Myten om svensk neutralitet Karl-Yngve Åkerström pensionerad militärpsykolog Strängnäs Publicerad 2010-04-26

Som barn var jag i januari 1945 på julgransplundring på F 21 i Luleå iklädd en nysydd flyguniform. Jag blev där tilltalad av några uniformerade ”farbröder” vars språk jag inte förstod. Först många år efteråt hörde jag talas om den amerikanska flygstyrka under befäl av norsk-amerikanske översten Bernt Balchen som januari till augusti 1945 var stationerad på Kallax och fraktade personal och materiel till Nordnorge. Thor Heyerdahl var där som brittisk officer och svarade för radioförbindelserna.

Vi barn i F 21:s tjänstebostäder lekte ofta utanför stadens bryggeri. I dettas källare förvarade tyskarna flera hundra ton vin, sprit och ost till sina trupper i norra Finland och Norge. Ännu större förråd fanns i magasinen i Karlsvik samt i södra hamnen. En tysk löjtnant förde befäl över den arbetsstyrka som skötte lagren. Ett par hundra svenska lastbilar skötte transporten.

I Norrbotten och Västerbotten hade tyskarna hemliga krigssjukhus enligt överenskommelse med svenska myndigheter. Där hamnade sårade tyskar från nordfronten som var i för dåligt skick för att överleva transport hem.

I svenska fjällvärlden på gränsen mot Norge fanns en rad hemliga underrättelse- och sabotagestationer med norsk och brittisk personal och som med stöd av samiska vägvisare gjorde operationer över gränsen och dödade tyskar när det var nödvändigt.

Även i söder skedde liknande överträdelser av neutraliteten. Vid Ottenby fågelstation på Öland fanns 1945 en grupp brittiska signalspanare enligt medgivande från Sverige. Med hjälp av kvalificerade finska radiospanare kartlade de raketexperimenten som Tyskland bedrev i Penemuende.

Allt detta och mera därtill beskrivs i underrättelselitteratur som började publiceras på nittiotalet. Den vetgirige kan få uppslag genom att googla på mitt namn.

Samarbetet med Storbritannien och USA fortsatte under kalla kriget. De svenskar som kände till det teg och inte ens i efterhand kritiserades dessa aktiviteter. Det handlade om en ömtålig balansgång under regelrätt krig och senare under år av terrorbalans då det var livsviktigt att vara beredd på det värsta tänkbara scenariot medan majoriteten av svenska folket sov tryggt.

I dag är situationen annorlunda. Gårdagens hjältar i det tysta har avlösts av förkämpar för krafter som inte drar sig för statskupper och terrorbombningar i stor skala. Kemisk krigföring, lögnaktig propaganda och brott mot mänskliga rättigheter är redskap i en smutsig kamp.

I en DN-artikel 10 april meddelades att president Bush vetat om att merparten av fångarna i Guantánamo-fängelset var oskyldiga men ändå hållit dem inspärrade utan rättegång i åratal. På Kunskapskanalen i TV 1 sändes nyligen ett temaprogram om tortyr under medverkan av sådana som arbetat i åratal med behandling av tortyroffer, forskning samt som juridiska experter i folkrätt. I programmet redovisades att skriftligt tillstånd till tortyr utfärdats från högsta regeringsnivå fastän det strider mot USA:s konstitution och internationella konventioner. För att få hemmaopinionen att acceptera dessa övergrepp har muslimer sedan länge smutskastats och demoniserats som ”onda”. Det pågår även hos oss. Metoderna var de samma under McCarthy-perioden fast då riktade mot dem som troddes vara kommunister.

Sverige samarbetar med en stormakt som använder metoder som brukar förknippas med Hitler-Tyskland och Sovjet. Goodwill som det tagit oss decennier att bygga upp raseras. Det finns inte ens en intern debatt värd namnet i Sverige. Under andra världskriget och kalla kriget fanns det i närområdet inga alternativ om man ville stoppa mäktiga grannars expansion. I dag är vi inte tvungna att sända svensk trupp på äventyr i Centralasien för att hjälpa USA få kontroll över oljefält och uppmarschområden. Denna för Sverige så viktiga fråga hör hemma i valrörelsen.