| Denna författare spårar Greklands parlamentariska väg under det korrupta ledarskapet i den så kallade Socialistregeringen, från självständighet till dess nuvarande ovillkorliga underkastelse till det koloniala styret av IMF och europeiska centralbanker. För Petras är Greklands erfarenhet ännu en påminnelse om de försvinnande olikheterna mellan konservativa och socialdemokrater världen över.
 |
En äldre man iakttar röken av tårgas under sammandrabbningar vid Aténs
Stora Syntagmatorget för protest mot de åtstramningar i lagförslaget som
godkändes av grekiska lagstiftare den 29 juni 2011. |
“George Papandreou är inte köpt, han är hyrd. Han säljer statliga företag till de multinationella företagen. Han sänker löner, pensioner och anställningar på uppdrag av IMF. Han vänder över statskassan till de europeiska bankerna. Han stödjer NATOs krig mot Libyen och leder den grekiska kustbevakningen till att förstärka Netanyahus blockad av Gaza.” Allt enligt en demonstrant i Syndigma Square i Atén den 3 juli 2011.
En självutnämnd ”Socialist”-regering i Grekland påtvingar genom valsedlar och klubbar de mest långtgående upphävningarna av löner, pensioner, jobb, utbildning, hälso- och skatteprogrammen i Västeuropas historia. Pan Hellenic Socialist Party (PASOK) har totalt avsagt sig varje anspråk på att vara en suverän regering och överlämnat nuvarande och framtida makro- och mikro-politik till europeiska centralbanker, IMF och makten inom EU/Tyskland/Frankrike.
Det så kallade ”åtstramningsprogrammet” inkluderar plundring och auktioner av alla de strategiska, lukrativa offentliga företag och storskalig offentlig mark som täcker alla historiska platser och rekreationsplatser. Aldrig har någon regim, socialistisk eller inte, så uppenbart och brutalt låtit ett oberoende land gå tillbaka till den mest oförfalskade formen av kolonialt styre.
Parlamentets väg till kolonial plundring
Greklands stora språng tillbaka har ägt rum under ledning av en ”socialistisk” statsminister, George Papandreou, uppbackad av de allra flesta (97 %) av de ”socialistiska” parlamentarikerna och hela ”Socialist”-kabinettet med mindre än 4 % avhopp.
Medan parlamentet debatteras och röstar för att förnedra landets suveränitet och degradera folket, demonstrerar hundratals och tusentals på gator och torg. De valda ledarna och lagstiftarna för PASOK ignorerar helt protesterna och bryr sig bara om direktiven från premiärministern och hans utnämnda partichefer. Parlamentarisk politik är helt klart isolerad från folket som de är avsedda att representera.
Vilken typ av regering är kapabel till ett sådant kraftigt förkastande av folkviljan? Vad för sorts lagstiftare är kapabla till att systematiskt köra ner levnadsstandarden under de senaste tre åren och för de kommande tio åren?
PASOK var alltid ett parti för stöd – inte ett parti för programmatisk förändrig. PASOK, från dess första valseger 1981, erbjöd den offentliga sektorn jobb, krediter, lån och fördelar för dess valkrets. I början av 80-talet var tillägg av offentliga funktionärer skenbart till för att genomföra de socioekonomiska reformerna som de högervingade offentliga byråkraterna saboterade. Men när drivkraften för ”reformer” ebbade ut fortsatte jobbutnämningar ändå att multipliceras som en del av en process för att bygga en storskalig partivalsmaskin.
Tusentals av undersysselsatta akademiker med organisatoriska färdigheter trängdes på partiets kontor och med tiden försäkrades en permanent plats i den uppblåsta offentliga byråkratin. De bidrog till säkra röster för PASOK-kandidater och följde praxis hos det högervingade New Democratic Party. Den offentliga sektorn blev den stora arbetskraftsbyrån av flera skäl: De flesta offentliganställda höll i flera jobb, en del så många som fyra och fem, inklusive egenföretagare och jobb inom den informella ekonomin.
