Ekonomi – bankväsendet Alexander Sjögren 22.11.2010

1. Penningens täckning
2. Fractional Reserve Banking
3. Räntor och skuldsättning
4. Den privata centralbanken
5. Pengar som vara
6. Kris och prognos
7. Vad kan jag göra?

Ekonomin är ett oöverskådligt ämne. Knappast någon vågar göra egna slutsatser. Alla har ett blint förtroende till bankirernas, finansministrarnas o s v visa ord. När orden inflation, deflation eller penningderivaten kommer upp, slutar de flesta att lyssna till. ”Det måste man ha studerat”, ”det kommer jag aldrig att fatta” - FEL!

Vårt ekonomisystem beror som så mycket annat på ett av människohand skapat system och är i grund och botten beroende på enkla logiska sammanhang. Ett enormt virrvarr av fackuttryck, teorier och statistiker, skrämmer bort de flesta och hindrar dem att med klar blick analysera själva systemet. Denna text skall vara en starthjälp för alla som vill befatta sig mera ingående med bankväsendet och ekonomin.

Ekonomi är folkets viktigaste område. Ett folk som inte kontrollerar sin ekonomi är inte oberoende. Inom ekonomin tar pengar en central roll. Pengarna är ekonomins blod: utan pengar, ingen köpkraft, ingen investering, ingen entreprenad och inga arbetsplatser. Pengar är en medlare mellan arbetssökande och arbetsgivare. Även inom privat bruk är pengar praktisk och har stor betydelse: Det ruttnar inte som t.ex. grönsaker, det är lätt att lagra till motsats av konst och smycken, och man kan utan betänkligheter byta in det mot allt.

Här har vi å ena sidan mynten och sedlar och å andra sidan bokföringens pengar på banken. Mynten och sedlarna är gripbara och plastiska – men har i sig INGET värde! Likväl skulle man kunna betala med spelkort eller servetter!

Varför är våra pengar värda något? Varför blir det överallt accepterat?

Centrala fel av vårt penningsystem

1. Pengarnas täckning

Fattar vi kort samman finanshistorien: pengar infördes för att avlösa den mödosamma byteshandeln, då är det ytterst praktiskt.

Men dessa pengar var tvungna att ha ett objektivt värde! Denna värde är ett resultat av det gemensamma förtroendet till detta föremål som allmängiltig betalningsmedel. Så länge alla tror att man för valutan X kan köpa allt, blir den betrodd. För denna tro är en rejäl valutatäckning nödvändig.

Finns det ingen täckning, kommer folk snart underfynd med att det de håller i handen endast har ett illusoriskt värde och därmed kommer förtroendet att försvinna.

I rädslan att ”ingen kommer att acceptera pengarna”, stöter folk bort sina pengar och köper reala värden (fast egendom, mark, guld – guld som egentligen inte har något realvärde, men som behandlas som ett sådant). Den ömsesidiga rädslan bekräftas och pengarna förlorar sitt värde. Penningsystemet bryter samman.

Därför präglades guld och silvermynt, - guld och silver ansågs i alla tider vara värdefulla metaller.

Snart blev även dessa pengar opraktiska – dessutom blev furstarna förargade då de alltid var beroende på guld och silver! Då införde man papperspengar! Det har alltid varit politikers avsikt - som vi kommer att se nedan – att gränslös och villkorslös kunna trycka pengar för att kunna klara av deras utgifter (arméer, val o s v).

Guldmynten stannade kvar i kassaskåpen, istället utgav man papperspengar som man kunde byta in i alla tider med guld (så var planen!).

Furstarna hade andra planer: de trycker stora mängder med papperspengar och lovade alla människor att kunna göra anspråk på ett och samma guldmynt. Snart blev bedrägeriet uppenbar, allt brakade samman, systemet och ägarna till papperspengarna.

Ordet papperspengar blev på många ställen synonym till bedrägeri och olycka.

Trots allt kunde systemet genomdrivas bland försiktiga furstar.
Men alltid behövde man guld som bas för valutan.

I Europa höll sig guldtäckningen på valutan relativt länge. Världskrigen förändrade dock det hela och Europa kom i djup skuld. Det fanns inget guld mera: Vad skulle nu valutan grunda sig på? USA hade mycket guld och kunde därmed genomföra acceptansen för DOLLARN $ som internationell ledvaluta. Alla stater lagrade nu Dollar istället för guld. USA:s löfte att byta in 35 dollar per uns guld, betroddes som ett hedersord. Förtroendet i utbyte av dollarn mot guld och guldets värde som valuta höll dollarns värde upprätt.

