LaRouche:
Obama skrattade ut svenska Securum-modellen



Svenska journalister och bloggare har blivit överlyckliga över att den svenska modellen förespråkas av massor av banksupportrar i USA:s och Storbritanniens ledande affärstidningar. "Det mest säljande nu är svenska krislösningar", jublar SvD E24 om artikeln "Vi är alla svenskar nu" av "den upphöjde ekonomen Nouriel Roubini på The Washington Posts debattsida". Bakgrunden är att USA:s president Barack Obama diskuterat denna "svenska modell" och avfärdat den.

Så här sa Obama i en intervju i ABC TV den 10.2:

- Det där är intressant. Det finns två länder som har gått igenom bankkriser de senaste 20 åren. Det ena är Japan som inte riktigt förstod omfattningen på krisen. Det resulterade i det som nu kallas "Det förlorade årtiondet". Marknaden överlevde eftersom regeringen pumpade in pengar, men bankerna fick aldrig någon tillväxt.

- Sverige å sin sida hade samma problem. Staten tog över bankerna, förstatligade dem, tog över de dåliga krediterna och sålde sedan bankerna igen. Några år senare fungerade bankerna igen. Så när man ser på det, är den svenska modellen bra. Problemet är dock: Sverige hade fem banker, sa Obama och skrattade högt.

- Vi har tusentals banker och vi har en storskalig ekonomi och kapitalmarknad och att få en överblick över problem i en sådan skala skulle, tror jag...vår bedömning var att det inte skulle tjäna något till. Och vi har ju också andra traditioner i vårt land, säger Barack Obama. Sverige har helt klart en annan sorts kultur än vi, när det gäller regeringens förhållande till näringslivet.

På detta sätt gjorde Obama klart att det är omöjligt för USA att göra som Sverige gjorde och låta skattebetalarna ta över bankernas skulder och placera dem i en "ryggsäck", eller "Bad Bank" som det internationellt kallas. En nationalisering av bankerna, som i Sverige endast förespråkas av vänsterpartiets Lars Ohly, innebär ju att staten tar ansvaret för bankernas gigantiska högar av förlustpapper. Bo Lundgrens "svenska modell" innebär att staten enbart nationaliserar förlustpapppren, men Obama sade alltså klart nej till alla sådana "nationaliseringar". Trots detta skrev SvD:s E24 rubriken "Obama hyllar svenska bankakuten" och sen att han "stämmer in i den amerikanska kören som hyllar den svenska modellen när det gäller att hantera bankkriser".

Bo Lundgrens lögner om "svenska modellen"

I ivern att marknadsföra denna omöjliga svenska modell för att lösa bankkriser brukar förre Moderatledaren och ekonomiministern Bo Lundgren hävda att staten fick tillbaka de pengar Bankakuten satsade i lån och stöd till att upprätta Nordbankens Securum och de andra bankernas ryggsäckar. Denna lögn fungerar bäst utomlands, där man inte levt igenom den katastrof som Bo Lundgrens åtgärder ledde till. Hemma vet alla att Sverige drogs ned i en fruktansvärd ekonomisk kris till följd av bankkrisen, där 200.000 industrijobb (20 procent) försvann för gott, vilket har fått till följd en fortgående åtstramning på offentlig sektor och levnadsstandard, i synnerhet för pensionärerna.

Vad Bo Lundgren gjorde var inte bara att ge lån och garantier till krisbankerna. Dessutom tilläts bankerna utvidga sitt räntegap, mellan inlåning och utlåning, till ockernivåer, för att på kundernas bekostnad (och genom avdragsrätten för räntor även på skattebetalarnas) skaffa sig övervinster som kunde räcka till att betala de gigantiska kreditförlusterna på de "nödlidande lånen"som det hette på den tiden. Dessa bankövervinster har tillåtits fortsätta ända till idag. Dessutom gav Bo Lundgren bankerna tillstånd att direkt plundra sina kunder på tillgångar. Det gjordes genom att bankerna drog in lånen även från skötsamma kunder, som därigenom tvingades i en konkurs, så att bankerna kunde ta över företagens tillgångar. Eftersom bankerna skickade vidare många av dessa företagskonkurser till Securum, kunde även Securum dela på bytet från denna förödande företagsplundring. Totalt gick 40.000 företag i konkurs i bankkrisen

