Varför mördades Olof Palme? utdrag från boken "Landsförrädaren" av Anders Jallai Sammandrag av Yrsa Häggström 4.5.2011

SSI = Sektionen för särskild inhämtning (hemlig militär underrättelseenhet)
SSG = Sektionen för särskild granskning (hemlig enhet inom Säkerhetspolisen)
FRA = Försvarets radioanstalt (Sveriges signalspaningsorganisation)
KGB = Sovjetiska/Ryska underrrättelse- och säkerhetstjänsten (idag FSB/SVK)
GRU = Sovjetiska/Ryska militära underssättelsetjänsten
MI6 = Brittiska militära underrättelsetjänsten
MI6 = Brittiska militära säkerhetstjänsten
CIA = Amerikanska civila underrättelsetjänsten
FBI = Amerikanska säkerhetstjänsten
NSA = Amerikanska motsvarigheten till FRA (signalspaning)
Kustjägarna = Svenska elitförband, kan jämföras med US Navy Seals

Stay Behind = När det gäller Stay-Behind-rörelser i Sverige finns det ett antal mer eller mindre vaga spår att följa under kalla kriget. Dessa spår är samlade under fyra rubriker: Aktionsgruppen Arla Gryning, Sveaborg, Krigs-IB samt Gladio.

Arla Gryning = Denna rörelse initierades tämligen omedelbart efter andra världskrigets slut. Initiativet kom från hög nivå, troligen från statsminister Tage Erlander personligen. Höga företrädare för näringsliv och samhälle satt i ledningen för denna organisation.

Alvar Lindencrona var direktör på försäkringsaktiebolaget Thule, och sägs ha varit ansvarig för den Stay-Behind-organisation som eventuellt gick under täcknamnet Aktionsgruppen Arla Gryning. Lindencrona var enligt uppgift chef för organisationen fram till år 1978, då han ersattes av SAF:s ordförande Curt-Steffan Giesecke. Organisationen tycks ha existerat åtminstone fram till kalla krigets slut.

Anton Modin - Anders Jallai, författare till boken "Landsförrädaren"

Paul Olofson (Olof Palme) var kanske inte den vi trodde han var, nämligen den hänförde och enkelspårige socialisten och folkets man. Politiken är sällan vad det ser ut att vara, ingen i toppen följer partiprogrammet till punkt och pricka, varken i Sverige eller i något annat land.

Det finns indicier som pekar på att Storbritanniens premiärminister Tony Blair var CIA-agent och att det var anledningen till att han avgick plötsligt i juni 2007. Tony Blair har i medier kallats för George W Bushs knähund på grund av sitt ensidiga stöd för Irakinvasionen. Tänk om det var samma sak med Paul Olofsson.

Han reste till USA för att plugga på college 1948, kom tillbaka 1949, tog sedan flera kontakter med CIA-personal på den amerikanska ambassaden i Stockholm och började efter det arbeta på den svenska underrättelsetjänsten 1953. Han bildar SSI med hjälp av Birger Elsén och blir samtidigt politiker. Bingo! Han kan ha varit CIA-agent och allt kan ha börjat med Tage Erlanders besök hos president Truman på våren 1952, två månader innan DC-3:an sköt ner. Är det här konspiratoriskt.

Det här tillståndet satt lång inne, sa Göran Filipson, intendent på Säkerhetspolisen i Stockholm. Ta det som en belöning och glöm det sedan. Justitieministern hälsar och tackar dig, Anton Modin, för att du och ditt dykarlag varit diskreta med ubåtsaffären. Miniubåten ni hittat utanför Singö förra sommaren är och förblir historia. Skönt för Sverige, Ryssland och USA.

Vet justitieministern om att jag kommer att få se allt i Säkerhetspolisens arkiv i kväll? sa Anton Modin. Vet och vet, sa intendenten utan att låta sig hetsas av Anton Modins iver. Justitieministern vet att du ska få tillgång till en del hemligt material som kan hjälpa dig vidare i din historiska forskning. Hon vet däremot inte vilken kaliber det är på materialet. Den borgeriga regeringen vet inte vad som finns i våra gömmor. Det kanske är lika bra. Ministrarna skulle inte tro sina ögon. Den saken är säker, Modin.

