Det finns två mantran som bankerna upprepar varje gång någon frågar om deras bolånemarginaler: Likviditetskostnad och kapitalkostnad.

De här kostnaderna handlar dels om att krisen tvingar bankerna att ha större buffertar, vilket kostar pengar (kapitalkostnad).

Banken måste dessutom försäkra sig om att den kan få fram pengar på lång sikt (likviditetskostnad); en bankkund som ska lägga om sitt 5-åriga bolån vill ju inte höra att banken inte har några pengar att låna ut.

Både kapital- och likviditetskostnaden har onekligen blivit dyrare för bankerna efter finanskrisens utbrott för drygt tre år sedan. Hur mycket det egentligen kostar vet bara bankerna själva och det är mycket svårt för en vanlig bolånekund att ta reda på om banken höjt sina marginaler.

Inte ens Finansinspektionen har någon god uppfattning. FI presenterade i slutet av augusti en rapport med rubriken ”Marginalen ökar på bolån” men myndigheten kommer inte längre än att den med ganska stor säkerhet kan säga att bankerna har höjt sina marginaler. Hur mycket vet man inte.

Men, statistik som Riksbanken sammanställer varje dag pekar på att det handlar om historiskt mycket kraftiga ökningar av bankernas bolånemarginaler.

Riksbanken samlar nämligen in data från andrahandsmarknaden för bostadsobligationer. Den här statistiken är enligt Riksbanken det bästa riktmärket för hur mycket det kostar för bankerna att finansiera sina bostadslån.

Här kan man se att 2-åriga bostadsobligationer toppade i april på räntenivåer på cirka 3,40 procent, vilket alltså indikerar hur mycket banken då var tvungen att betala i ränta för att kunna låna pengar.

Denna ränta har sedan dess sjunkit kraftigt och har den senaste veckan legat på runt 2,30 procent, en nedgång på 1,10 procentenheter.

Som jämförelse kan sägas att SEB idag anger en upplåningskostnad för sin 2-årsränta på 2,40 procent. Det är inte långt från räntan i Riksbankens statistik, vilket bekräftar Riksbankens uppfattning om andrahandsmarknaden som ett bra riktmärke för bankernas upplåningskostnad

Listpriset för bankernas 2-åriga boränta har sedan räntetoppen i våras sänkts på följande sätt.

Swedbank: Sänkning på 0,35 procentenheter

SEB: Sänkning på 0,26 procent enheter

SBAB: Sänkning på 0,64 procentenheter

Handelsbanken: Sänkning på cirka 0,40 procentenheter

Nordea: Sänkning på cirka 0,30 procentenheter

Tar vi Swedbank som exempel så har finansieringskostnaden alltså sjunkit tre gånger så mycket som listpriset för bankens 2-åriga boränta. En liten del av detta kanske kan förklaras av att likviditetskostnad och kapitalkostnad blivit högre men det finns inte en chans att de skulle ha ökat i denna omfattning.

Det finns inte heller anledning att tro att kundens förhandlingsutrymme i förhållande till listpriset har ökat drastiskt. Det skulle därmed betyda att storbankernas marginal på 2-åriga bolån har ökat dramatiskt; kanske uppemot, och över, en halv procentenhet.

De kunder som tecknat nya lån under sommaren och hösten har alltså blivit blåsta på merparten av sommarens kraftiga räntefall. Kunder med befintliga bundna lån påverkas först när de ska lägga om lånen.

Det rör sig om stora summor för bankerna. Den svenska bolånestocken för bostadsrätter och småhus ligger på drygt 2 000 miljarder kronor och varje hundradels procent i ökad marginal betyder, räknat på hela stocken, 200 miljoner i ökade intäkter.

Störst blir effekterna för Swedbank och Handelsbanken, som har ungefär en fjärdedel var av den svenska bolånemarknaden. Den enda kommentar Swedbank ger kring detta är att marginalerna har ökat men de vill inte säga med hur mycket.

Bland de stora bolåneaktörerna har SBAB genomfört den största sänkningen för 2-årsräntan men även här har man höjt marginalen. SBAB har också tillsammans med Skandiabanken det lägsta listpriset för den 2-åriga boräntan, drygt 3,90 procent.

Riksbankens statistik pekar på att bankernas marginaler ökat mest på 2-åriga bolån men man kan räkna med att samma sak har skett på alla löptider, om än i mindre omfattning.