Kadmium och hotet mot våra njurar Gunnar Lindgren är miljöforskare och omstridd debatör. Han kan nås genom sin hemsida: www.gunnarlindgren.com Källa: Näringsmedicinsk Tidskrift, 5/2009

Problemet med tungmetallen kadmium i våra jordar kan på sätt och vis liknas vid klimatfrågan. Båda utgör ett hot mot vår civilisation och båda är svårbemästrade. Vår levnadsstandard och våra livsmönster leder till att alltmer koldioxid tillförs atomsfären samt att ökande mängder kadmium tillförs åkermarken, som sedan går vidare till livsmedlen och våra njurar.

Tungmetallen kadmium fanns sparsamt i miljön före den industriella revolutionen. Våra kroppar har inte förmåga att göra sig av med allt kadmium som vi nu tar in med födan och inandningsluften. Därför ansamlas tungmetallen i både lever och njurar.

Man räknar med att vi alla har mångdubbelt mer kadmium i njurarna jämfört med bara några generationer tillbaka. På samma sätt har man kunnat visa att kadmiumhalten i vete fördubblats under femtio år på 1900-talet. Detta gäller inte bara människan. Man har påvisat höga halter kadmium i åkersorkar och flugsnappare. Det är förbjudet att saluföra njure från älg och rådjur på grund av de mycket höga kadmiumhalterna i dessa.

Orsakar stora skadorpå njurarna
Ökad kadmiumhalt i njurar som orsakar till slut skador. En tidig sådan skada består i att njurarna läcker en viss form av proteiner och dessutom kalcium. Benskörhet och lårbensbrott sätts i samband med denna urkalkning. Förvärras skadorna på njuren successivt måste vi befara att dialys eller transplantation förr eller senare måste tillgripas.
I och med att kadmiuminnehållet inte deklareras på livsmedelsförpackningar är vi, litet tillspetsat formulerat, utsatta för ett sofistikerat kadmiumlotteri där en del av oss har mycket högre risk att drabbas av njurskada och cancer. Fråga därför efter kadmiumhalten i mjöl och spannmålsprodukter när ni handlar! På så sätt lyfts frågan fram till producenterna.

Vegetarianer har ett högre kadmiumintag
Medelintaget av kadmium för en svensk ligger på cirka femton mikrogram per
person och dag. Man räknar med att tio procent av befolkningen har ett fördubblat intag, medan tre procent har ett tredubblat intag. Vegetarianer är en särskild riskgrupp, då de beräknas ha ett femtio procent större intag av kadmium än personer som äter blandkost.
Vegetabilier har generellt högre kadmiumhalter än animaliska livsmedel eftersom även djuren försöker avbörda sitt kadmium via njurar och lever.

Några särskilt kadmiumförorenade livsmedel bör undvikas om man vill minska kadmiumintaget: vete, solrosfrön, blå vallmofrön på ”franskbröd” samt potatissorten Bintje. Även skaldjur och fullkornsprodukter har högre kadmiumhalt.

Eftersom vi äter så pass mycket spannmål och potatis står dessa två livsmedelssorter för huvudintaget av kadmium. Kadmiumintagets fördelning i procent mellan olika livsmedel:

Vetemjöl 43
Potatis 41
Rågmjöl 6
Morötter 4
Mjölk 2
Fläskkött 2
Nötkött 1
Källa: Hellstrand/Landner, ”Cadmium in Fertilizers, Soil, Crops and Foods
– the Swedish situation”, KEMI 1998.

Kvinnor en riskgrupp
En annan riskgrupp är kvinnor i fertil ålder, som förlorar järn under menstruationen och tar upp extra mycket järn med födan. Då slinker det också med extra mycket kadmium.
Kemikalieinspektionen har beräknat att medelintaget på femton mikrogram per dag ändå väntas leda till att tiotusen svenska kvinnor (av dem som är i fertil ålder) idag har begynnande njurstörningar. Av dem som har ökad känslighet (diabetiker och andra utsatta) beräknas 0,2 procent av denna grupp ha begynnande njurskador. Storleken hos denna
grupp är dock okänd. Under 2008 kom flera rapporter som visade på samband mellan kadmiumintag och andra hälsorisker, t ex cancer i livmoder hos äldre kvinnor samt cancer
i prostata hos män.

Under våren 2009 sänkte EU:s organ för livsmedelssäkerhet, EFSA, det accepterade veckointaget av kadmium till en tredjedel. Det är osäkert om barnmat, vällingar och inte minst modersmjölkersättningar verkligen är så litet förorenade av kadmium att små barn
inte överskrider sitt tolerabla intag. Detta måste nu undersökas. Kadmium och graviditet/amning Svenska kadmiumforskare är världsledande och nyligen presenterades ännu en ny forskningsrapport från Karolinska institutet genom Maria Kippler som den
5 juni 2009 försvarade sin avhandling Interaction Between Cadmium and
Mictronutrients in Pregnant and Lactating Women. Resultatet är verkligt oroande. I korthet ur rapporten:

• Kadmiumhalten i blodet hos kvinnor ökar under graviditet, speciellt hos kvinnor med järnbrist.