Jag hoppas att du kan behandla det här materialet med värdighet. Det är på sätt och vis Sveriges kronjuveler. Vi vill varken ha folkupplopp eller statskupp bland militären. Det är dina gamla kompisar på militära SSI och vi överens om. Men ett löfte är ett löfte. Hade ni avslöjat den sovjetiska ubåten vid Singö i slutet av juli hade det skadat våra relationer till främmande makt kraftigt. Jag menar, som jag redan sagt, inte bara Ryssland.

Hur menar du då, sa Anton Modin

CIA och engelska MI6 har fått mycket information av Säkerhetspolisen genom åren, som du vet. Även om ubåtarna. Men FRA och militära underrättelsetjänsten samarbetar även med Nato idag. Det samarbetet får inte komma ut, för det skulle skada våra relationer med Nato idag. Det vill inte regeringen.

Innan vi lämnar dig ensam med hemligheterna vill jag påpeka att du inte får fotografera och inte skriva av något, Modin. Är det uppfattat?

Inga problem, sa Anton Modin oengagerat och hittade i samma veva Vässarö-incidenten i september 1982. En sovjetisk miniubåt, sänkt av en fraktion inom svenska marinen i september 1982. Han lirkade ut mappen och stoppade den under armen. Sedan gick han bort till nästa skåp.

Han hade fått en möjlighet som historiska forskare drömde om. Han stod mitt i den svenska historien. I rummet fanns landets största hemligheter gömda och skyddade från det svenska folket. Ett rum vars innehåll en del ansåg borde ha forslats bort och eldats upp för årtionden sedan, speciellt några politiker med de tjockaste personakterna i Säkerhetspolisens kvalificerat hemliga arkiv.

Arkivet ruvade på ekonomiska brott, sexuella avvikelser, brott mot svensk grundlag, landsförräderi, korruptionsskandaler, sex med minderåriga och perversiteter i största allmänhet. Telefonavlyssning, buggningar och rapporter från informatörer, övergivna älskare och älskarinnor och allmänt skvaller isynnerhet, som kunde vara bra att ha.
Här fanns bevis och förklaringar men inte till allas beskådan. Bara några få personer i landet fick komma in i arkivet och det efter många krångliga beslutsprocesser.

I skåpet för 1986 hittade han en svällande mapp

Det var den han hade varit ute efter och han blev till sig när han såg att den låg kvar där. Ingen hade rensat bort den Var det med flit?

På framsidan av mappen stod Mordet på statsminister Paul Olofson. Modin stelnade till Ovanpå arkivmappen satt en fet stämpel Ärendet utrett och avslutat. RPS/Säk 86.11.07.  Bara lite drygt 8 månader efter mordet på Sveriges statsminister. Att fallet skulle var avslutat redan i november 1986 måste vara något som skett i det fördolda. Kvalificerat hemligt!
Ja, helvete!
Rikets säkerhet; absolut!

På första bladet stod den döde statsministerns personuppgifter. Paul Joachim Olofson, född i Svea artilleriregementes församling i Stockholm 30 januari 1927. Avliden 28 februari 1986 på Sabbatsbergs sjukhus. Dödsorsak; förblödningsdöd efter sönderslitning av den stora kroppspulsådern vid skott i bröstkorgen. Andra tillstånd som bidragit till dödsfallet; inandning av blodet i lungorna. Skadornas tillkomst; sköts på gatan av okänd gärningsman. Solna 86 03. 01, Statens rättsläkarstation, Milan Valverius, överläkare.

Nästa ark bestod av ett obduktionsprotokoll med blodiga bilder på statministerns döda kropp, liggande på rygg på ett kalt rostfritt operationsbord. Mitt på bröstet syntes ett öppet sår. Utgångshålet för kulan, tänkte Modin. Han sköts i ryggen och kulan gick rätt igenom kroppen som var rentorkad från blodrester och helt färglös.

Nästa avsnitt avhandlade personuppgifter som skolbetyg och meritförteckning. Paul Olofson hade gått på college i USA närmare bestämt på Ohio State University, åren 1948-49. Där läste han flera ämnen, bland annat amerikansk historia och samhällsvetenskap.

