|
Den totala förstörelsen av Israel, något som i åratal har använts av den sionistiska lobbyn för att mjölka USA på miljarder, är inte längre en dröm, det är oundvikligt.
Den enda frågan är "när?".
Med detta kan ett begränsat världskrig uppstå, bärande med sig några överraskningar. Det hela startade för länge sedan, men vi kan fokusera på för ett år sen, när Israel som en pirataktion mördade 9 turkiska medborgare; fredsaktivister på ett skepp på väg till Gaza. Biståndsfartyg till Gaza får nu militäreskort från den turkiska flottan och Turkiets president är nu på väg mot Gaza och Egypten för att stävja Israel.
För ett år sen var Israel och Turkiet bästa vänner. Deras spionverksamheter i USA delade kärnkraftshemligheter och sålde dessa till Kina, Nordkorea, Pakistan och Brasilien. De arbetade som partners i utpressningen av halva Washingtons uppsjö av korrupta tjänstemän och förrädiska officerare.
I Washington är numera patriotism ovanligt, och anses dessutom vara dumt. Washington handlar istället om "globalisering" och "inga gränser", om företag och inte om "Amerika". För de flesta i Washington är Amerika ett skämt, en bankrutt "föredetting" till nation drunknande i skuld med en nu värdelös militär, utspridd över jorden, och springpojke åt styrande internationella bankirer.
FULL TEXT VIDEO BY HERETIC PRODUCTIONS
Israel and the Upcoming Nuclear War!
Tills för en vecka sen trodde sig den turkiska armén ha kontroll över Turkiet trots den valda regeringen. Israel trodde detsamma. De hade fel. För ett år sen trodde Israel att Turkiet alltid skulle vara kontrolleras pga sin starka önskan att ansluta sig till EU. Nu går drömmen i kras, och verkar omöjlig att uppnå. Vem skulle förresten vilja ansluta sig? Den europeiska unionen är pank, sönderfallande och kraftlös. Turkiet å andra sidan, är ett ekonomiskt makthus, överlägset alla utom Tyskland inom teknologi, produktivitet och vetenskap. Turkiet har även en enorm armé, en mobil armé och en militärisk tradition av obarmhärtighet och ren grymhet. Israel har påpekat på sistone, hur Turkiet tillintetgjort armenierna på samma sätt som Israel utplånar palestinierna. Problemet är, att Turkiets armé är stor, väldisciplinerad, kapabel att stötta militäriska operationer i hela mellanöstern, allierad med Irak, Iran och Egypten och ser Israels mord på de Turkiska medborgarna förra året som en krigsakt. Detta lämnar bara USAs eller Israels kärnvapen kvar att skydda dem.
Problem?
Avlönade nickedockor i Washington talar om Israels strategiska betydelse för USA. Det är en fantasi, precis som den israeliska armens styrka. Det finns två strategiska allierade i Mellanöstern; Egypten som kontrollerar Suezkanalen, och Turkiet som har kontroll över Bosporen- den enda infarten till Svarta havet, något av enormt värde för USA. Turkiet är oxå inkörsport för olja från centralasien och norra Irak. En annan faktor är Kurdistan. Israel har kontrollerat PKK, den kommunistiska terrorgruppen som har dödat tusental i Turkiet. Israel hotar att låta dem härja fritt igen. I möten med Irakiska ledare, har det dock sagts att Turkiska militäraktioner mot PKK, t om inom Irak, är välkomna. Kurder i Irak hatar PKK och har länge sett det som en destruktiv kraft.
Norra Irak är nära allierad med Turkiet. Deras ekonomi är totalt beroende av Turkiet; mycket mer än av Bagdad. Hoppen för en Kurdisk nation hänger på goda relationer med Turkiet och dessa relationer har förbättrats successivt under en längre tid. Egyptens svaghet är ett faktum.
Det amerikanska anseendet i regionen sjunker. Israels reaktion under sitt förtryckta och bakåtsträvande Likudiska styre, attackerade på hemmaplan av det ena ekonomiska nederlaget efter det andra, kommer vara att verka för militära åtgärder mot Gaza.
De kan också vilja "leka" i Libanon, dra nytta av Syriens nuvarande svaghet. Detta skulle vara ett misstag. Syrien kommer inte att dramatiskt rasa samman som Gaddafiregimen. De är för sårbara och kommer att "förlora sin plats vid bordet", motverkade av Turkiet; ett land med hundratals år av otrevlig historia i regionen, ett rykte Turkiet nu försöker förbättra.
