Urban Bäckström:
Rusta Sverige för globalt valutakrig

URBAN BÄCKSTRÖM
är vd i Svenskt näringsliv. Han har bland annat tidigare arbetat som riksbankschef och statssekreterare i finansdepartementet.

1.11.2010

Det går bättre för Sverige. Arbetslösheten minskar, företagen blir fler och BNP stiger i år mer här än i många andra länder. Sverige har klarat sig ganska bra genom finanskrisen.
Alliansregeringen har under de senaste fyra åren visat hur jobb och välstånd skapas genom lägre skatter, inte högre. Både politiskt och ekonomiskt har det varit en framgång för regeringen att behålla ordningen i statsfinanserna.

Statsbudgeten och dess saldo står också i centrum för årets budgetproposition. Olyckligtvis framstår det dock i denna som om ett överskott i statsfinanserna har blivit det enda målet för den ekonomiska politiken. Som följande citat ur Budgetpropositionen understryker är det i varje fall överordnat målet om långsiktigt god tillväxt:

"Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår är det motiverat att genomföra ytterligare lättnader för att stärka tillväxten. Det gäller bland annat bolagsskatt, arbetsgivareavgifter, värnskatt, riskkapitalavdrag, FoU-avdrag och expertskatt. Regeringen bedömer att det inte finns utrymme för dessa reformer under mandatperioden."

Detta är utmanande. I ett längre perspektiv torde det stå klart att det endast är genom fortsatta tillväxtskapande reformer som Sverige kan klara framtidens utmaningar. Under finanskrisen har det också blivit tydligt att de snabbväxande asiatiska ekonomierna blir alltmer dominerande i världsekonomin. Därmed ökar behovet av förnyelse i de gamla industriländerna.

Det finns också en internationell stabiliseringspolitisk aspekt på den ekonomiska politiken. Det gäller behovet av anpassning mellan överskottsländer och underskottsländer i världsekonomin. I centrum för denna diskussion står överskottslandet Kina och underskottslandet USA.

Sett som andel av BNP är dock Sveriges överskott i bytesbalansen av samma storleksordning som det kinesiska. Vår relativa litenhet gör att vi inte uppmärksammas särskilt mycket i den internationella debatten. Detta betyder inte att vi kan vara något slags fripassagerare i den nödvändiga internationella anpassningen. Hur skulle någon bli bemött, som i klimatdebatten hävdade att Sverige är så litet att det ändå inte betyder något vad vi gör.

Behovet av anpassning ställs på sin spets när den amerikanska riksbanken talar om att än en gång genomföra stora köp av amerikanska statspapper med nytryckta dollarsedlar.

Detta har redan satt press nedåt på dollarkursen och kan mycket väl fortsätta. Om inte det ska leda till ett valutakrig bör överskottsländerna, till vilka Sverige hör, acceptera både en starkare valuta och ett minskat inhemskt finansiellt sparande - det vill säga en ökad inhemsk efterfrågan. Enbart en än starkare krona skulle - i vart fall i en förlängning - strama åt svensk ekonomi, slå ut företag och driva upp arbetslösheten. Därför krävs parerande åtgärder - givet att Riksbanken fortsätter med sin politik. Frågan är bara vilka?

Eftersom de svenska hushållens skulder redan är mycket höga kan det vara en farlig väg att söka spä på deras konsumtion. Det skulle kunna kasta oss in i en ny finanskris. Då är det mer naturligt att försöka stimulera företag att investera mer i Sverige. En naturlig lista av sådana åtgärder är bland annat de som regeringen själv har angivit i det inledande citatet, liksom sådana som förespråkades av Globaliseringsrådet.

Under den ekonomiska krisen uppvisade regeringen stundtals imponerande handlingskraft. Sverige hanterade krisen mer framgångsrikt än de flesta andra länder. Låt oss nu hoppas att krishanteringens tid i allt väsentligt är över. Därmed är det dags att fortsätta arbetet med tillväxtreformer.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Google adds