Enligt personakten umgicks han flitigt med den då 33-årige amerikanske blivande professorn på Ohio State University, Philip Guthrie Hansman. Hansman undervisade och doktorerade i historia på Ohio universitetet under Olofsons tid där. Han hade tjänstgjort i US Navy Intelligence åren 1940-45. Han var underrättelsespecialist på signal- och kommunikationsspaning. På nästa sida stod Misstankar om brott mot rikets säkerhet. Modin kom sig inte för med att vända blad, Han tvekade inför vad han skulle komma att få se. Brott mot rikets säkerhet, vad fan kunde det röra sig om?

Anton Modin öppnade till slut mappen. På mappen satt en illröd hemligstämpel med dubbla ramar vilket betydde att ärendet var kvalificerat hemligt; hemligstämplat i 70 år med  möjlighet till förlängning. I mappen låg uppgifter och protokoll om mordet på Paul Olofson.. Utredningen hade enligt en PM lagts ned på grund av regeringsbeslut i november 1986. Ansvarig åklagare var Klas Berg (Claes Zeime, min anmärkning). Han är nuvarande Säpochef, tänkte Anton Modin. Det är han som släppt in mig här. Då är han fullt medveten om vad jag kommer att få tag i.

I rapporten fanns några kodnamn på Stasiagenter i Sverige. Den som stod överst var agenten Anders på Bofors. Agenten Anders var tydligen en Boforschef med namnet Anders Glock (Martin Ardbo, min anm.)
                     

På nästa sida satt ett fotografi på Skandiahuset på Sveavägen i Stockholm fasthäftat. Skandia var försäkringsbolaget som låg vid mordplatsen. Han vände blad igen och fick upp en sida med organisationsplan av något slag. Det stod AGAG överst på sidan. Aktionsgruppen Arla Gryning.

Vad van är det? tänkte Modin. AGAG och Stasi i en mapp om mordet på Olofson. Han förstod ingenting. Han fann kvalificerat hemligstämplade förhör med några väktare på Skandiahuset och några fotografier på en väktarbil och ytterligare en bil som var röd.

Modin bläddrade allt snabbare i PM:et och andades djupt genom näsan. Han fann ett gammalt gulnat dokument som det stod försäkringsbolaget Thule på. Thule var försäkringsbolaget som Paul Olofsons farfar var med och startade och som hans far blev vd för. Senare blev Thule uppköpt av Skandia som skulle husera i samma lokaler.
Paul Olofson mördades några få meter från Skandias huvudentré. Det fanns en ritning på en ledningscentral i källaren på Skandia och ett tunnelsystem.

Plötsligt for dörren upp och en skarp belysning i taket tändes. Tyvärr Modin, Tiden är ute. Vi måste avbryta nu. Det är krisläge. Vi måste säkra byggnaden. Han som lovade dig är död. Stendöd.

Sosus-anäggning i vattnen utanför Grisslehamn

Jag är imponerad, sa Modin. Vi fick robot 74 efter Olofson-mordet, sommaren 1986. Som ett blev på posten. Innan flög vi med robot 24, gammal skit som inte träffade. Vi hade för första gången bättre grejer än ryssarna.

Intressant, sa Julia. FRA, eller rättare sagt Musac där jag arbetade, fick nya helt fantastiska signalspaningssystem under vatten. Gissa när, Modin?

1986, kanske, sa Modin. Efter Olofsonmordet. Var det rätt?

Modin såg att Julia nickade. Sommaren 1986 la vi ut en alldeles ny Sosus-anäggning på botten här utanför Grisslehamn. Den kom direkt från USA, via Danmark för säkerhets skull. Den kallades Dansken i början.

Musac betyder Marinens undervattenssonsoranalyscentral. De lånade mig och några till från FRA för att sköta Sosus-anläggningen. Vi fick utbildning på den i Kalifornien 1986. Det var då jag var i LA för första gången. Sosus är en ljudsignalspaningsanläggning under vatten. Det är en ordentligt komplicerad anläggning som känner av både rörelser, metall och ljud under vatten och på långa avstånd. Den kan exempelvis karaktärisera och individbestämma en ljudkälla eller ubåt som det oftast rör sig om. 1985 uppdaterades utrustningen till att även kunna avlyssna och identifiera ubåtarnas aktiva sonarer, som de använder för att navigera med, och då kom ingen undan.

