|
Vad skall Tel Aviv göra nu när det är känt att israeler och pro-israeler ”fixade”
underrättelserna som förmådde USA att invadera Irak?
Lura mig en gång, fy skäms på dig, lura mig två gånger, fy skäms på mig! Lura mig
konsekvent under sex årtionden och relationen är över, precis som Israels trovärdighet som en legitim nationalstat.
Tel Aviv vet detta, men vad kan den sionistiska staten göra åt det? Svar: WikiLeaks.
Varför nu? Missledande, sätt spotlighten på Washington för att dra den bort från Tel Aviv.
Det är god gammaldags psykologisk operation. Och utmana trovärdigheten för USA istället.
Det är WikiLeaks!
Varje trovärdig kriminaltekniker skulle börja med att fråga: till vems fördel? Sedan titta på
medel, motiv och tillfälle plus närvaron av stabila nationers underrättelsetjänster på insidan av USA.
Andra än Israel, vem annars är en trolig kandidat? Notera hur kvickt Israels roll i
fredsprocessen försvann från nyheterna. Nu är det Iran, Iran och mer Iran. Till vems fördel?
Tel Aviv vet att de falska underrättelserna om Irak ledde till dessa som är så duktiga på
krigföring ”genom en form av bedrägeri” – mottot för Israels Mossad. WikiLeaks är
anmärkningsvärda för det som saknas: avsaknaden av varje sorts material som är skadande för israeliska mål!
Men fortfarande står Tel Aviv inför en aldrig tidigare skådad fara: öppenhet! Amerikanarna
vet att de blev duperade. Och Israel har rätt att frukta att amerikanarna snart kommer att inse av vem.
Ljummet stöd räcker inte
Obama har uppfört sig som förväntat av dem som producerade hans presidentskap. Var och en som är förvånad över bristen på förändring i USAs politik när det gäller Mellanöstern
förbiser makten i den israeliska lobbyn.
Tvekade han att stödja den senaste israeliska strategin för torpedering av
fredsförhandlingarna? Frånvaron av fred, USA kommer att fortsätta med att vara målet för
dem som är upprörda över Amerikas orubbliga stöd för Israels tröga beteende i jakten på sina expanderande mål.
En bekräftelse på lobbyisternas inflytande: Netanyahu meddelade att han inte skulle gå med på att stoppa bosättningarna på Palestinas mark förrän Obama skrev en 3 miljarders muta. I utbyte mot en föreslagen 90 dagars frysning, vilken form av muta kommer Amerika då att ge? Tjugo F-35 jetplan om 250 miljoner dollar var plus delar, underhåll, utbildning och försvarsmaterial?
Det är 231 miljoner dollar per vecka eller 1 373 626 dollar per timma. Vad får USA i gengäld? En tillfälligt, partiell frysning av bosättningarna? Hur många fler gånger kan detta
knep fortsätta att fungera?
Israel har undvikit ett fredsavtal sedan de drev palestinierna från deras land 1948 och
beslagtog mer mark under 1967 för att forma dagens geopolitik.
Skulle Israel nå en överenskommelse med palestinierna så föreslår utrikesminister Hillary
Clinton ett ”heltäckande säkerhetsavtal”. Till vilken kostnad är det ingen som vet. USAs
Kongress har redan budgeterat 30 miljarder dollar för Israel över en 10-prsperiod. Dessa
senaste 30 miljarder är på toppen av det.
Detta inkluderar inte kostnaden för amerikansk trovärdighet som följer efter ett erbjudande
om veto till FN att erkänna Palestina som en stat. Och ett löfte att ALDRIG MER pressa
Israel på bosättningarna. Plus att frysningen skall omfatta östra Jerusalem, där Tel Aviv
insisterar på att gå vidare med fler bosättningar.
Tidpunkten är allt
Genom att schemalägga sin senaste invasion i Gaza mellan julen 2008 och januari 2009 med Obamas installation, försäkrade Tel Aviv sig om att oppositionen dämpades under en politisk nedgång i USA. Således kom det inte som en överraskning att se en provocerande operation på Thanksgiving 2010 (Tacksägelsedagen) när Israel raserade en moské på Västbanken och en by i Palestina.
Efter ett sju timmar långt samtal non stop, prisade Hillary Clinton Netanyahu som
en ”fredsmäklare”. I gengäld gick han med på att bara ”fortsätta processen”. Under
tiden markerade det amerikanska valet en stor seger för Israel när den republikanska
majoritetsledaren Eric Cantor, en judisk zionist, meddelade att den nya majoriteten
skulle ”tjäna som en kontroll på Obamas administration”.
Den israeliska lobbyn har goda skäl att triumfera. Bekräftelse på pågående dubbelhet, den
israeliske utrikesministern Avigdor Lieberman förklarade: ”Ett permanent avtal är omöjligt!”
WikiLeaks avslöjande av konfidentiella, diplomatiska kontakter ger Israel en möjlighet att
underminera USAs relationer över hela världen samtidigt som det orsakar bestående skada på USAs intressen i Mellanöstern. Efter detta, vilken nation skulle lita på USA att upprätthålla ett förtroende?
I oktober begärde Turkiet att USA inte skulle utbyta underrättelser med Israel. Nu – vem
vågar utbyta underrättelser med USA?
Detta kanske signalerar början på slutet för Obamas presidentskap, hans inrikespolitiska
misslyckanden är i skuggan av hans misslyckanden i utrikespolitiken.
Detta kanske också signalerar iscensättningen inför valet 2012 med en försvagad Obama som kan tvingas till att nämna Clinton som sin vice presidentkandidat eller stiga åt sidan så att hon kan leda valet.
Hennes presidentkampanj 2008 lovade erkännande av Israel som en ”Judisk stat” och lovade ett ”odelat Jerusalem som huvudstad”. I Tel Aviv var man upprymda. En andra Clinton som president skulle säkra ytterligare en seger för Israel – och ingen fred.
Israeliska psykologiska operationer tjänar multipla syften. WikiLeaks är inget undantag!
|
