Omöjligt för den enskilde läkaren att känna till alla riskerna för interaktioner mellan läkemedel, menar skribenterna.

Medicinkrockar ger onödigt lidande SJUK AV LÄKEMEDEL SVD, 22 november 2009 Skrivet av: ANDERS RANE professor och överläkare Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset LARS L GUSTAFSSON professor och ordförande i Läksak (Läkemedelssakkunniga) Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting

Äldre behandlas inte sällan med 10–15 mediciner samtidigt. Genom en kraftig satsning på kunskapsdatabaser inom svensk sjukvård kan läkemedelskrockar undvikas, skriver professorerna Anders Rane och Lars L Gustafsson.

ldre patienter får för mycket läkemedel” och ”Var femte akutintagning av åldringar beror på läkemedelsproblem” är några tidningsrubriker som vittnar om brister i sjukvårdens kvalitet, särskilt när det gäller äldre. Ett exempel är mirakeltanten Gulli som kom ”tillbaka till livet” (SvD 1/3) efter 11 år i läkemedelsdvala på grund av oupptäckta biverkningar.

Detta hade kunnat undvikas med ett samordnat ansvar för behandlingen hos vårdgivarna.

Många förslag har formulerats om hur kvaliteten i behandlingen av äldre kan förbättras. Miljöpartiet och Socialdemokraterna föreslår en kommission för läkemedelssäkerhet, skyldighet för läkare och sjuksköterskor att anmäla läkemedelsvanvård till Socialstyrelsen samt obligatoriska läkemedelsgenomgångar. Det senare innebär att en städpatrull av läkare/sjuksköterska/farmaceut går igenom och rensar bland de läkemedel som patienterna behandlas med. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm har poängterat betydelsen av sådana genomgångar.

Hjälpen med läkemedelsgenomgångar är kortvarig och metodiken för läkemedelsgenomgångar är kontroversiell, enligt Statens Beredning för medicinsk Utvär- dering (SBU) som vetenskapligt granskar värdet av sjukvårdens metoder. I Sverige finns tusentals läkemedel på marknaden. Det är omöjligt för den enskilde läkaren att känna till riskerna för interaktioner mellan läkemedel, det vill säga när läkemedel påverkar varandra genom förstärkning eller utsläckning av varandras effekter, så kallade läkemedelskrockar, utan ett enkelt och snabbt datorstöd.

Vilken bot finns då mot över behandling med läkemedel?

För det första: Varje läkare behöver tillgång till uppgifter om patientens samtliga förskrivna läkemedel – den gemensamma läkemedelslistan. Kloka Listor från läkemedelskommittéerna hjälper läkare att välja dokumenterade, säkra och prisvärda läkemedel så att varje patient får skräddarsydd läkemedelsbehandling.

För det andra: Alla patienter bör ha endast en läkare med samlat ansvar för patientens hela läkemedelsbehandling och möjlighet att ompröva behandlingen om grundad anledning finns.

För det tredje: Förskrivarna behöver ett kunskapsstöd vid själva patientbesöket. Datoriserade användarvänliga kunskapsdata- baser utarbetade av medicinska experter ska vägleda och stödja val och dosering av läkemedel i förskrivningsögonblicket. Att söka skriftlig information är alltför tidskrävande och uppgifterna blir snabbt inaktuella.

Vi förordar en kraftig satsning på kunskapsdatabaser om läke-medel och ett samlat ansvar för patientens hela läkemedelsbehandling. Idag saknas i många fall överblicken och det samlade ansvaret för patientens medicinering liksom incitamentet att ompröva, ifrågasätta eller sätta ut en annan läkares behandling.

Sjukvården är i stor utsträckning symtom- och organinriktad. Spe cialiseringen gör att den multisjuka patienten ofta går till många läkare som var och en sköter sitt organ. Att avstå från att skriva ut ett recept kräver erfarenhet och tid att förklara för patienten varför ett läkemedel inte behövs.

Den tiden är svårt att finna med dagens korta besökstider. Det är därför inte förvånande att många äldre patienter behandlas med 10 till 15 läkemedel samtidigt. Enbart i Stockholms län finns 13000 patienter som är 80 år eller äldre och som har recept på mer än 10 läkemedel för samtidig användning. Att stå på många läkemedel ökar risken för biverkningar och interaktioner. Äldre människor har också en nedsatt njurfunktion vilket minskar förmågan att utsöndra läkemedel via njurarna och ökar risken för biverkningar.

Vi förordar ett paradigmskifte i sjukvården. Kunskapsexplosionen, det invecklade regelverket för rabattering, läkemedelsbyte på apotek samt komplexiteten i att överblicka och nå viktig information om patientens aktuella läkemedel, gör det angeläget att läkaren snabbt och enkelt har tillgång till aktuell kunskap via it.

Behovet av sådant kunskapsstöd har nyligen betonats vid läkemedelsbehandling av nyfödda (SvD 29/10). Svenska läkemedelsexperter har redan utvecklat unika databaser – fler behövs. Detta skulle stimulera och utveckla svensk it-industri och är även intressant för sjukvården i andra delar av världen. Organisationen av ett system med läkemedelsansvariga läkare är en angelägen uppgift för sjukvårdshuvudmannen. När tar sjukvårdshuvudmannen första initiativet till en sådan förändring? När tar staten och Socialstyrelsen ett samlat grepp för att utveckla och tillhandahålla kunskapsdatabaser om läkemedel i sjukvården?