Vad var det som fick amerikanarna att släppa Sosus till Sverige 1986? Inte bara Olofsons frånfälle,  eller hur? Vem organiserade det hela? Det var försvarsminister Anker Thurner (Anders Thunborg, min anm.).

Han kom och hälsade på eller inspekterade som det hellre på Musac en gång hösten 1986 tror jag det var. I alla fall före mordet. Han sa att han hade goda kontakter med USA, han hade jobbat några år på FN i New York. Han kunde ordna med utrustning som vi behövde för att kunna fånga en ubåt. För det var vad han och regeringen vill, sa han. De ville ha tag i en ubåt. Anker Thurner sa, att han kunde fixa vad vi behövde, sa Julia. Jag tror att han var någon slags kurir åt regeringen till väst och Nato.

Men rent hypotetiskt, om vi kan bevisa att det ligger en amerikansk Sosus-anläggning här utanför i svenska vatten som länkar direkt till amerikanska NSA och har gjort så sedan mitten av 1980-talet, har vi halva sanningen om mordet på Paul Olofson. Det är vad jag tror och jag hoppas kunna bevisa det. Jag tor, att Sosus -anläggningen är det yttersta beviset på svenskt hemligt och kanske också olagligt samarbete med amerikanska NSA. Och jag tror, att det kan vara motivet som alla letat efter i Olofsonutredningen. Det kan vara både någon som vill skydda hemligheten och någon som ser anläggningen som ett stort svenskt svek av en statsminister som man trodde var lojal.

Du menar Sovjet eller USA?
Kanske, sa Modin.

Loklints gubbar (Lindenkronas) var skickliga på att städa bort spår. Göran Filipson hade valt rätt gubbar till det jobbet. Frågan var hur Filipson kunnat gå med på att mörklägga händelsen. Han var trots allt Säpo. Säkerhetspolisens uppdrag var att finna konspirationer, inte att skapa dem. Var Säpo inblandade i Olofsonmordet också?

Var det våra egna myndigheter som mördade statsministern?
Jag tror, att det var Christer Pettersson, sa Axman och log.

Svaret är att antingen är det en svensk myndighet, kanske Säkerhetspolisen, eller så rör det sig om främmande makt, sa Julia. Därför är ärendet inte upplarat och hemligstämplat. Man kunde inte gå ut och berätta om mördaren eller mördarna, för det skulle hota rikets säkerhet men framförallt förtroendet för den svesnka regeringen. De två alternativen är de troligare och det skulle förklara FRA-ledningens beteende. Man bestämde att lägga locket på. Om det var alkisen Christer Pettersson som sköt två snabba skott, skulle det inte finnas en mörkläggning kring mordet. Då hade man varit öppen med materialet.

Ensam galning - eller?

Antingen rör det sig om en ensam galning med ofantlig tur eller så är det en mycket stor grupp som står bakom mordet.

Modin surfade in på regeringen.se och sökte på statens offentliga utredningar. Han fann granskningskommissionens utredning av Olofsonmordet, SOU 1999:88 och sökte Harvard-ärendet och fick napp. Den 13 mars 1986 meddelade DAFA att en delete-transaktion (radering) skett den 28 februari kl 18,23. Samma dag kontrollerades vid länsrätten vilka personer som ”flexat” ut efter den tidpunkten. Den 14 mars 1986 bekräftade DAFA att delete-transaktionen kl 18.23 var den som raderat Paul Olofsons mål.

Vidare meddelade DAFA att den aktuella terminalen hade stängts kl 16.00 den 28 februari och varit öppen på nytt mellan kl 18,23 och 18.30. Det här är alltså bekräftat att någon tar sig in på länsrätten efter stängningstid en fredagskväll och raderar Paul Olofsons överklagan.

Det betyder som jag ser det, sa Julia, att Harvard-raderingen på länsrätten timmarna före mordet dels går att koppla till mordet, dels är utförda av en professionell organisation och inget rövarband eller vilsna högerextremister. Det här är ett iskallt genomtänkt attentat. Men den analysen bygger på att raderingen verkligen har ett samband med mordet.

