Därför mördades Olof Palme Kristoffer Hell, 2010-06-16 http://kristofferhell.org/2010/06/darfor-mordades-olof-palme/

För att förstå det är en beprövad utgångspunkt en annan fråga, nämligen: Cui Bono – Vem tjänade på det?

Vem tjänade på att Olof Palme togs ur tiden när så skedde?

Här öppnar sig ett djupt hav av möjligheter – åtminstone vid första anblick.

Om mordet var ett familjedrama, som påståtts, krävs insikter i offrets privatliv. Om mordet var inrikespolitiskt motiverat krävs detaljinsikter av annat slag.

Om mordet hade ett utrikes- eller säkerhetspolitiskt motiv förutsätts ett tredje slag av kunskaper.

Om kontroversialitet är en indikator är den riktning blodspåren leder i uppenbar.

Olof Palmes planhalva var den internationella politikens, där han julen 1972 gjorde storstilad entré då han i TV jämnställde USA med Nazityskland på grund av dess bombningar av den nordvietnamesiska huvudstaden Hanoi.

Christer Petterson var en “ensam galning” utan motiv som i tingsrätten dömdes för mordet. I hovrätten friades han. Det skedde trots att Olofs hustru pekade ut just Pettersson som den person som höll i vapnet som dödade hennes man. Vad var det samtliga jurister i den eniga hovrätten visste; när de trots detta friade Pettersson?

Motivet och de riktiga gärningsmännens identiteter?

Lösningen

Läsaren kommer att skonas den intellektuella tortyr ännu ett utdraget resonemang om varför den ena eller andra hypotesen skulle vara mer trolig än någon annan och helt enkelt ges lösningen rakt av.

Olof Palme mördades under ledning av den svenska säkerhetspolisen på uppdrag av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Motivet på den svenska sidan var drängpanik över vad Olof Palme befarades ta sig till på det statsbesök i Moskva han skulle åkt på i mars 1986. För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation[1] mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner. Det som fick den svenska säkerhetspolisen att gå med på den amerikanska önskan att neutralisera Sveriges statsminister var den rädsla som skapades av de påstådda sovjetiska ubåtskränkningarna som rivstartade när Olof Palme och socialdemokratin vann valet hösten 1982. I själva verket var ubåtskränkningarna en av grundbultarna i den psykologiska operationen mot Sverige, och genomfördes av flott- och specialenheter från en handfull Natoländer[2] på uppdrag av CIA.

Nu när motiv och huvudmän är identifierade står det åklagare fritt att omgående inleda förundersökning.

Mordet riskerar att preskiberas om mindre än ett år – då 25-årsgränsen passeras.

Milstolpar

Att Sverige 1986 var ett land i vilket den huvudlösa rädslan och det lömska hatet nått hysteriska höjder räcker det med att bläddra i tidningar från den tiden för att förstå.

Grundtonen slogs an 1982 av de amerikanska ubåtskränkningarna. Kampanjen toppade 1987 och varade fram till 1995 – tre år efter sovjetunionens upplösning och sex år efter att muren fallit. Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Mediauppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt. Hela världen var där.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den f d försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det retoriska crescendot nåddes runt nyåret 1985/86 då ett tiotal marinofficerare anförda av en kommendörkapten vid namn Hans von Hofsten offentligt förklarade sitt misstroende mot statsministern.

Den svenska drängpaniken Vad var det säkerhetspolisen var så rädd att Palme skulle göra i Moskva?

• Den svenska regeringen begär av Sovjetunionens regering att den till
  den sovjetiska marinen ger sådana instruktioner att kränkningarna av svenskt territorium upphör.

Hittills har formuleringen tolkats som att Olof Palme försökte mildra kritiken mot Moskva genom antydan att ansvaret för kränkningarna inte låg där, utan berodde på att någon i den sovjetiska östersjöflottan gått för långt och agerat utan befogenhet.

Mot bakgrund av att kränkningarna var amerikanska var faktiskt både det besked regeringen Palme gav, liksom den avsedda mottagaren, något helt annat.

Mottagaren var i själva verket USA och det här var beskedet: upphör med kränkningarna eller så kan den svenska regeringen komma att be Sovjetunionen om praktisk hjälp med att stoppa era ubåtar.

Vad hade hänt om Olof Palme på en presskonferens under sitt Moskvabesök presenterat bevis på att kränkningarna dirigerades från USA och bad Washington upphöra med dem? Vad hade hänt om Palme återupprepat innehållet i “protestnoten” från 1983 och bett Moskva göra åt Sverige vad den svenska marinen uppenbarligen saknade vilja att göra – att tvinga upp eller sänka de kränkande Natoubåtarna?

