Mitt i den värsta hyperinflationära kollapsen i historien väljer svensk massmedia, den så kallade mainstreamen (som visar sig vara en kloak), att rapportera om den motvilliga monarkens "sexkapader". Är det verkligen en nyhet att Carl Gustaf jagar popstjärnor, strippor och andra luder?

Inför G20-mötet ser det ut att bli en annan jargong än i London, Pittsburgh osv. Denna gång kommer det att bli debatt. Fasaden av samstämmighet med "Helikopter-Ben" Bernanke kommer av allt att döma att rämna.

Men vad skriver då de svenska tidningarna om, som den stora nyheten? Jo, kungen, en intellektuellt mycket begränsad individ, med en åldrande, anorektisk, nazi-avkomma till fru, söker alltså njutning på annat håll.

Helst borde lösningar till krisen debatteras, och endast det, men eftersom diskussionen är i gång, så får vi se till vad som kan vara relavant i denna "nyhet", nämligen följande:

1. Kungens popularitet ökar av allt att döma nu, medan den minskade under "bröllopet". Inte för att svenska folket gillar hans beteende och ogillar att den av hans döttrar som förlänats med en hästs anlete gifter sig, utan för att det svenska folket hatar de etablerade opinionsmakarna och vill ge dem en pungspark närhelst det går. Detta utgör en beröringspunkt med masstrejken, som verkar mer och mer globalt.

Varför fick Sverigedemokraterna 330 000 röster?

Antietablissemangsröster, utan tvivel. Ingen jag har talat med -- och jag talar med många människor med olika bakgrund och positioner i samhället -- har missat att Expressens och Aftonbladets "NEJ" till SD gynnade dem på valdagen. Till och med Bert Karlsson, som likt kungabarnen och deras far inte hör till de skarpaste knivarna i lådan, förstod detta. Kan det då vara så att Expressens Anna Dahlberg med flera inte förstår vad alla andra förstår, eller ville de ha in rasisterna i riksdagen? Det passar ju bra med idioter som tror att en nation är ett företag i landets styrelse, om man inte vill ha lösningar, som hotar den rådande ordningen i vilken man gjort karriär.

Hur som helst ser vi även i Frankrike och i USA att man går emot de rådande makterna i vad som får beskrivas som massrevolter, medan Tyskland brottas med problemet att de av spekulanter finansierade gröna rörelserna, som kräver sänkt levnadsstandard, dominerar gatorna, åtminstone om man får tro medierna. Enorma summor pumpas in i destruktiva politiska rörelser, som vill spara.

Även i USA sker detta, först med Bushs religiösa patrask, sedan med Obamas messias-kampanj, och nu med budgetbalans à la Maastricht-falangen inom den brokiga Tea Party-rörelsen. Deras omslagspojke Rand Paul valdes till senator från Kentucky i kongressvalet förra veckan. Med pengar som förvärvats genom destruktiv spekulation eller som helt sonika stulits genom de brottsliga räddningspaketen, försöker man rikta folkets legitima ilska mot "de etablerade" tillbaka mot folket, som ska offras till förmån för det bankrutta brittiska frihandelssystemet. Politiken handlar, likt i den franska revolutionen, om vem man hatar mest. I Kalifornien hade demokraterna framgångar, eftersom Arnie är mer hatad än Obama. I Texas, som för inte så länge sedan var ett demokratiskt fäste (till skillnad från myter i Europa), fick ingen demokrat mer än runt 30%. Där landade även LaRouchedemokraten Kesha Rogers. Hennes stöd minskades genom att hon knappt hade några finansiella resurser och inte heller något administrativt stöd från partiet, men det vägdes alltså upp till fullo av att hon mer än någon annan kandidat hamrade hem budskapet att Obama måste väck om USA ska ändra kurs.

En sådan kursändring är både möjlig och nödvändig, om vi i Europa ska ta oss ur krisen. Det här med att ge bort den verkställande makten till EU visade sig inte vara så bra i alla fall.

De som har missat den institutionella revolten mot Obama inom hans eget parti och regering, kan börja med att titta på LaRouches senaste webcast, där ledande demokrater ursäktar sig för att de fegar, men ber LaRouche ge uppslag till en kravlista som Biden ska presentera för presidenten som ett ultimatum: "Detta måste genomföras för att du ska kunna rädda ditt presidentskap." Biden vägrar ta över, eftersom han är rädd att landet kommer att drivas till gränsen till inbördeskrig om sanningen om Obama kommer fram: att han är så mentalt störd att han inte kan utföra sitt ämbetes plikter (och därmed kan avsättas enligt det 25:e tillägget till den amerikanska konstitutionen). Om Obama lämnar är vägen fri för Glass-Steagall, och det därmed förbundna NAWAPA-projektet. USA:s regering agerar då som Franklin Roosevelt och Abraham Lincoln gjort, vilket var en förutsättning för Europas utveckling under senare delen av 1800-talet och under efterkrigstiden till och med 1968. Civilisationens framtid hänger alltså på avsättandet av USA:s statschef, inte Sveriges.

Så, varför fortsätta debattera kungens beteende?

2. Även vår statschef verkar ha ett par skruvar lösa. En del hävdar att svenskarnas kung beter sig ungefär som folk mest. Fest och så. Lite sällskap. Lite naket. Vad är problemet med det?