Uppgifterna runt mordet på Paul Olofson får under inga omständigheter komma ut. Då kommer det att skaka inte bara Sverige i grundvalarna utan hela västvärlden. Det var förre SSI-chefen Bengt Wallman som darrande på rösten framförde sin ståndpunkt.

Underrättelsetjänsten misstänkte Palme för landsförräderi

(kopierat från Anders Jallais hemsida, Apr 26th, 2011)

Olof Palme visste att Sovjet såg Sverige som en USA-allierad och att atombombshotet mot svenska städer och hamnar var mycket stort. Därför förde han en politik som uppfattades som Sovjetvänlig och som direkt stred mot USA:s intressen och han kom alltmer att uppfattas som ett hot mot Sveriges tillhörighet i den västliga kretsen.

 
För lite drygt en månad sedan var det 25 år sedan Olof Palme blev mördad. Han träffades mellan skulderbladen av ett skott från en revolver. Den mantlade kulan borrade sig igenom kroppen, skar av stora kroppspulsådern och gick ut genom slipsen. Den lämnade bara ett litet hål i bröstkorgen och i Olof Palmes slips. Statsministern avled omedelbart, föll därefter framlänges och slog i asfalten. Lisbet skrek förtvivlat. Ytterligare ett skott gick av och bilar stannade på vägen. Mördaren lunkade sakta iväg genom krutröken in i mörkret på Tunnelgatan och försvann för alltid. Eller?
 
Jag blev konfunderad när jag nyligen hörde både Lisbet Palme och Ingvar Carlsson ge exklusiva intervjuer om Palmemordet. Båda uttalade sig för första gången på länge och båda pekade tvärsäkert ut den döde Christer Pettersson! Det känns okritiskt och osakligt med tanke på vad vi vet om mordet idag. Inte någon av alla insatta personer jag träffat tror längre på Christer Pettersson som Palmes mördare. Ingemar Krusell är numera tveksam liksom förre rikskrim-chefen Tommy Lindström.

Men, bara någon dag efter att Leif GW Persson sågade Christer Pettersson-spåret vid knävecken i SVT:s ”Veckans Brott”, trädde Lisbet och Ingvar fram igen. Men varför så onyanserat anklaga den döde Petterson, som redan friats i en enig Hovrätt?

Jag anser att Ingvar Carlsson och Lisbet Palme indirekt motverkat en seriös utredning av Palmemordet. Lisbet för att hon misstog sig i utpekandet av Christer Pettersson och Ingvar för att han lät den okvalificerade Hans Holmér leda mordutredningen. Jag tror att anledningen till att de envist fortsätter att peka ut den oförmögne A-lagaren som syndabock är för att dölja ett obehagligare mordmotiv.

”Låt oss hoppas att det är en ensam galning”, sa Anna Lind några dagar efter mordet.

”Innerst inne trodde jag på politiska motiv bakom mordet”, skrev Ingvar Carlsson i sin bok ‘Ur skuggan av Olof Palme’ 1999.

Landsförrädarspåret

Landsförrädarspåret är ett högst relevant mordspår enligt mina källor inom Sveriges underrättelse- och säkerhetstjänster. Att indicierna helt nonchalerats i sökandet efter Palmemördaren, eller mördarna som det sannolikt handlar om, är inget annat än ett lågvattensmärke i det svenska rättsväsendets historia. Granskningskommissionen med bl a Inga-Britt Ahlenius konstaterade att landsförrädarspåret överhuvudtaget inte tagits upp av palmeutredningen (Uppdrag Granskning 2006).

Jag har utgått från landsförrädarspåret i min nya bok men låt mig förklara för dig som inte hunnit läsa:

Den svenska säkerhetspolisen och militära säkerhetstjänsten fick redan på sjuttiotalet information som pekade ut statsminister Olof Palme som möjlig landsförrädare. Han påstods ha övergivit den västliga intressesfären för att istället ha närmat sig den sovjetiska. Underrättelsetjänsterna i väst var förstås snabba med att påpeka att Palme nu var en möjlig landsförrädare.