För det andra, den så kallade privata sektorn i Grekland utvecklade aldrig en förmåga att växa, investera, göra förändringar, lägga till teknologi, konkurera med och skapa nya marknader. De flesta ledande grekiska affärsmän är beroende av politiska kopplingar till regeringspartiet för att säkra lån till projekt som aldrig förverkligats, krediter som de använde för import av kapitalvaror från EU och lån att importera konsumentprodukter.
Inträdet till EU försåg PASOK och Högern med enorma överföringar av kapital och lån, till synes för att ”modernisera” ekonomin och göra den mer konkurrenskraftig. I utbyte sänkte Grekland sina tullmurar och EU-varor flödade över den lokala marknaden. EU-medel finansierade PASOKs beskyddarmaskin, privata företag lånade EU-medel och gav betalningarna vidare till staten, med politikernas delaktighet.
Yrkesmän och medelklassen säkrade lätt krediter för att köpa dyra importvaror. Regimens ekonomer och politiker ”kokade böckerna” som visade positiv tillväxt och dolde skulderna. Allting var intecknat. De europeiska bankerna samlade in räntor, västeuropeiska tillverkare exporterade konsumentvaror. Enligt experter var Grekland ”integrerat” i EU… tyvärr på grund av att ha blivit så olikt som något land kan vara från sina dominerande partners.
PASOK byggdes runt en elit och valkrets som aldrig betalade skatter utan drog ut och var beroende av statliga allmosor. Miljardärer som ägde fartyg undvek skatter och de arbetade under falska utländska flaggor (Panama) men gick med på att anställa grekiska fartygskaptener och bidrog då till partiets kassakistor. Professionella, advokater, läkare och arkitekter deklarerade knappast någon inkomst och mottog kontanta betalningar under bordet som odeklarerad inkomst långt över några löner.
Företagsledare, fastighetsspekulanter, banker och importörer betalade alla partiledare för att försäkra sig om skatteminskningar samtidigt som EU-lån, som de återvann till turistfastigheter och utländska konton. Vad som passerade som parti- och affärselit var i själva verket organiserade nätverk av kleptokrater: De plundrade statskassan och lämnade till löntagare och tjänstemän att betala räkningarna, eftersom de senare drabbades av obligatoriska skatteavdrag. Grekland är det värsta landet i världen att vara lönearbetare i – då det är den enda sektorn som är beskattad och utnyttjad.
Grekland är ett land av egenföretagare, småföretagare och oberoende små jordbruk, en del av dem hyr mark från urbana yrkesmän, små turisthotellägare och restaurangägare. Den överväldigande majoriteten av dem betalar bara en liten bråkdel av sina skatter och kräver samtidigt full allmän service. De är en del av ”beskyddar”-apparaten hos PASOK, för det mesta mottagarna av oreglerade krediter och lån, vilka användes för att öka personliga inkomster snarare än produktiviteten.
EU-lån finansierade moderniseringen av grekisk levnadsstandard, ökad import av tyska apparater och bilar såväl som danska och franska fetaostar (billiga importer ersatte de lokala produkterna). Med andra ord, Europa fångade den grekiska marknaden och ökade dess handel medan byråkratin blev arbetsgivaren i sista hand. Dessa EU-metoder och relationer får PASOK att behålla en solid beskyddargrund av affärskleptokrater, småföretags skattesmitare och nya beläggningar av statliga funktionärer.
EU köpte Greklands ökande politiska och militära underkastelse: Grekland stödde krigen i Afghanistan, Irak, Libyen och Pakistan. Speciellt under George Papandreou översteg PASOKs kryperi för Israel och dess amerikansk-sionistiska uppbackare alla tidigare regimer.