Det är det som är problemet. Att befolkningen, inte bara i Sverige, utan i hela västvärlden mer och mer under de senaste, åtminstone, 40 åren, dragits in i ett konsumtions- och underhållningssamhälle. Vår statschefs mentala begränsningar gör att det nöje som människor har rätt till, inte uppenbarar sig. För honom är det liksom inte ett alternativ att studera astronomi eller vetenskap, eller (förmodligen) ens möjligt att läsa en bok för nöjes skull. Den mänskliga naturen ter sig för monarken främmande. Han kan inte tänka. Obama är en narcissist som helt saknar personlighet; kungen (och hans sängkamrater) har en degenererad, omänsklig personlighet -- likt ett djur.

Vi kallar sådana bestialiska människor degenererade, eftersom de blivit mindre än människor. De föds inte så -- de blir så -- i en värld som domineras av brittisk frihandel och det därmed förbundna slaveriet under de fem sinnena -- som Platon så insiktsfullt beskrev i den 7:e boken av Staten. Adam Smith förklarade i sin "The Theory of Moral Sentiments" sin "princip" så här:

"Alla har en stark strävan att göra det bästa för sig, sin familj, sin nation. Men naturens skapare har inte förlänat oss med medlen att veta hur dessa ska åstadkommas. Han har istället gett oss hunger, törst och driften som förenar de båda könen [sexdriften], jakten på njutning, och fruktan av smärta. Vi tillfredsställer dessa behov, utan att ha en tanke på de fördelaktiga mål som skaparen avser att uppnå med dem."

Det kanske ligger i monarkins natur att man ofta får en statschef som inte kan så mycket, som likt ett djur lever i sinnevärlden och som aldrig kan ge sig ut i verkligheten. Att en person som "ska representera Sverige" inte kan hitta något intressantare att företa sig än att sätta på Camilla Slappfitta (eller vad hon nu hette) och att en del svenskar säger att det är okej, bådar inte så gott för framtiden.

Jag blir benägen att hålla med den tyska politikern Helga Zepp-LaRouche, som vid en konferens i Dortmund den 6 november påpekade att det är ovärdigt den moderna tiden att ha monarker i Europa. "Varför ha ett system där en del är mer privilegierade än andra från födseln?" frågade hon retoriskt, utan att nämna "König Adolf", som hon ibland kallat honom, vid namn. Konferensens tema var uppenbarligen nog inte den svenska kungens otrohetsaffärer, även om en del tyskar annars verkar hålla bättre koll på vem Madeleine blir påsatt av (och på vilken toalett runt Stureplan det var den här gången) än svenskarna.

Det är där problemet ligger, hos den vanliga befolkningen som låter sig underhållas, som tolererar allt möjligt vansinne och alla möjliga falska profeter, heta de Åkesson eller Wetterstrand i Sverige -- eller Rand Paul och Obama i USA.

Åkesson, till exempel, hade knappt kommit in i riksdagen, förrän han blottställde sig som etablissemangets hora, vilket bara EAP varnat för att han var, i det att han slickade den, i detta fallet, inte så motvilliga monarken i röven i samband med riksdagens öppnande.

Konferensen den 6 november handlade alltså inte om den villiga monarken, utan om alternativet till det vansinne som pågår. Först och främst Glass-Steagall, ett reformerat banksystem där man gör skillnad på pengar och pengar, så att säga. Med biljoner sparade i och med upphörandet av alla räddningspaket, blir steg två -- massiva investeringar i infrastruktur -- möjligt.

Infrastruktur är inte en väg från A till B. Infrastruktur handlar om att uppgradera hela mänsklighetens förhållningssätt till sig själv, sin natur och universums lagbundenhet, till en ny högre nivå. Helga kommenterade att vad hennes man gjort med sin serie av webcasts etc., är att sätta universums lagbundenhet på dagordningen.

Det är fruktansvärt, men lagbundet, att vi har en sammanbrottskris, med tanke på vilken kultur vi tolererar, vilken människobild som vi har accepterat. Vägen ut ur helvetet är att reformera vårt sätt att se på människans roll i universum. Låt oss äntligen anamma den amerikanska frihetsandan även här i Europa och göra oss av med alla monarker och oligarker i en ny humanistisk världsordning som bygger på universums lagar. Dessa lagar uttrycks främst av poesin, enligt Percy Shelley ett frihetstörstande folks "mest pålitliga härold, följeslagare och efterföljare" i omstörtande tider, såsom dessa:

"Vi håller dessa sanningar för självskrivna: att alla människor skapats som jämlikar, att de av sin skapare förlänats vissa oförytterliga rättigheter, att bland dessa återfinns liv, frihet och strävan efter lycka."

Så länge vi ser på människan på den gröna rörelsens vis kan krisen inte lösas -- och massdöd inträffar. Något som WWF har som uttalat mål: reducera världens befolkning till 2 miljarder. WWF-grundaren Prins Philip uttryckte det redan på 80-talet så här:

"Om jag skulle reinkarneras, skulle jag vilja komma tillbaka som ett dödligt virus, för att kunna bidraga något till att lösa överbefolkningen."

WWF leds i Sverige av kung Carl Gustaf -- det är den verkliga skandalen!