Ett sällsynt tronskifte i världsekonomin kan bli verklighet i år, ett skifte av ett slag som bara inträffat två gånger tidigare under de ­senaste 250 åren, enligt den brittiska finanstidningen Financial Times. I år väntas nämligen värdet av varutillverkningen bli större i Kina än i USA. När det sker lämnar den amerikanska tillverkningsindustrin sin globala förstaplats efter mer än hundra år.

Detta tronskifte handlar om tillverkningen av varor och inte om all produktion. När det gäller tjänster är den amerikanska ekonomin fortfarande i särklass störst, och totalt har USA fortfarande en nästan tre gånger större BNP än Kina, räknat till marknadspris. Men det är ändå laddat med symbolik när kineserna går om USA räknat i varuproduktion.

Därmed tar Kina ännu ett steg. Landet har redan blivit världsetta i varuexport, och förra året tog Kina över Japans position som världstvåa i BNP.

Kinas frammarsch är den största och mest omtalade förändringen av maktbalansen i världsekonomin. Men skiftet är större än så. Det handlar långtifrån bara om Kina eller de andra tre så kallade Bric-länderna (Brasilien, Ryssland och Indien. Fram ­växer nu en rad ekonomier i flera världsdelar, i våg efter våg.

De har länge haft en klart snabbare tillväxt än de etablerade industriländerna och byggt upp stora valutareserver. I Asien har detta varit mönstret under största delen av de senaste tre årtiondena. De senaste åtta–nio åren har utvecklingen också tagit fart i Latinamerika, i delar av Mellanöstern, och i allt fler afrikanska nationer.

Samtidigt blir världsekonomin allt mindre beroende av USA, åtminstone när det gäller handeln.

Denna utveckling har markerats extra starkt de två senaste åren när många etablerade ekonomier har kämpat med ojämn tillväxt, överhängande statsskulder, eurons kris och andra problem. Efter den globala finanskrisens akuta fas hösten 2008 och vintern 2009 har återhämtningen letts av tillväxt- och utvecklingsländerna. Deras uppsving har varit så markant att 2010 blev ett riktigt ­genombrottsår för det som förr kallades tredje världen.

Det just avslutade året är visserligen inte färdigräknat än. Men i stora drag verkar bilden ändå klar. Tillväxt- och utvecklingsländernas sammanlagda BNP beräknas ha ökat med drygt 7 procent 2010 medan de avancerade ekonomiernas totala tillväxt blev knappt 3 procent, enligt den senaste prognosen från Internationella valutafonden (IMF).

Något liknande väntas även i år.

Därmed fortsätter alltså en utveckling som inleddes redan före finanskrisens förödande utbrott hösten 2008. De senaste fem åren har länderna utanför de etablerade industri­nationernas organisation OECD stått för två tredjedelar av hela tillväxten i världsekonomin, tidvis ännu mer. De har också bidragit till den globala efterfrågan genom att öka sin import snabbare än OECD-länderna under 2010.

Det är i första hand 20–30 så kallade tillväxtländer som driver upp världsekonomin. Men samtidigt har även många andra utvecklingsländer klarat den globala krisen bättre än väntat, enligt en studie gjord av den brittiska organisationen Oxfam. Motståndskraften bland de fattiga har varit överraskande stark, enligt studien.

För varje år krymper alltså de etablerade ekonomiernas försprång. Enligt IMF har deras andel av världens BNP sjunkit från 56 procent 2007 till 53 procent 2009, räknat efter anpassning för lokal köpkraft. Om den trenden fortsätter kommer snart USA, EU, Japan och övriga avancerade ekonomier att stå för mindre än halva världsekonomin, räknat ­efter köpkraftsanpassning.

Hela den globala gungbrädan är alltså på väg att tippa över mot Syd och Öst.

Detta handlar inte bara om nationalekonomiska sifferlekar. Det handlar om en högst konkret verklighet där land efter land i Asien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika får upp farten. Det syns bland annat i försäljningen av bilar, mobiler och bostäder till en växande medelklass.

Snabbast rusar världens två i särklass folkrikaste nationer.

• Kinas BNP steg med cirka 10 procent 2010, trots en dämpning andra och tredje kvar­talen, och tillväxten väntas bli nästan lika snabb 2011. Kinas utrikeshandel har kommit igen med kraft efter fallet under finanskrisen; exporten beräknas ha stigit till närmare 1 800 ­miljarder dollar och importen till mer än 1 500 miljarder dollar 2010. Därmed är Kina inte bara världsetta i varuexport, Kina är också med stor marginal världens näst största ­importland och bidrar därmed starkt till efter­frågan på världsmarknaden.

