Fallet med Timothy Rich demonstrerar också de ödesdigra implikationerna av den känslolösa attityden hos militära myndigheter gentemot deras egna. Inte olikt från major Hasans upplevelser, som klart borde ha fått åtnjuta behandling för de andrahandstrauma han fick uppleva från sitt arbete med psykologiskt skadade veteraner, var en av huvudfaktorerna som tvingade Timothy Rich att ta ”bondpermission” (AWOL) var militärens misslyckande med att behandla hans mentala problem.
Rich berättade: ”På min avdelning såg man ner på att gå till sjukstugan för mental ohälsa. Vår 1ste sergeant trodde att vi inte skulle ha några mentala problem därför att vi var för mycket ”high speed”. Så jag var rädd att gå därför att jag inte ville få etiketten en svag soldat.” Vad som följde sedan var ännu mer upprörande:
”De andra problemen uppstod när jag hämtade dit min flickvän för att vi skulle gifta oss. Min avdelning trodde att hon skulle bli början på ett problem, så jag beordrades att inte gifta mig med henne, blev tagen till en litet finansbolag av en NCO och tvingades att ta ett lån för att köpa en flygbiljett till henne för att hon skulle återvända hem. De eskorterade henne till flygplatsen och genom säkerhetspolisen för att försäkra sig om att hon rest. Så snart NCO hade lämnat flygplatsen vände hon om och liftade tillbaka till Fort Bragg. Innan min avdelning hade upptäckt oss stack vi iväg till domstolen och gifte oss. Vi blev senare inkallade till min chef, kapten Jones, till hans kontor där vi fick en reprimand. Han kallade mig en ”dumb ass soldier” en idiot och en ”skithög” för att jag gifte mig med henne och sa till min fru att hon var en dåre som gifte sig med någon så dum som jag. Medlemmar i min avdelning började referera till mig som Privat Bitsh istället för Privat Rich. Hela episoden orsakade en mängd stress och spänningar i vårt förhållande. Oförmögen att ta hand om allt detta gick jag och köpte två flygbiljetter och gick (AWOL) på bondpermission med min fru.”
Rich blev senare anhållen när en federal arresteringsorder inlämnats mot honom. Efter elva dagar i ett landsortsfängelse blev han transporterad tillbaka till Fort Bragg i North Carolina. Den 17 augusti 2008 blev han felaktigt skickad till Echo Platoon som var en del av 82nd Airborne där hans enhet var en del av 18th Airborne.
Rich erinrar sig: ”Jag var konfunderad när de skrev in mig till 82nd. Jag var entledigad som en lögnare när jag tog upp med min NCO Sergeant Joseph Fulgence och min chef kapten Thaxton. Det slutade med att jag fick spendera ett år på Echo innan jag informerades om att det aldrig var meningen att jag skulle vara på 82nd.”
Vid Fort Bragg tilläts han att söka vård för psykisk hälsa och var diagnostiserad med schizofreni, psykos, sömnlöshet och humörsvängningar. Detta stoppade emellertid inte hans chef från att trakassera honom. Hans profil från läkaren hindrade honom från att vara i tjänst innan kl 8 på morgonen, men hans chef sergeant Fulgence struntade i profilen från läkaren och ansåg att den mer var en riktlinje än ett fast direktiv. Rich var anklagad för att använda sin mentala hälsa som en förevändning för att undvika tjänstgöring. Så han gick upp varje morgon för den första formationen klockan 5.45! Det var inte förrän han vägrade att ta sin medicin, därför att det gjorde honom groggy på morgonen, som hans läkare kallade in hans chef och talade om vad som gäller. Då hade Rich redan blivit tvingad att bryta mot sin profil under sex månader.
Under den perioden försämrades hans psykiska hälsa snabbt. Den kombinerade effekten av starka mediciner och restriktioner för hans hembesök resulterade i att han fick blackouts som ledde till att han satte igång destruktiva aktioner i barackerna. När han blev upptäckt med att tala om att döda sina chefer sattes han under en 24 timmars självmordsuppsyn, som verkade ha haft mycket liten verkan, därför att den 17 augusti kunde han undkomma sina vakter och springa upp på taket till barackerna.
”Jag klättrade upp på taket och satt där och tänkte på min familj och min situation och jag bestämde mig för att fortsätta och få ett slut på mitt lidande genom att dyka ner på huvudet från byggnaden”, förklarade Rich efteråt.
