Något ruttet i den svenska genpoolen http://kristofferhell.org/2011/02/varldens-fegaste-folk-nagot-ruttet-i-den-svenska-genpoolen/ 6.3.2011

Det var den logiska konsekvensen av hur det alltid varit i Sverige.

Det som skedde var att den institutionaliserade fegheten och det nationella broderhatet anpassade sin former till Interneteran.

För att börja misstänka det här räcker det med att jämföra Sverige med vad som kom till ytan under den våg av nationella självrannsakningar som svepte över Europa efter Kalla Kriget.

Kalla Kriget

1986 hade den svenska säkerhetspolisen runt 800 anställda.

Majoriteten av dessa var poliser.

Räknar man med den assistans som kom från andra myndigheter och därtill lagpliktade företag (såsom Televerket, Posten m fl vid telefonavlysning och brytande av post), samt avlönade infiltratörer och agenter, var SÄPO betydligt inflytelserikare än siffran “800″ antyder.

Anställda

Relativt befolkningens storlek var ett SÄPO om 800 vid tiden då man ombesörjde mordet på Olof Palme ändå fyra gånger så stort som den federala amerikanska polisen FBI – en myndighet som hade ett bredare uppdrag i det land som under det Kalla Kriget alltså var sovjetmaktens huvudfiende.

Skyddsklassade tjänster

Under andra världskriget var runt 100 000 tjänster i Sverige säkerhetsklassade – d v s krävde att en person godkändes av makten innan anställningen blev av. I slutet på 1980-talet var antalet tjänster som krävde SÄPO:s godkännande 400 000.

Man kan fråga sig var det var som skulle ha varit fyra gånger så mycket hotfullare på 80-talet än under Nazitysklands och Sovjets anfallskrig mot Sveriges grannar på 1940-talet? CIA:s och den amerikanska flottans ubåtskränkningskampanj av skandinaviska vatten? Motsvarande siffra skyddsklassade tjänster för USA på 80-talet var 3,2 miljoner.

Eftersom USA då hade ungefär trettio gånger så stor befolkning som Sverige blir siffrorna lika skeva här: i Sverige gick paranojan mot anställda fyra gånger högre än i USA, som (förutom att det var sovjets “huvudfiende”) redan då var ett imperium med mängder av anställda inom det världsledande militärindustriella komplexet (MIK) att försäkra sig om.

Men går det verkligen att jämföra Sverige och USA?

Låt oss ta det kanske mest jämförbara landet som tänkas kan.

I Finland var under det Kalla Kriget antalet skyddsklassade tjänster 17 000 – d v s fyra procent av hur det var i Sverige vid samma tid.

Registrerade dissidenter

Samtidigt som den brittiska säkerhetstjänsten MI5:s personakter sades vara “ett par hundratusen” satt svenska SÄPO på 1980-talet på personakter på runt 300 000 svenskar (enligt uppgift var 200 000 kommunister).

En av tjugosju svenskar hade på 80-talet alltså en dossier om sig själv någonstans djupt nere i den svenska säkerhetspolisens källare.

Men eftersom antalet engelsmän, walesare och skottar är så mycket större gjorde det att en av 190 britter hade det i sitt örike.

Storbritannien hade då ett av östblocket beväpnat IRA att oroa sig för.

I Sverige var de mest aktiva hoten veganer som befriade minkar och krossade skyltfönster.

I grenen “mest personakter per capita” vann alltså Sverige med 7-1 över Storbritannien – till synes stående på ett ben och med båda händerna bakbundna.

Veta mer?

Självplågare, tvivlare och andra som önskar bekräfta eländet rekommenderas bl a följande literatur:[1]

• Dennis Töllborg UNDER COVER från 1991 (bekräftar svenska siffror)
• Erik Magnusson Maktkamp om SÄPO från 1989
• Timothy Garton Ash The File från 1998 (bekräftar brittiska och östtyska siffror)
• Thomas Kanger & Jonas Gummesson Kommunistjagarna – Socialdemokraternas politiska spioneri mot svenska folket från 1990 (bekräftar svenska siffror)

Världens fegaste folk

De kraftiga konstitutionella och demokratiska underskott ovanstående statistik bär vittne om förstärks av att den offentliga byktvätt som svepte över Europa efter Murens fall 1989 aldrig inställde sig i Sverige.

Pricken över i:et på den här nationalpsykologiska vanställdheten är att till skillnad från andra så kallade västerländska demokratier saknar Sverige en oberoende författningsdomstol – en instans där enskilda medborgare kan utkräva rättsligt ansvar av staten.

Det närmsta makten vågat sig på att ge allmogen ett sken av inflytande i detta avseende är en lam kompromisslösning kallat JO-ämbetet – en instans där, i bästa fall, enskilda myndighetspersoner kan “prickas” efter att de begått sina brott.

Den de facto “Sverigebild” historien konfronterar läsare med är av ett folk som i en jämförelse med resten av mänskligheten verkar ha en ganska unik genpool – en pool där det blåögda, blonda och fenomenalt skenheliga sammanfaller med en så gott som total avsaknad av DNA för bl a civilkurage och empati och högre mänskliga funktioner rörande det här med moral och etik – liksom känsla för rätt och fel.

Resultatet av “experimentet Sverige”, som nu pågått ett par sekler, är en nationell gärningsmannaprofil kännetecknad av jantelagens lömska broderhat (och den rädsla för grannen denna medför) samt en fenomenal förmåga att hela tiden manövrera in sig själv som lismande lillebror till den av skolgårdens busar som tillfället verkar starkast.

Under andra världskriget var det Nazityskland.

Sedan slutet på 1940-talet är Sverige vassallstat i det Amerikanska Imperiet.

Gärningsmannaprofilen mildras tyvärr inte av förhållandet att inget annat folk på planeten bär större ansvar än svenskar (återigen per capita) när det kommer till att förse sina medmänniskor med förstörelsens och lidandets verktyg – d v s alla de vapen som används för övergrepp, slaktande och ond bråd död runt om på planeten.[2]

En hantering som tagit ordentlig fart sedan Illuminati iscensatte 9/11 år 2001.

Drivkrafter

En hjälp för att försöka förstå de grundläggande drivkrafterna bakom sjukdomsförloppet kan vara nedanstående citat, enligt uppgift myntat av Sveriges siste Katolske Biskop Johannes Magnus, när han 1523 flydde Sverige och dess nytillträdde despot Gustav Vasa:

• Sex hava orsakerna varit, äro och förbliva till olyckorna I Sverige. Ett, egennyttan. Två, det lömska hatet. Tre, förakt för lagarna. Fyra, liknöjdhet inför det allmänna bästa. Fem, obetänksam gunst för utlänningar. Sex, envis avund sinsemellan.