och folk som har varit inblandad i Försvarsdepartementets agerande vet bättre.  Det nya cyberkrigets befäl, dess logiska grund som baseras på antagandet av ett ryskt hot som kommer från en icke-militär händelse i Baltikum för mer än två år sedan, kommer att användas för att lamslå datasystemen i varje nation som är mål för direkt militärt angrepp och på så sätt göra dem försvarslösa.  Detta blir särskilt effektivt för rymdbaserade och Star Wars-missiler, sköldar och jaktplan.

Samma dag som rapporten om General Alexanders försäkran om att ”förgöra fienden” kom, så rapporterades en annan nyhet ”En hemlig satellit som tjänstgör som en banbrytare för ballistisk missilspårningsteknologi flög in i rymden i tisdags” (12 maj).  Det var ett rymdspårnings- och överlevnadssystem med en satellit för avancerad teknologisk riskminskning (STSS-ATRR) som är en del av ett rymdbaserat system för Missile Defense Agency. 

Sensorer ombord på STSS-ATRR-satelliten och nere på jorden skall kommunicera med andra system som ett försvar mot inkommande ballistiska missiler.  Några få dagar tidigare tillkännagav den Kalifornia-baserade tillverkaren Ducommun i en nyhetsrapport att de levererat flygfärdiga nanosatelliter till US Army pace and Missile Defense Command/Army i Huntsville, Alabama den 28 april 2009. 

Leveransen var avslutningen av det första US Army-satellitutvecklingsprogrammet sedan Courier 1B, en kommunikationssatellit, sedan 1960. 

Militära satelliter används för neutralisering av potentialen av en rivaliserande nation, inte så mycket för att starta det första angreppet utan för att svara på ett, skillnaden mellan ett s k Son of Star Wars missilsköldsprojekt och fullt flygfärdig militarisering av rymden. 

En rysk kommentator såg på det på just det sättet: 

”Tillbakadragandet från 1972 ABM Treaty betecknade ett skifte till testning och utveckling av ett globalt missilförsvarssystem, med utsikter till att till fullo avlägsna möjligheten till avskräckningsvapen för Kina, och delvis för Ryssland.” 

”Washington försöker fortfarande att eliminera internationella legala restriktioner och formera ett system som teoretiskt skulle göra dem osårbara för en vedergällning, även mot ett angrepp som startas under attack.” 

Som ett tillägg till USAs planer att utveckla mark-, hav-, luft- och rymdbaserade antimissil-system, först och främst runt och mot Ryssland (Polen, Tjeckien, Norge, England, Japan och Alaska till dags dato) så kommer Pentagon att hålla i reserv atomstridsspetsar för aktivering utan övervakningsmeknism för ryska inspektörer och förhandlare av vapenreducering.  

Den 6 maj fanns en intervju i Euronews med den ryska utrikesministern Sergei Lavrov som varnade: ”På det sätt den (den US anti-ballistiska missilskölden) är designad har ingenting att göra med Irans atomprogram.  Det är riktat mot ryska strategiska styrkor, spridda i den europeiska delen av den ryska federationen.” Som ett tillägg till vad som angår Ryssland och andra nationer så etablerade USA den 30 april ett Navy Air and Missile Defense Command (NAMDC), dvs en försvarsanläggning för både hav, luft och missiler, på Naval Support Facility vid Dahlgren, Virginia. 

”NAMDC är den ledande organisationen för marinen, förenad och kombinerad med Integrated Air and Missile Defense 8IAMD).  NAMDC tjänstgör som enda krigföringscenter av högsta klass för att synkronisera och integrera marina insatser över hela spektrat av luft- och missilförsvar för att inkludera luftförsvar, kryssningsrobotförsvar och ballistiskt missilförsvar.” 

De senaste två veckorna har varit en produktiv period för historier om detta ämne och, för att dra uppmärksamheten närmare jorden, den USA-baserade Strategy Page rapporterade från en rysk källa att USA har köpt två Su-27 jetjaktflyg från Ukraina för att ”användas till att träna amerikanska militärpiloter som kanske möter motståndare i dem” och att ”USAs militär kommer att använda dem för att testa radar- och krigsutrustning”.  

Detta var just när USAs beställare i Ukraina, president Viktor Yushchenko, signerade ett direktiv för att förbereda ett fullt NATO-medlemskap och några dagar efter att USAs militära delegation besökte landet för att inspektera en stridsvagnsenhet och planera ”en reformering av systemet för stridsträning…”  När det gäller USAs träning för krig mot det ryska luftvapnet är den ukrainska utvecklingen bara den senaste i en lång rad av liknande aktiviteter. 

Omedelbart efter att nationen blev full NATO-medlem flög US 81st Fighter Squadron till Constanta i Rumänien (i vilken nation Pentagon har anskaffat fyra nya baser sedan dess) för att engagera sig i stridsträning mot ryska MiG-21or.  Enligt en amerikansk pilot som var närvarande: ”Det var ganska fint – du sitter i en MiG-21 som skall flygas med en MiG-21 pilot inom några dagar.”  Detta var en gren inom Sovjetunionen.  Dessa piloter flög innan Sovjetunionen föll och de har ett ganska stort perspektiv. 

För två veckor sedan flög en flygskvadron från amerikanska flygvapnet till Bezmer flygbas i Bulgarien där en amerikansk flygare sa: ”Detta är första gången en USAFE (United States Air Forces in Europé) stridsskvadron har grupperats till den här platsen… Den mest givande delen av den här upplevelsen är vetskapen att jag hjälper piloterna att träna för krig.” 

För att förbereda USA för luftstrid mot full omfattning av rysk militär luftstyrka var Indien inviterat till den årliga Red Flag luftstridsövningen i Alaska år 2007, krigsspel ”avsedda att träna piloter från USA, NATO och andra allierade länder för verkliga stridssituationer”. ”Detta inkluderar användningen av ’fiende’-utrustning och laddad ammunition för verkliga bombövningar.”  Indien bidrog med sex Sukhoi SU-30MKI stridsflygplan, vilket var ”speciellt intressant för övningen då de är rysktillverkade och således traditionellt sett ansedda som ’fientliga’.” 

Den 1 maj, dagen då Tjeckiska republiken tog över sexmånaders NATO luftpatrull-rotation över de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen – fem minuters flygning från den ryska staden St Petersburg – skröt en tjeckisk funktionär ”Området vi skyddar är omkring tre gånger större än Tjeckien.  Detta är en NATO-utpost!”  Den litauiska luftstridschefen Arturas Leita meddelade att ”de baltiska länderna skulle antagligen be om förlängning av luftstrids-uppdraget inom NATO till 2018”. 

Från den 8-16 juni kommer Sverige att vara värd för en NATO-övning, Loyal Arrow, som beskrivs som den ”största luftstridsövningen någonsin i det finsk-svenska Bottniska havet”, även här inte så långt från St Petersburg, med ett brittiskt hangarfartyg och mer än 50 jetflyg som deltagare.  Den övningen börjar exakt en vecka efter den USA-ledda NATO Cooperative Lancer 09 krigsspelet slutar i Georgia vid södra delen av Ryssland.