Vad som utspelade sig under ytan i den svenska ankdammen på 1980-talet var att CIA genom ubåtskränkningarna manövrerade sina kontakter inom den svenska nattväktarstaten in i ett hörn där deras handlingsalternativ syntes ha reducerats till att antingen döda statsministern eller riskera att Sverige hamnade på “fel sida” i USA:s europeiska maktekvation – där fel sida skulle inneburit en neutralitet som mer liknade Österrikes eller Finlands. Även om en sådan renodling av den svenska neutraliteten inte hade inneburit förändringar för svenskarnas vardag, så var detta alternativ fullständigt oacceptabelt för USA av maktpolitiska skäl.

Vad CIA troligen inte behövde förklara för sina svenska kontakter var att innan Sverige hade tillåtits att lämna den amerikanska fålla regeringen Tage Erlander parkerade den i på femtiotalet, hade nog krig först brutit ut.

Sveriges strategiska sårbarhet

Vad som möjligjorde för CIA att ro i land den här psykolgiska operationen var Sveriges schizofrena säkerhetspolitik där statsledningen öppet försäkrade att Sverige var alliansfritt och neutralt men bak lyckta dörrar agerade som Natostat.

Förutom det svenska försvarets assimilering in i det amerikanska imperiets krigsplanläggning i Europa; de specialbyggda flygplatserna kapabla att ta emot USA:s största militära transportplan; den direkta kommunikationslänken mellan det svenska försvaret och US Air Forces förläggning i västtyska Weisbaden – bl a avsedd att koordinera det svenska flygvapnet med amerikanska bombplan på väg över Sverige att stampa sönder vad som i dag heter Ryssland – så hade Sveriges socialdemokratiske statsminister Tage Erlander och hans radarpartner Östen Undén också att ta ställning till om Sverige skulle bygga egna atombomber. Sverige hade onekligen den tekniska kompetensen att bygga sådana effektiva avskräckningsvapen.

Resultatet blev att Sverige efter amerikanska påtryckningar avstod. I gengäld förklarade USA att Sverige befann sig under samma kärnvapenparaply som också skyddade västeuropas öppna Natomedlemmar. Eftersom avskräckning bara fungerar om den som planerar ett anfall i förväg är bekant med vad som kan ske, måste någon först informera Moskva om den svensk-amerikanska övereskommelsen. Då svenska påståenden om att Sverige befann sig under “paraplyet” inte hade imponerat, föll lotten på USA att informera den sovjetiska statsledningen om den svensk-amerikanska kärnvapenöverenskommelsen.

Drängarna på Apberget Att konspirationen att mörda Olof Palme hade minst sju månaders framförhållning indikeras av tajmingen runt Moskvaresan. Den 7:e augusti 1985 informerades allmänheten om det planerade statsbesöket.

Dagen innan, den 6:e augusti, släppte SÄPO via sitt inofficiella organ Expressen en “hemlig rapport” med innebörden att Olof Palme hotades till livet av Kurdistans arbetareparti PKK.

Läsare gamla nog att minnas mordet minns också att PKK var just den grupp den svenska polisen omedelbart gav sig på efter att Palme skjutits i hjäl.

När “kurdspåret” körts i botten, det tog länspolismästare Hans Holmer ett år att lyckas med det, grävde polisen fram en “ensam galning” utan motiv vid namn Christer Pettersson (se artikelns inledning).

Säkerhetspolisen är underkonsulten som presenterar en relativt intellektuell lösning på syndabocksfrågan, nämligen en påstådd “terrorgrupp” utan resurser att värja sig från anklagelserna och som man redan har ett ont öga till. När det spåret magplaskar lägger sig amerikanarna i detaljarbetet och ser till att man använder det standardrecept som fungerat bra i USA vid politiska mord och mordförsök, nämligen en “ensam galning”.

Men konspirationerna är fler.

Förutom konspirationen att mörda landets statsminister finns också konspirationen att mörka denna verklighet för eftervärlden.

Den konspirationen lever fortfarande.

Det är därför krafter än i dag så rabiat framhärdar med att ubåtarna kom från en främmande makt som försvann ur tiden för 18 år sedan.

Den dagen det officiella Sverige öppet erkänner vart ubåtarna kom ifrån är samma dag svenskarna kan vinka hejdå till en hel generation folkvalda och statstjänstemän.

Den dagen kan naturligtvis också vara samma dag nedräkningen till den svenska s k säkerhetspolisens nedläggande börjar ticka.

Veta mer

“Inuti Labyrinten”, Poutiainen, Kari.
“THE SECRET TEAM”, Col. Fletcher Prouty