Därför betonar Anna Ek, ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen, att det är viktigt att stödja civilsamhället i diktaturer för att främja en demokratisk utveckling – minst lika som att bedriva handel.

– I Tunisien och Egypten fanns ett ganska starkt civilsamhälle som engagerade sig. Det fanns en stabil grund. Jag tror inte det har funnits lika starkt i Syrien eller Libyen, säger Anna Ek till DN.se.

Hon tycker att de arabiska revolterna är särskilt välkomna eftersom hon upplever att vi är inne i en islamfientlig era: Nu fick europeer se att även muslimer på ett självklart sätt eftersträvar mänskliga rättigheter.

– Men sedan har det varit rent ut sagt för jäkligt att Sverige varit med och beväpnat de länder som slagit ner demokratiska protester. Vi har beväpnat Saudiarabien och Förenade arabemiraten, som gick in och slog ner upproret i Bahrain.

Även Tunisien och Egypten, där säkerhetsstyrkorna till en början försökte slå ner upproren, har köpt svenska vapen.

– Det är skamligt att vi är med och beväpnar regimer som motverkar dem som slåss för mänskliga rättigheter. Vi kan bara konstatera att Sveriges stöd till diktaturer är omfattande. Det vill vi motverka och förändra, säger Anna Ek.

Därför har Svenska Freds och några andra organisationer sedan ett år drivit en kampanj för att stoppa all svensk export av vapen till diktaturer. Den kulminerar på onsdagen, när en stor jordglob med minst 13.000 namnunderskrifter ska överlämnas till handelsminister Eva Björlings statssekreterare.

– Det borde inte vara svårt att införa regler mot vapenexport till diktaturer. Det finns antagna demokratiprinciper i andra sammanhang. När vi ger bistånd ställer vi kav på att det ska gå till demokratiska stater.

– Vi är inte emot handel med diktaturer, för handel kan främja en demokratisk rörelse. Jag tror inte på isolering. Men man ska inte sälja vapen till diktaturer.

Hur mår drömmen om världsfred?

– Den mår bra, skulle jag säga. Vi i fredsrörelsen känner medvind och ökar vårt medlemsantal. Och de senaste tio femton åren ser vi som tur är färre och färre mellanstatliga krig. Sedan finns det interna konflikter. Vi är exempelvis oroliga för utvecklingen i Afghanistan.

Vilka är de största hoten mot en fredlig värld i dag?

– Självklart de skyhöga militära utgifterna. För varje krona man satsar på internationellt bistånd satsar man 15 på militära utgifter.

– Sedan är det den intolerans och rädsla man ser sprida sig i Europa. Man ser tendenser till att folk vill värna det nationella. Det kan göra mig väldigt besviken och ledsen.

– Ytterligare ett hot är klimatförändringarna. Om vi inte gör något snart finns en risk att det blir kamp om olika naturresurser eller konflikter när folk måste lämna sina hem.

När den internationella fredsdagen inrättades av FN 1981 (startåret var 1982) sammanföll den med generalförsamlingens öppnande den tredje tisdagen i september varje år. För tio år sedan spikades det fasta datumet den 21 september. Världsorganisationen beslutade då att detta skulle bli en årlig dag av icke-våld och vapenvila.

En påtryckare bakom formaliseringen var filmmakaren Jeremy Gilley, som hade startat organisationen Peace One Day. Organisationen arrangerar på onsdagen en stor fredskonsert i London och arbetar för att fredsdagen 2012 ska bli den största ickevåldsmanifestationen någonsin.