”Jag trodde att jag förstod världen ganska bra. Jag är högt utbildad och jag brukade åka jorden runt tre gånger om året. När jag började med den här boken upptäckte jag att min okunnighet var gränslös.”
Who Owns The World 1
Låt oss nu titta på en del av de fakta som Cahill presenterar i sin bok och under föreläsningen:
Jordens landyta utgör cirka trettio procent av hela planeten och omfattar runt 36,800 miljoner hektar mark. För att få en uppfattning om vad en hektar är, för de som inte vet, så utgör en genomsnittlig fotbollsplan oftast mellan 0,7 och 1 hektar. Idag bor det cirka 6,9 miljarder människor i världen. Det innebär att det finns hela 5,3 hektar för varje människa på jorden konstaterar Cahill:
”Påståendet att vi lever på en trångbodd och överbefolkad planet är det värsta nonsens som har yttrats”.
Problemet är markägarkoncentrationen och att vi har skapat ett system som bygger på ständig tillväxt på ett begränsat ekologiskt system. Det finns både utrymme och föda för alla men det nuvarande systemet bygger på kortsiktig vinstmaximering av en elit som ockuperat jorden och skapat lidande och miljöförstöring.
Den största landägaren på planeten är drottning Elizabeth av Storbritannien, som äger all mark i 32 länder. Det innebär att hon kan göra anspråk på ofattbara 27 miljoner km² mark! På andra plats hittar vi Saudiarabiens kung Abdullah och på tredje så finner vi påven Benedictus XVI då Vatikanen gör anspråk på landägande i hela 132 länder. Precis som i drottning Elisabeths fall är det juridiskt sett påven själv som äger marken, och vi talar bokstavligt här, inte symboliskt, som man skulle kunna tro. |
 |
Det enda land där markägande klart definierats tillhöra den som köpt den är USA, på nästan alla andra ställen i världen, med några få undantag, är markägande för gemene man oftast inte strikt juridiskt legalt i lagens mening.
Kevin Cahill förklarar:
”De flesta känner inte till det här och det beror på att makthavarna inte VILL att de ska veta det. I princip har vi haft ett feodalt styre på jorden de senaste 10 000 åren och inte mycket har förändrats sedan medeltiden.”
Ägarna av mark har varit och är kungar, drottningar, aristokrater, religiösa institutioner och mer eller mindre feodala stater. De som tror sig vara ägare av mark är i själva verket ofta bara hyresgäster till de verkliga ägarna genom en både outtalad och omedveten överenskommelse. Om du tror något annat så försök bygga vad du vill på din mark eller göra anspråk på eventuella fyndigheter när du gräver i den. Du kan vara förvissad om att få påhälsning av myndigheterna.
Strikt räknat ser listan i Cahills bok om vilka som äger marken i världen ut så här:
1. Drottning Elisabeth II äger 2 670 miljoner hektar
2. Kung Abdullah av Saudiarabien 223 miljoner hektar
3. Kung Bhumibol av Thailand äger 50 miljoner hektar
4. Kung Mohammed IV av Morocco äger 45 miljoner hektar
5. Sultan Quaboos av Oman äger 30 miljoner hektar
Att påven inte är med på listan beror att Påvens och Vatikanens ägande i Sydamerika till vissa delar är dolt. Cahill uppskattar att dess ägande uppgår till cirka 71 miljoner hektar men juridiskt klockar de inte in före damen och herrarna ovan. Dock gör Vatikanen alltså anspråk på landägande i 132 länder. Enligt katolska kyrkans egen doktrin äger dock påven HELA världen i egenskap av företrädare för den ”rättmätige ägaren”, guds son, Jesus Kristus.
Största landägaren bland stater är Ryssland som gick från kommunistdiktatur till oligarkiskt feodalstyre efter murens fall, därefter följer kommunist/kapita-list-diktaturen Kina. Cahill förklarar att genom hela mänsklighetens historia så har välstånd varit starkt knutit till landägande, vilket inneburit beroende och fattigdom för de som inte ägt mark.
Kevin Cahill hävdar att en jämnare markfördelning skulle lösa fattigdomsfrågan och förklarar att markägande för med sig en fundamental rätt till råvarutillgångar, agrar avkastning samt säkrar en plats att bo på. De flesta fattiga har dock inte ens kommit så långt att de arrenderar än mindre äger något förklarar han:
”Det finns ett absolut samband mellan att inte äga mark och fattigdom och det finns ett lika stort samband mellan markägande och välstånd.”
FN:s ”World Institute for Development Economics Research of the United Nations University” visade i en rapport att välståndet i världen är kraftigt koncentrerat till Nordamerika, Europa och höginkomstländerna i Asien som kollektivt samlar nästan 90procent av världens välstånd.
Rapporten visade även att år 2000 så utnyttjade USA:s befolkning, som utgör 4,7 procent av världen, 32.6 procent av jordens tillgångar och att en elit på en procent äger över 40 procent av världens tillgångar. Studien avslöjade att tio procent äger ca 85 procent av tillgångarna i världen och att mer än hälften av världens nettoförmögenheter kontrolleras av två procent, medan halva jordens befolkning delar på en procent.
Chefen för studien gjorde jämförelsen att om världens befolkning skulle vara tio personer och en ägde 99 dollar så skulle resten få dela på en dollar
I boken ”Fritt fall” från 2011 berättar Nobelpris-tagaren och förre Chefsekonomen på Världsbanken, professor Joseph Stiglitz, som tidigare avslöjat hur Världsbanken suger ut tredje världen och andra länder, om hur de som förorsakade börskraschen 2008 inte bara kom undan utan dessutom kunde behålla pengarna. Avregleringen av marknaden flyttade pengar från de fattiga till de rika, menar Stiglitz.
I boken ”Superclass” från 2009 avslöjade insidern David Rothkopf, vice handelsminister under president Clinton och före detta chef för Kissinger Associates, att världen styrs av en elit på bara 6 000 personer: Ledarna inom affärs- och finansområdena är en elit inom eliten säger Rothkopf, som själv tillhör de 6000. |

Joseph Stiglitz |
I boken säger Rothkopf bland annat följande:
”En superklass av oåtkomliga, internationella magnater och relativt få politiker och religiösa ledare innehar det verkliga inflytandet över världens utveckling. Att en sådan grupp existerar är odiskutabelt. Deras makt och rikedom saknar motsvarighet i världshistorien. Marknaden har inget samvete och skulle hellre lämna de sjuka, outbildade och åldrande bakom sig.
Marknaden söker effektivitet och det innebär ofta befästande av resurser, makt och avsevärt mänskligt lidande. Löftet om himmelska gåvor har genom historien hjälpt prästerskapet och den politiska eliten att samarbeta för att saluföra stabilitet till priset av ett vida spritt lidande bland de fattiga.
Den bästa vägen att bli medlem av en dominerande elit varit att vara barn till föregående generations eliter. Barn som uppfostrats i en atmosfär av makt utbildas i dess utövande på sätt som andra inte kan. De får lära sig knep och slagord för att vinna folkets gillande och samarbete. De ärver nätverk av kontakter och anställda som kan bistå dem i ett system som hjälpt till att producera och bevara denna klasstruktur sedan tidernas begynnelse.”
Tydligare kan det knappast sägas.
Källor
Kevin Cahills bok: ”Who owns the world?”
Joseph Stiglitz bok: ”Fritt fall”
David Rothkopf bok: ”Superclass – The Global Power Elite and the World They are Making”