Hans kropp rusade genom luften, studsade i och från ett träd och han landade på rygg med en bruten ryggrad. Militären gav honom en halskrage, psykotropiska droger och en förnyad 24 timmars självmordstillsyn, en måttstock på hur effektiv lindring för hans plågor var efter hans misslyckade självmordsförsök. När Truthout kontaktade honom bara några dagar efter självmordsförsöket berättade en uttröttad Rich i detalj om hans årslånga helvete med att vänta på en frigivning som aldrig kom. ”Jag vill väldigt gärna lämna det militära. Under fyra månader har de sagt att jag får lämna nästa vecka. Det gick så långt att NCOs sa till mig att hålla mig lugn och att jag skulle få gå hem nästa dag. Slutligen upphörde jag med att tro på dem. Jag såg inget slut på det så jag tänkte att jag måste försöka att själv få ett slut på det.” Underofficerarna i hans baracker tyckte att det var väldigt roligt att Rich hade hoppat och han erbjöds pengar för att göra det igen så att det kunde bli fångat på video! Moraliskt bankrutt?
Andra soldater på hans avdelning hade obehandlade mentala hälsoproblem, som han själv, eller led av allvarlig PTSD (posttraumatisk stress) från tjänstgöringar i Irak och Afghanistan. Enligt Rich var alla soldater i hans pluton utsatta för skymfande behandling av en eller annan sort. ”Det gick till och med så långt att vår 1ste sergeant Cisneros sa till oss att om det var upp till honom skulle vi allihop tas ut till baksidan och bli skjutna och att vi behövde be till våra gudar därför att vi skulle få betala för vad vi gjort.”
Tim Richs fru Megan insåg att det fanns ett problem med hur militären behandlade hennes man när hon noterade att han gjorde och sa saker som inte alls stämde med hans karaktär. Som t ex att be om ursäkt för att han inte var en god make och far och han var öppet självmordsbenägen. Han hade också börjat medicinera sig själv med alkohol, en ökande trend bland soldater som inte fick adekvat behandling av militära myndigheter för sina psykiska problem.
Hon avslöjade för Truthout: ”Han hade lämnat mig och barnen men det verkar som om han inte kunde ta hand om stressen och behövde fly från oss. Detta orsakade ett stort problem mellan oss och vi började gräla om det. Han blev allvarligt deprimerad, drog sig ifrån mig och började göra saker han normalt inte gör, såsom ge bort sina pengar och tillhörigheter och sa till mottagarna att inte behövde dessa saker i helvetet.”
Hon kände att hennes man skulle hamna i trubbel om han stod upp för sig själv, så hon började kämpa för hans sak själv. Hennes försök att göra detta möttes med nya trakasserier från hans chefer. De bannlyste henne från militärbarackerna och fick henne eskorterad ut därifrån. Paret blev kommenderade in på sergeant Fulgences kontor där han grälade på dem. Sergeanten hänvisade till Megan som ”en dålig mor” och en ”bitch”. När Megan försökte lämna kontoret i protest, beordrade sergeanten henne att stanna och lyssna till vad han hade att säga.
Detta följdes av ett möte med plutonchefen kommendör Thaxton som beordrade Tim att hålla käft och hotade honom med inspärrning. Han krävde att Megan förklarade vad för slags mor som skulle sända iväg sitt barn utan en plats att leva på. Hon försökte säga till honom att AFR-lånet var till för att hon skulle kunna komma till Fort Bragg, eftersom de hade mist sitt hus efter att Tim blev arresterad och miste sitt jobb. Då papperen för lånet helt klart visade att lånet var för hennes resor, mat och uppehåll vid Fort Bragg, så insisterade kommendören att det var för en lägenhet. När Tim ingrep genom att säga att de 785 $ inte skulle räcka till att betala både hyra och räkningar, speciellt sedan han inte fått någon lön och hans fru inte kunde arbeta på grund av babyn och, enligt Tim, skrattade både sergeant Fulgence och kapten Thaxton gott åt detta och skickade iväg duon, refererande till dem som ”juvenile dumb-asses” dvs barnsliga dumbommar!
Efter att Tim återvände från att ha tagit bondpermission (AWOL) gick han igenom 706 (vilket är psykologisk rådgivning) som förklarade honom mentalt inkompetent under den tid när han var AWOL. Det tog en smärtsamt lång tid för att få bort anklagelserna mot honom utan prejudikat. Tim tror att hans överordnade med vilja nekade att göra det pappersarbete som fordrades för att han skulle bli fri med påföljande återupptagning av hans lön.