• Indiens BNP beräknas ha stigit med cirka 9–10 procent 2010, mycket tack vare stark ­inhemsk efterfrågan, och i år väntas en tillväxt runt 8 procent även om utländska ­investerare har börjat tveka. Utrikeshandeln ökar starkt – särskilt importen – men än har Indien inte större utbyte med omvärlden än Nederländerna. I övrigt varierar tillväxten. Men i många länder är den också mycket snabb.

• Det gäller inte minst Brasilien, det tredje av Bric-länderna. Brasiliens BNP beräknas ha ökat med över 7 procent 2010, men i år väntas en måttligare tillväxt runt 4–5 procent. Utrikeshandeln – framför allt importen – har hämtat sig efter fallet 2009, men Brasiliens har fortfarande inte mycket större utrikeshandel än Sverige.

•Mer ojämnt är det för Ryssland, det fjärde Bric-landet. Den ryska BNP-tillväxten hamnade i trakten av 4 procent senaste året och väntas fortsätta i samma takt i år. Exporten och importen har bara hämtat igen en del av den branta nedgången 2009, och de fram­tida exportintäkterna hänger som vanligt mycket på olje- och gaspriserna. Den ovanligt dåliga skörden dämpade också landets ekonomi 2010.

• Starkare växer Indonesien, som också har stor befolkning. Där beräknas tillväxten ha blivit cirka 6 procent 2010, och en liknande takt väntas både i år och nästa år.

• Mindre snabb har utvecklingen varit i Sydafrika, den afrikanska kontinentens största ekonomi. Sydafrikas tillväxt beräknas ha varit cirka 3 procent 2010, och i år väntas den kunna bli drygt 4 procent.

Vid sidan av dessa bjässar finns en mängd länder som hållit hög takt.

• För hela Afrika söder om Sahara beräknas BNP ha växt med cirka 5 procent 2010, och något liknande väntas även i år, enligt IMF. I spetsen gick länder som Republiken Kongo (Brazzaville), Etiopien, Botswana, Zambia, Tanzania, Liberia, Malawi, Mozambique, Angola, Uganda och den stora oljeexportören Nigeria.

• För Latinamerika som helhet beräknas tillväxten ha blivit närmare 6 procent senaste året. I år tror IMF att det blir en inbromsning till cirka 4 procent. Snabbast växte ­Paraguay, Peru, Uruguay, Argentina och Brasilien.

Men den ledande tillväxtmotorn i världsekonomin är Asien (exklusive Japan). Kris­året 2009 växte BNP för utvecklingsländerna i Asien totalt sett med nästan 7 procent, och 2010 kan tillväxten ha överstigit 9 procent. Till senaste årets snabbväxare – vid sidan om Kina och Indien – hör Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Thailand, Vietnam, Sri Lanka och även Bangladesh.

Trots en djup men rätt kort svacka för utrikes­handeln drabbades Asien inte alls lika svårt av den globala krisen 2008–09 som av Asien­krisen 1997–98, och många bedömare menar också att läxorna från Asienkrisen lindrade effekterna av krisen 2008–09. Dessutom har Kina, Indien och andra länder i Asien utvecklat en så stark intern ekonomi att de inte längre är lika beroende av omvärlden som för tio år sedan.

”Krisen har understrukit Asiens betydelse som en kraftkälla i den globala ekonomin”, skrev IMF inför sitt årsmöte i oktober.

”Flera dynamiska ekonomier i regionen genererar en tillväxt som har globala återverkningar och hjälper till att dra världsekonomin ur en recession.”

”Grundat på förväntade trender kommer Asiens ekonomi (inklusive Australien och Nya Zeeland) att vara omkring 50 procent större om fem år än i dag, räknat efter anpassning för lokal köpkraft. Om fem år kommer detta Asien att svara för mer än en tredjedel av världsproduktionen och vara jämförbart med USA och EU i storlek. Framåt år 2030 kommer Asien att ha en större BNP än G7-länderna”, skrev IMF.

Men allt går givetvis inte spikrakt uppåt. Fråge­tecken finns också för de mest expan­siva tillväxtländerna, inte minst ett stigande inflationstryck. Matpriserna närmar sig i många fall de höga nivåer som utlöste mycket oro för ett par år sedan. Dessutom klagar en hel del länder över att de får in för mycket otyglat kapital därför att USA:s penningpolitik försvagar dollarn. Risken för ökad inflation och bubblor i tillgångsvärden som bostäder och aktier har redan lett till en stramare penningpolitik i exempelvis Kina, Indien och Brasilien. Mer räntehöjningar är att vänta, tror OECD.

En risk som många pekar på är också att valuta­oron utlöser en protektionism som kan drabba tillväxtländerna, men hittills har oväntat få nya handelshinder upprättats efter finanskrisen, enligt Världshandelsorganisationen.

Därtill kommer det eviga problemet med korruption, inte minst i Kina och Indien.

Men jämfört med svårigheterna i EU och USA ser många av de framväxande länderna ändå fortsatt starka ut. Det globala skiftet verkar fortsätta.