Gordon Browns hysteriska lögner

Källa: LaRouche, 9.3.2009

USA:s president Barack Obamas rättfärdigade skepsis gentemot Storbritanniens premiärminister Gordon Brown, vilket rapporterats som hett nyhetsstoff i amerikanska medier under onsdagen (4/3), erbjuder en läglig kontring mot Browns skamlösa lögner i onsdagens tal inför amerikanska kongressen.

Brown delade med sig av sina perversa fantasier, i vilka Amerikas historiska motstånd mot brittisk kriminell imperieverksamhet i stället blev en redogörelse för förenad angloamerikansk kamp. Han redogjorde sålunda för Amerikas nya uppdrag: Att bevara den av britterna ledda internationella banksvindeln, tvärtemot alla försök att rädda världen från det kraschade systemet.

Premiärministern: "Amerikas blotta skapelse var ett djärvt bejakande av framtidstro..." Det var som tusan! Tänk, jag hade alltid trott att britterna spelade en negativ roll i amerikanska frihetskriget.

Brown förklarade att världen "såg pa Washington D.C. som en skinande stad på en kulle", och att "vår vänskap formats och sammansmitts under två röriga århundraden..." Enligt denna kronologi fick ju vänskapen en rivstart 1815 när brittiska styrkor brände ned Washington till grunden och blev än vänligare med britternas stöd till slavägarnas Sydstatskonfederation i i försöket att krossa USA i ett inbördeskrig.

Ministern berättade att han "växte upp pa 1960-talet, när Amerika under president Kennedy blickade mot himlen och såg ... en ny gräns att spränga..." Dessvärre mördade brittiska Wall Street-axeln Kennedy för just detta synsätt. Utan tvekan för att påminna oss om farorna ett sådant synsätt kan innebära för en president publicerade onsdagens London Times, bredvid Browns tal, en bild på hur Kennedy skjuts till döds i Dallas.

Brown lät vidare förkunna att hennes majestät drottningen dubbat den insjuknade senatorn Ted Kennedy till riddare av brittiska imperiet, då "Det [tack vare honom] i dag är fred i Nordirland". Ja, det är ju en riktig tiotusenkronorsfråga att dra sig till minnes vilken ockupationsmakt det nu var som drog århundraden av grymheter och kaos över Nordirland, så att USA var tvungna att ingripa för att skapa "fred".

Han fortsatte: "Vi sörjer med er" varje gång "en ung amerikansk soldat dödas i konflikter ... på Afghanistans slätter och på Iraks gator". Bra att veta, då det ju var Browns föregangare Tony Blairs underrättelser om massförstörelsevapen som tog George W Bush till Bagdad och det är brittiska styrkor som direkt övervakar globala heroinhandelns centrum i afghanska provinsen Helmand.

Brown förklarade sitt "stöd för att se till att terrorister inte ges några gömställen, ingen fristad för terrorister". Det var spännande nyheter för amerikanska och andra underrättelsetjänsters kamp mot "Londonistan" - världens terrororganisationers engelska högkvarter. Organisationer för övrigt finansierade med av britterna tvättade knarkförtjänster.

Ministern föreläste för Amerika och världen hur man tar itu med den "ekonomiska orkan" som "dragit genom världen". Medan City of Londons biljarder dollar stora bankpyramid i Storbritanniens alla skatteparadis brakar ihop säger Brown: "Ni [USA] omstrukturerar era banker. Det gör även vi [Storbritannien]. Men hur mycket säkrare vore inte allas besparingar om hela världen äntligen kom samman för att förbjuda skuggbanker och avlägsna skatteparadis?"

Den hållningen är ju synnerligen uppfriskande med tanke pa hans förra besök, när han rapporterats desperat ha avvärjt alla eventuella amerikanska ingrepp mot skatteparadisens kriminella verksamhet.

Han försäkrade Kongressen, att om de följer hans program kommer vi än en gång att se "handeln som motorn till välstånd och nationernas välfärd återställd". Vilken hjärtekrossare, att från brittiska källor än en gång få erfara 'sanningen' om frihandel (till skillnad fran produktion) som källan till välstånd och höra Ostindiekompaniets Adam Smith prisas, som i boken "Nationernas välstånd" 1776 varnade de amerikanska rebellerna, att de aldrig skulle kunna undfly den lott ödet givit dem som plantagearbetare som förser ett utländskt imperium med råvaror.

Han avslutade med att prisa Franklin Roosevelt, vilket förefaller väldigt övertygande i ljuset av Londons alla mediaangrepp mot Roosevelt, till förmån för Churchills centrala roll i att begrava Roosevelts politik efter andra världskriget.

Med detta manade Brown till att förnya detta "speciella förhållande" som strålat så klart genom åren.

Följderna verkar dock inte bli de Brown geopolitiskt avsåg med tanke på att utrikesministern Hillary Clinton nu vill föra direkta samtal med Iran om FRED i Afghanistan och kommer bra överens med sin ryske kollega Sergej Lavrov. Att misstro brittiska regeringen är ett första förnuftigt steg mot att följa LaRouches allt annat än 'bruna' lösning.