Jordens klimat har avsevärt påverkats av planetens magnetfält, enligt en dansk studie som nyligen publicerats och som kan utmana uppfattningen att mänskliga utsläpp bär ansvaret för en global uppvärmning.
”Våra resultat visar på ett starkt samband mellan styrkan i Jordens magnetfält och mängden av nederbörd i tropikerna” säger en av de två danska geofysiker som ligger bakom studien, Mads Faurschou Knudsen, vid den geologiska avdelningen på Aarhus University i västra Danmark i en intervju som gjordes för Videnskab journal. Han och hans kollega Peter Riisager vid Geological Survey of Denmark and Greenland (GEUS) jämförde en rekonstruktion av det förhistoriska magnetiska fältet för 5000 år sedan, baserat på data som tagits fram från droppstenar (stalagmiter) funna i Kina och Oman.
Resultatet från studien, som även har publicerats i USAs vetenskapliga journal Geology, gav stöd för en kontroversiell teori som publicerades redan för ett årtionde sedan av den danska astrofysikern Henrik Svensmark som påstod att klimatet var i högsta grad influerat av galaktiska, kosmiska strålpartiklar (GCR) som penetrerade Jordens atmosfär. Svensmarks teori, som ställer honom mot dagens främsta teoretiker som påstår att koldioxid (CO2) har ansvaret för global uppvärmning, involverar en länk mellan Jordens magnetfält och klimat då det fältet hjälper till att reglera antalet GCR-partiklar som når Jordens atmosfär.
”Det enda sättet vi kan förklara kopplingen mellan geomagnetism och klimat är genom exakt samma fysiska mekanismer som finns i Henrik Svensmarks teori”, sa Knudsen. ”Om förändringar i det magnetiska fältet, som uppstår oberoende av Jordens klimat, kan länkas till förändringar i nederbörden, då kan det endast förklaras genom det magnetiska fältets blockering av de kosmiska strålarna”, tillade han.
Galaktiska, kosmiska strålar kommer från utsidan av vårt solsystem, men i allmänhet från insidan av vår Vintergatas galax. GCR är atomkärnor från vilka alla omgivande elektroner har tillkommit under deras snabba passage genom galaxen. De har troligen accelererat inom de senaste miljonerna av år och har färdats många gånger tvärsöver galaxen, fångade av det galaktiska magnetfältet. GCR har accelererat till i närheten av ljusets hastighet, antagligen genom resterna av supernovor. Allteftersom de färdas genom den mycket tunna gasen av den interstellära rymden passerar de genom Vintergatan och andra galaxer.
Den elementära makeupen på GCRs har studerats i detalj och är mycket lik isotoper i GCRs och kan tyda på att upprinnelsen av GCRs varken är den interstellära gasen eller de skärvor av jättestjärnor som blev supernovor. Detta är ett område som studeras just nu.
Inkluderat i de kosmiska strålarna är ett antal radioaktiva atomkärnor vars antal minskar med tiden. Som i kol-14 dateringstekniken kan mätningar av dessa atomkärnor användas till att beräkna hur länge sedan det var som kosmiskt strålmaterial var syntetiserat i det galaktiska magnetfältet innan det läckte ut och gick in i det enorma tomrummet mellan galaxerna. Dessa atomkärnor kallas ”kosmiska strålklockor”.
De två forskarna medger att CO2 spelar en viktig roll i klimatförändringen, ”men klimatet är ett otroligt komplext system och det är inte troligt att vi har en full översikt över vilka faktorer som spelar en del av rollen och hur viktig varje del är i givna omständigheter”, sa Riisager till Videnskab.
En förklaring på Svensmarks teori
Klimatförändring som orsakas av människan kanske inträffar mycket långsammare än som har påståtts, enligt en kontroversiell ny forskning. Vetenskapsmännen säger att kosmiska strålar från yttre rymden spelar en mycket större roll i att förändra Jordens klimat än global uppvärmnings experter tidigare trodde. I en bok som skall publiceras den här veckan påstår de att fluktuationer i antalet kosmiska strålar som träffar atmosfären direkt ändrar mängden av moln som täcker planeten. Moln på hög nivå täcker Jorden och reflekterar strålformig hetta från Solen tillbaka ut i rymden och orsakar att planeten kyls ned.
 |
Henrik Svensmark är klimatforskare vid Danmarks nationella rymdcenter, som ledde teamet bakom forskningen, tror att vår planet upplever en naturlig period av lågt molntäcke på grund av att färre kosmiska strålar kommer in i atmosfären. Detta, säger han, ansvarar för mycket av den globala uppvärmning som vi nu erfar.
Svensmark säger att koldioxidutsläpp som beror på mänsklig aktivitet har mindre påverkan på klimatförändring än vad forskarna tror. Om han har rätt kan det vara så att mänskligheten har mer tid på sig att reducera effekterna på klimatet.
Denna kontroversiella teori kommer en vecka efter att 2 500 forskare, som utgör United Nationes International Panel on Climate Change, publicerade deras fjärde rapport som säger att mänskliga koldioxidutsläpp skulle orsaka temperaturökningar av upp till 4.5° C i slutet på det här århundradet. |
Svensmark påstår att de beräkningar som har använts för att göra denna förutsägelse i hög grad förbiser att effekten av kosmiska strålar på molntäcken och temperaturhöjningar på grund av mänsklig aktivitet kanske är mycket mindre. Han sa: ”Länge trodde man att moln orsakades av klimatförändringar, men nu förstår vi att klimatförändringar orsakas av moln. Detta kan inte tas med i beräkningen i de modeller som använts för att arbeta med effekterna av koldioxid”.
 |
Henrik Svensmark har även publicerat denna bok:
The Cilling Stars
A New Theory of Chlimate Change |
Ett team av fler än 60 vetenskapsmän från runt om i världen förbereder sig för att utföra ett storskaligt experiment genom att använda en partikelaccelerator i Genève i Schweiz för att upprepa effekten av kosmiska strålar som träffar atmosfären. De hoppas att detta skall bevisa om denna djupa rymdstrålning bär ansvaret för förändring i molntäcket. Om det är så kan det tvinga klimatforskarna att omvärdera sina idéer om hur global uppvärmning uppstår.
Mr Svensmarks resultat visar att strålarna producerar elektriskt laddade partiklar när de träffar atmosfären. Han säger: ”Dessa partiklar attraherar vattenmolekyler från luften och får dem att klumpa ihop sig tills de kondenseras till moln”. Han säger också att det antal kosmiska strålar som träffar Jorden förändras med den magnetiska aktiviteten runt Solen. Under perioder med hög aktivitet träffar färre kosmiska strålar Jorden och då är det färre moln som formas och detta resulterar i uppvärmning. Låg aktivitet orsakar mer moln och kyler ner Jorden. |