Visst, jag vet att många opponerar sig och bävar för ännu en galen konspirationsteori – men håll ut. Det kommer mera.

Vid den här tiden såg världsbilden helt annorlunda ut än idag. I väst rådde tung kommunistnoja! Fast det mest intressanta är egentligen inte huruvida misstankarna stämde eller inte. Det är ett faktum att ett antal obehagligt kompetenta individer inom säkerhetstjänsten på fullaste allvar misstänkte Olof Palme för att vara en landsförrädare. Flera tidigare försök att få bort honom från makten förekom också. Harvardaffären, ryktesspridning om hans många kärleksaffärer, psykiska problem och att han var hjärntvättad av KGB är bara ett axplock. Den sista uppgiften finns till och med att läsa i ÖB Lennart Ljungs hemliga dagböcker.

Jag har funnit uppgifter i både Säpo- och Krigsarkivet som bekräftar de här misstankarna mot Olof Palme. Informationen kom i huvudsak från CIA och MI6. Att som regeringschef stå under bevakning av två av världens mest aktiva säkerhetstjänster är i sig inte sensationellt, men i fallet Palme var digniteten av en betydligt allvarligare sort.

Notera att jag inte tar ställning i själva sakfrågan utan stannar vid att allvarliga misstankar fanns som ett tänkbart motiv och anledning till mordet.

Förre Säpo-chefen Olof Frånstedt har berättat för mig exakt vilka personer som framförde uppgifterna till Säpo och SSI (den hemliga militära underrättelsetjänsten):

• CIA, från den legendariske och även ökände, James Jesus Angleton, ansvarig för CIA:s kontraspionage.
• MI6 av underrättelseanalytikern Peter McKay.

Olof Frånstedt blev i mitten av sjuttiotalet kommenderad till USA och fick uppgifterna direkt från Angleton på CIA:s huvudkontor i Langley.
 

  Uppgifterna från utlandet fortsatte komma på åttiotalet. SSI fick även konkret information från avhoppade KGB och GRU chefer. Budskapet var att Olof Palme var sovjetisk inflytelse-agent (agent of influence) och att hans agerande allt som oftast syftade till att hamna i Sovjets goda bok!

Professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell hävdar i sin bok Fred och fruktan att den svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten fick specifika uppgifter hösten 1985. Bara ett halvår före mordet! Ett år efter mordet säger Agrell i en intervju i SVT (Aktuellt 1986-06-22): Jag tror att Palme ironiskt nog, i sin tro handlade för Sveriges bästa och kom därmed på kant med det militära etablissemanget och Nato.

Agerade uppriktigt för Sveriges bästa

Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall. Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar, och opponerade sig emot planerade utgrupperingar av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig. Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk och min tes är att ett mord med fosterländskt motiv började planläggas redan hösten 1985.

I september 1986, bara sex månader efter mordet, placerade marinens fartyg Visborg ut NATO:s hypermoderna avlyssningsutrustning i vattnen utanför Understen, alldeles norr om Grisslehamn. SOSUS (Sound Surveillance System) som anläggningen hette gick även under benämningen Ålandsspärren (Mikael Holmströms Den dolda alliansen, Atlantis 2011). Det här var en viktig pusselbit i maktspelet mellan stormakterna. SOSUS gav istället amerikanarna ett strategiskt försprång. Nu kunde de ‘höra’ även de moderna supertysta sovjetiska attackubåtarna av Kilo-klass och det blev helt omöjligt för sovjetiska kärnvapenubåtar att passera obemärkta i Östersjön. Ansvarig svensk myndighet för den utplacerade amerikanska utrustningen var Försvarsdepartementet och statsminister Ingvar Carlsson.

”…skaka Sverige i dess grundvalar”

”Om sanningen om mordet på Olof Palme kom fram – skulle det skaka Sverige i dess grundvalar”, sa Hans Holmér under mordutredningens mest intensiva fas – det första året.

Är det inte dags att ta reda på vad han menade! Att fortfarande hävda att Christer Pettersson är den skyldiga, är en bekväm avslutning av fallet för många inblandade. Men jag köper det inte! Gör du …