Detta kan oxå gå hur som helst. Israel har fortfarande kärnvapen. Deras "nukleära försprång" i Mellanöstern kommer förmodligen nu att göra dem till måltavla. Turkiets armé är mer än en match för Israel, inte ens i närheten. Det finns små förväntningar på att Egypten kommer att göra mer än att avvakta, eftersom deras militär under Mubarak blev en enbart defensiv styrka, infiltrerad precis som Turkiets, med korrupta officerare.
Vad kommer att hända?
Israel med allt sitt planerande, sin "eventuella inblandning" i 9/11, sin överbevisade inblandning i invasionen av Irak 2003, och sina intriger i Washington såväl som Kairo, Ankara och andra huvudstäder i hela regionen, är den stora förloraren. Israel är nu totalt isolerat, och absolut ansett som "offringsbart" av USA, trots ständiga uttalanden av kongressmedlemmar som säger motsatsen.
När Israel var tvunget att vända sig emot Demokraterna (trots faktumet att 79% av amerikanska judar stödjer Demokraterna), och vända sig till GOP och kristna sionister för stöd, skaffade de sig "vänner" de aldrig skulle kunna lita på. I åratal var amerikanska konservativa kända för att hata judar, förbjuda dem från organisationer, upprätthålla en "judar otillåtna"-policy på och i lite "lyxigare" ställen och kvarter, under den förskönande omskrivningen att det var "begränsat".
De Republikanska staterna sa alltid "inga judar eller niggrer efter solnedgången". Detta kanske inte står i historieböckerna, men det är ändå verklig historia och den generationen amerikanska judar som minns verklig antisemitism, inte den falska "Abe Foxman"-sorten, vet vilka deras riktiga vänner är.
Turkiet och inte Iran, kommer att tvingas ta till kärnkraft. Turkiet är dock en långtidsallierad till USA, en stadig medlem i NATO, och i själen väldigt pro-Amerika, västvänliga och, så att säga, besitter världens mest strategiska tillgångar.
Turkiet är oxå en obarmhärtig fiende, en Israel är för korkade för att be om ursäkt till, för dumma att utföra reparationer åt, men som de kommer att vara beroende av som skydd, med deras kärnvapensarsenal och vänner i USA. Ingen kommer att vinna på detta; inte det palestinska folket, inte Egypten, endast de som önskar se Israel misslyckas. Det finns ett problem med detta. Det fanns hopp att Israel självt skulle kunna få en pånyttfödelse av demokratin, med 500 tusen demonstranter som krävde Netanyahus super-nationalistiska regeringsavgång förra veckan. Den andra stora förloraren kommer vara USA. Pakistan kommer att ta Kina in i Centralasien. Turkiet kan mycket väl ta dem in i Medelhavsområdet, kanske ännu längre.
Huruvida amerikaner väljer att erkänna det eller inte, mördade Bush USAs militäriska framtid. Sociala nedskärningar och projekt för att skapa arbete kommer inte att vara tillräckligt. Amerika kommer att tvingas att urholka sin militär, och dra sig tillbaka från sina baser runt om i världen, antingen detta eller att gå under ekonomiskt.
Den enda andra utvägen är "skuldförnekelse", vilket kräver totalt samarbete från Kina och Japan. I ljuset av dessa frågor och problem kommer Israel, det "lilla landet" med så mycket kontroll över amerikanska regeringen, att vakna upp en morgon totalt bortglömt i världspolitiken.
1981 såg det ut som Israel skulle bli en fredlig granne i ett framåtgående Mellanöstern, kanske inte till fritt valda regeringar, men åtminstone att inte längre vara en bisak i Kalla kriget.
Det fanns lärdomar från 1981, när judar besökte Kairo som hedersgäster. 500 tusen Israeler, hemlösa och sysslolösa, uppgav att de inte längre hade råd; inte ens med miljarderna USA ger dem, att försöka styra världen från några få tunnland sand, nu brukat av utländska arbetare.
Om Israels extremistiska regering fortsätter anstifta rädsla med hjälp av AIPAC och ADL i USA, kommer Israel inte att överleva. Israel kommer inte att gå under ensamt, inte på långa vägar. Problemet är att det inte finns någon politisk ledare i Israel, eller inom det sionistiska samhället i USA, som verkar bry sig.
Drömmarna om världsherravälde lämnade aldrig utrymme för Israel eller någon annan nation, vilket vissa av oss alltid vetat. |