Israeliska vänsteranhängare håller upp skyltar under en demonstration mot de grekiska myndigheternas beslut om att förbjuda en Gaza-bunden flottilj från att segla utanför den grekiska ambassaden i Tel Aviv. Aktivister på det otursförföljda uppdraget till Gaza insisterar på att bevisen hopar sig på att den israeliska säkerhetstjänsten ligger bakom mängder av missöden som har skadat flottiljen
Räkningarna har förfallit…
Grekiska offentliga och privata kleptokrater förfalskade de nationella räkenskaperna och vände det stigande underskottet till positiva överskott – tills systemet imploderade. EUs bankirer presenterade räkningen och krävde betalning. Den grekiska staten och kapitalistklassen, under PASOK, proklamerade omedelbart ett program av ”sparsamhet” och ”skattereformer”. Faktum är att det bara skulle tvinga fram det förra, då de inte ville underminera sina skattesmitares elit och sociala bas.
Massiva nedskärningar i löner, pensioner och jobb infördes och verkställdes. PASOKs lagstiftare lydde order då deras uppblåsta löner, pensioner, förmåner och mutor var beroende av underdånighet mot premiärministern, som i sin tur var beroende av imperiebankirerna och de borgerliga kleptokraterna. PASOKs existens som ett parti beror på flödet av EU-lån, räddningsaktionerna och utförsäljningarna för att behålla sina klienter.
PASOK-regimen är ett bra exempel på ett auktoritärt parti: Krypande vid fötterna på EUs bankirer och ledare samtidigt som de river sönder strupen på miljoner av maktlösa, grekiska pensionärer, löntagare och lönearbetare. PASOKs skattesmitare och stödbasen är knappast påverkade av finanspolitiska reformer: skatteintäkterna har faktiskt minskat på grund av den allt djupare lågkonjunkturen.
PASOK har bokstavligen gått med på att tillåta EU/IMF att övervaka, prissätta och sälja hela det offentliga arvet. Med andra ord har skuldbetalningen blivit hävstången för överföring av suveräniteten till imperialistländerna och för att maximera utvinningen av rikedomar från arbeten. Vad som återstår av den ”Grekiska staten” är polisen och militären som utsetts till att med tvång införa den nya imperialistiska ordningen på den utsugna och maktlösa majoriteten.
Mitt i denna katastrofiska vändning i händelserna av plundring och fattigdom, håller PASOKs lagstiftare linjen: De räknar fortfarande med, på en massbasis av 25 % av professionella egenföretagare, bankirer, konsulter och skattesmitare, att de fortsätter att backa upp regimen därför att de knappast blir påverkade alls av en utförsäljning. En bailout kommer att tillåta PASOKs lagstiftare att plocka hem sina lukrativa pensioner om de röstas ut och de som är egenföretagare och yrkesmänniskor kommer att fortsätta med att tjäna pengar på icke-beskattade turisthyror och intäkter från egendom, även då deras lokala klientel är utarmat.
PASOK, Papandreou och hans kotteri har visat att partipolitik är kompatibel med det eländigaste överlämnandet av suveräniteten, med ihållande och grymt förtryck av majoriteten av den arbetande befolkningen och med en djup och långsiktig minskning av levnadsstandarden. |
Den grekiska erfarenheten visar återigen att inför nedläggningen av det kapitalistiska systemet har skillnaderna mellan konservativa och socialdemokrater försvunnit. Demokratiska friheter existerar bara så länge som majoriteten hävdar regeln om de imperialistiska makterna och deras lokala kleptokrat/kapitalistiska kollaboratörer. Utan tvekan kommer nya val att äga rum, även när levnadsstandarden sänks, betalningarna för skulderna ökar och landet blir fråntaget alla sina tillgångar.
För den stora majoriteten greker finns ingen framtid och ingen lösning inom det existerande systemet av gatuprotester och parlamentarisk politik. De senare ignorerar de förra och detta dödläge väcker frågan om vilka typer av extra parlamentariska åtgärder som är nödvändiga och möjliga för att avsluta regeln för de facto imperiets härskare och kleptokratiska medarbetare. En artikel licensierad under Creative Commons (licens CC BY-NC-ND).
Källa: "Grekland: Pasok , Pan Greklands socialistiska kleptokrati", av James Petras, Voltaire Network, 5 juli 2011, www.voltairenet.org / Grekland-PASOK-the-Pan-Grekland
www.voltairenet.org/Greece-PASOK-the-Pan-Hellenic
|