• Mycket kadmium fastnar i moderkakan.

• Kadmium i moderkakan verkar leda till minskad transport av zink till fostret. Detta kan ge allvarliga följder eftersom zink behövs för fostrets tillväxt och utveckling.

• Kadmiumhalten i bröstmjölk var tämligen låg, men ökade med moderns kadmiumexponering.

• Kadmium minskar halten av kalcium i bröstmjölk.
- Kadmium samverkar med den livsnödvändiga metallen mangan.

• Kadmium verkar minska upptaget av kalcium.

• Medelålders kvinnor i Sverige har samlat på sig så mycket kadmium att det finns tecken på effekter på både njurar och ben. Sammanfattningsvis är den viktigaste uppgiften i framtiden att på alla sätt minska spridningen av kadmium i miljön och därigenom även exponeringen.

Allt mer kadmiumförorenad gödsel sprids på odlingsmark Samtidigt som riskerna med kadmium ökar, används allt mer kadmiumförorenad gödsel i jordbruket. Ökningen av
kadmiumspridningen tycks ske från två håll. Tidigare innehöll den vanligaste konstgödseln NPK cirka 1 - 2 milligram kadmium per kilo fosfor. Nu har detta ökat till 5 - 6 milligram. Den tidigare s k "kadmiumgarantin” från det ledande konstgödselföretaget YARA (tidigare
Hydro) har höjts från 5 mg till idag 12 mg.

Men mest upprörande är den ökande spridningen av avfallsslam från kommunala reningsverk. Tidigare rekommenderade LRF att jordbrukare skulle ta avstånd från slam. Men förespråkare för spridning av kadmiumförorenat s k "certifierat" slam åker nu land och rike runt och försöker förmå jordbrukare att sprida detta på odlingsmark.

Allt avfallsslam är mycket kraftigt förorenat i förhållande till exempelvis källseparerad urin och NPK. Vad finns det då för skäl att hålla nere kadmiumföroreningarna i konstgödsel om slammet tillåts ha tio gånger högre kadmiumhalt i fosforn, och man till och med
propagerar för spridning? Milligram kadmium per kilo fosfor Källseparerad urin: 0,7
Renare NPK: 1

Normal NPK: 5
Förorenad NPK: >12 Normalt slam enl SCB 2006: 37
"Certifierat" slam vid godkäntgräns 72

Kemikalieinspektionen har tidigare räknat ut att en kadmiumförorening i fosfor på 25 mg kommer att leda till en framtida ökning av njurskador som motsvarar 4 600 fler personer än idag (”The Economics of the Swedish Policy to Reduce Cadmium in Fertilizers”, KEMI 1997).

Och ökningen fortsätter naturligtvisi generation efter generation. I en sådan allvarlig situation borde det vara en självklarhet att alla – myndigheter, livsmedelsföretag, jordbruk, livsmedelskonsumenter m fl är överens om att hålla alla kadmiumförorenade avfall-
sprodukter borta från vår odlingsmark. Vi är många som väntar att LRF och Lantmännen snarast försöker styra bort sådant avfall från odlingsmarken samt att Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket skyddar vår odlingsmark från fortsatt sprid-
ning av kadmiumförorenat avfall. Det finns en ytterligare oroande aspekt på kadmiumfrågan. Det mesta av det svenska slammet alstras i de större tätortsområdena. Av transportekonomiska skäl sprids huvuddelen av slammet på tätortsnära åkermark. Eftersom slammet är det i särklass mest kadmiumförorenade gödslet är det alltså tyd-
ligt att kadmiumhalten ökar snabbast i odlingsmarken runt tätorterna och faran är att det bildas kadmiumringar här.

Samtidigt kommer tätorterna mycket snart att tvingas hämta huvuddelen av sin föda från den här marken. Detta beror på att tillgången på relativt billig olja snart minskar kraftigt – snarare än de flesta inser (se t ex boken Svart Jord av Gunnar Lindstedt). Man kan inte hävda att viss areal ska skyddas, medan annan areal kan användas som soptipp för kad-
mium och andra riskabla eller outforskade miljögifter. All åkermark skall hållas i förstklassigt skick och kommer att behövas för Sveriges framtida matproduktion.

Utöver att bara försöka hålla det egna kadmiumintaget så lågt som möjligt bör vi alla i första hand se till att våra livsmedel odlas med hjälp av så kadmiumren fosfor som möjligt. Detta gäller all odlingsmark. Det är inte bara vår egen hälsa som står på spel, utan även hälsan i
framtiden hos ett stort antal generationer ofödda människor.