Han berättade för Truthout: “Varje gång jag kom till basen blev jag arresterad, även då jag var i aktiv tjänst igen. Sedan fick min fru och jag ett AER-lån för att hon skulle kunna komma ner till Fort Bragg. När hon kom dit och min lön fortfarande inte betalades ut, rann AER-pengarna ut i sanden och min fru och mitt barn måste sova i den van vi ägde. När folk på min avdelning upptäckte detta kallade de på militärpolisen och beordrade mig att ge över förmyndarskapet av vår dotter till min far.”
När Tim vägrade att göra detta straffade de honom genom att stänga in honom i barackerna och förbjuda hans fru att gå in på basen. För att ytterligare förolämpa honom tog hans chefer ifrån honom nycklarna till hans van och sa att varken han eller Megan tilläts att använda den.
Mardrömmen slutade när de militära myndigheterna slutligen släppte privatpersonen Timothy Rich, och av misstag, Megan. Han blev entledigad och tilläts att bli en USA-medborgare som sökte jobb och sjukvård. Deras traumatiska resa till den startpunkten är vad som skiljer dem från deras civila motsvarighet. Tims råd till alla som tänker på att gå med i det militära idag: ”Gå inte med. Allt vad de annonserar om och säger till dig om att det är en familjevänlig armé är en lögn.”
Sergeant Heath Carter plågades av samma öde i händerna på ett nonchalant och liknöjt militärt befäl. Vid återkomsten från invasionen i Irak upptäckte han att hans dotter Sierra levde i en miljö i Arkansas som inte var säker tillsammans med sin mor, hans första fru, som hade full vårdnad av barnet. Heath och han nya fru Teresa började konsultera advokater för att försäkra full vårdnad av Sierra, som alltså led av en livshotande medicinsk kondition.
Just under den här tiden valde militären att ändra på Carters tjänstestation från Fort Polk i Louisiana till Fort Huachuca i Arizona, sedan till Fort Stewart i Georgia. Dessa konstanta förflyttningar gjorde det inte bara svårt för Carter att få se sin dotter, de reducerade också hans chanser till att få vårdnaden om Sierra. Övertygad om att detta var en fråga om liv eller död for Sierra så krävde han förflyttning till Fort Leavenworth i Missouri, omkring två timmar från hans första frus hem i Arkansas.
Hans ansökan till militärbefälet, det lagliga departementet, kaplanen och även till hans kongressman, misslyckades och militärmyndigheten insisterade på att han skulle stanna i Fort Stewart i Georgia. När alla tillgängliga möjligheter att få hjälp hade försökts tog han i maj 2007 bondpermis från Fort Stewart och reste hem till Arkansas där han kämpande och vann vårdnaden av Sierra och kunde bokstavligen talat rädda hennes liv genom att få nödvändig medicinsk vård för henne.
Emellertid blev Carter den 25 januari i år arresterad i sitt hem av den militära polisen, som flög honom tillbaka till Fort Stewart där han har väntat på åtal under de senaste åtta månaderna. Eftersom han är sergeant så finns han i en vanlig enhet och inte i en ”holdover” men det hjälper inte mycket i hans fall. Från början fick han veta av sitt befäl att det skulle ta en och en halv månad för honom innan han blev hemsänd. Flera månader senare bestämdes att han skulle få stå inför krigsrätt.
Carter känner sig frustrerad: ”Nu måste jag vänta på krigsrätt. Det har tagit dem så här lång tid för att bestämma det. Om vi vetat att det skulle ta så lång tid så kunde min familj ha flyttat ner hit. Varje gång jag frågar om när jag kommer att ställas inför krigsrätt säger de att det bara kommer att ta ytterligare två veckor. Jag har en känsla av att de ljuger. De har trasslat till det med min lön och de försöker att få mig att göra något fel.”
Hans prövning har tvingat honom att börja reflektera över krigen. Han erkänner att han ser på saker och ting i Irak på ett annat sätt idag och hans beslut att ta AWOL var personligt och han är stolt över det då det räddade hans dotter. ”Jag tror inte att det finna någon anledning för oss att vara i Irak utom för oljan”, säger han.
Ändå, både Private Rich och Sergeant Carter blev erbjudna anställning i Afghanistan mitt under deras kämpande mot militärmyndigheterna. Det är soldaters som dessa som militären kommer att använda för att fylla raderna av den nästa strömmen av trupper till Afghanistan, vilken vid tiden för den här artikelns publicering verkar uppgå till så många som 34 000 trupper.
Scenen är lagd för mer tragiska incidenter som den nyligen inträffade massakern i
Fort Hood. |