Statens medhjälp till plundringen av bankkundernas företag var den ena anledningen, till att bankernas kreditförluster kunde täckas av Securum. Den andra var att staten tillät att en ny fastighetsbubbla utveckla sig. Det ledde till att de fastigheter, som Securum hade övertagit, åter steg i värde och kunde säljas av så att det totalt gick ungefär jämnt ut för Securum. Denna förnyade styrning av svenska kreditsystemet till nya bubblor, innebar samtidigt att samma summor undandrogs från produktiva investeringar och jobb, som snabbare kunnat dra Sverige ur 1990-talskrisen.

Ny moderatledd företagsplundring

Eftersom bankkrisen 1990-94 uppstod ur en fastighetskris i en tid, när det fanns en fastighet bakom varje nödlidande värdepapper. Idag när värdepapperiseringen lett till att det mest finns värdelösa papper för att säkra värdelösa papper för att säkra värdelösa papper, kallas bankernas förlustpapper mycket riktigt för "giftavfall" eftersom de aldrig kan få något värde igen. I dagens finanskris är det därför omöjligt att med några moderna varianter av Securum återta kreditförluster.

Det enda som återstår är att plundra bankernas kunder och det är just vad Bo Lundgren som chef för Riksgälden, som är den nya bankakuten, fått regeringens tillstånd att börja med. Det första offret är jämtlänningen Maths O Sundqist, som förvägras en rättvis och lagenlig värdering som kunde givit honom rätt sin förmögenhetsdel i den pant han ställt som lån hos Carnegie Bank. I stället tvingar Bo Lundgren fram en auktion, där staten kan sno åt sig Sundqvists företag som betalning för lånen. På så sätt kan Carnegie täcka sina andra spekulationsförluster och staten ta ut ett bättre pris för banken, som nu skall säljas. Statens bank öppnar på så sätt slussarna för att lösa dagens bankris med samma sorts massiva företagsplundringar som Bo Lundgren släppte lös i 1990-talets bankkris.

Bo Lundgrens företagsplundringar går på automatik eftersom finanssystemet är så galet konstruerat, att bankerna måste dra ned på sin kreditvolym om det blir kris och de börjar förlora eget kapital. Regeln är nämligen sådan att bankerna skall ha 8 procents kapitaltäckning. Eftersom de i kreditfesten lånat ut så mycket de kan måste de dra ned nu när de förlorat kapital genom förluster. Bankerna drar drastikt ned sina lån till företagen, i panik inför mycket större befarade förluster än de någonsin tänker berätta om. Därför hjälper inte regeringens påfyllningar av kapital i bankerna för att få igång utlåningen till företagen.

Det enda som hjälper, är att göra som LaRouche föreslagit i sitt lagförslag för att Rädda hus och hem och banker. Det är att dra bankerna genom ett konkursförfarande och använda statens och de gamla ägarnas nya kapital till att kapitalisera nyuppståndna banker, utan att staten tar hand om någon ryggsäck med gamla förlustpapper. Dessutom är det rätt att göra som Obama: Skratta ut svenska Securum modellen.

Källor:
E24 om Obama: http://www.e24.se/analys/makroekonomi/artikel_1093373.e24
Och: http://www.e24.se/samhallsekonomi/varlden/artikel_1085675.e24
Obamas hela intervju: http://abcnews.go.com/print?id=6844330
Roubinis artikel: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2009/02/12/AR200902...
SOU 2000:66 Banker i kris http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=3281&dok_id=GOB366d1