Genom detta fick USA en oinskränkt ekonomisk makt över västvärlden, på detta vis kunde de indirekt kontrollera de andra staternas valutor.

På grund av det kostsamma Vietnamkriget, avskaffade även USA guldtäckningen och kunde från och med nu trycka dollar i obegränsad mängd.

Men vad hände med världens förtroende i dollarn? Denne hade nu ingen täckning längre; det var bara en tidsfråga när en allmän flykt ur dollarn skulle ske.

USA var tvungna att skaffa avhjälp! Den dåvarande president Nixon fick igenom att oljan endast fick köpas med dollar! För att behålla denna monopolställning, förde och för USA brutala krig. Då oljan är en ytterst viktig råvara, fick västvärldens dollarreserver en ny betydelse och ett nytt värde, som ”sparad slant” för köp av olja.

USA täckte därmed sin dollar med all jordens befintliga olja – en ofattbar fräckhet gentemot alla andra folk.

För att säkra olja - pipelines, erövrades Afghanistan. Irak erövrades, därför den hade börjat handla olja mot Euro. Iran har också detta i kikaren och därför förklaras som fiende nr 1.

USA utövar en finansdiktatur över hela världen!

2. ”Fractional Reserve Banking”

Vi har nämnt kort ovan att, bankirer och furstar, när de uppfann papperspengarna, tryckte alldeles för många sedlar i förhållandet till guldmängden. Med det sakande förtroendet bröt detta system gång på gång samman. Men så småningom blev hanteringen av penningväsendet bättre och förtroendet till papperspengar blev stabilare. Dessutom lärde sig bankirerna av erfarenhet att 10 % av guldet räckte som real inlägg. Så pass mycket blir i regel lyft av bankkunderna.

Vilket innebär: Samuel har 10 uns guld, ett uns är värd 35 sedlar.

Detta betyder att man skulle kunna ge vidare 350 sedlar till kunder. Då den sluge Samuel vet att kunderna högst sällan begär deras guld, behöver han endast 10 % guldtäckning. Detta innebär ett uns för 350 sedlar! Med andra ord kan Samuel utge 3,500 sedlar! Han har tiodubblat sina pengar! Detta låter som ett skämt, men är bitter verklighet. Guldtäckning är historia för länge sedan; nu lånar bankerna det i och för sig värdelösa papperspengar tiofaldigt vidare!

Betalar du in till banken 1000 Kronor, behåller banken 100 Kronor som reserv och lånar ut 900 Kronor vidare.

För dessa behåller hon 90 och lånar 810 Kronor vidare o s v, o s v. I sluttampen kan banken göra av 1,000 Kronor 9,000 Kronor. För varje utlånad Krona kasserar dock banken räntor.

Det är grunden varför bankerna är så rika, residerar i marmorpalats och till och med lånar ut pengar till regeringar: de ”placerar sina pengar på ett skickligt sätt”, eller låter pengarna ”arbeta”.

De mångfaldigar sina pengar med en lagstridig trick och kan därmed ur ingenting skapa enorma mängder pengar. Räntorna de kasserar in, är deras vinst. På så sätt har bankerna astronomiska penningsummor till sitt förfogande: så har de dem sista 50 åren köpt upp en stor del av realvärden (Företag, mark, råvaror, infrastrukturer, fastigheter, kommunikationssystem, medier o s v).

Att papperspengar ersätts undan för undan av datapengar gör saken ännu enklare!

Bärvidden av denna lömska tricks måste man ha klar för sig. Vi som sparare har satt in en stor mängd penningvärden i våra banker. De pengarna finns inte längre. Endast 10 % av våra pengar befinner sig i våra banker. Resten stoppades in i tvivelaktiga affärer ”overseas”.
Skulle alla svenskar ta ut sina pengar, skulle systemet braka samman: delad på alla skulle var och en få ut endast 750:-Kr.

Våra sparpengar hade varit säkrare insydda i madrassen, än hos dessa bankirer!

”Fractional Reserve Banking” är rättsligt sätt ett bedrägeri. För att denne bedrägeri inte skall kunna avslöjas håller bankerna ihop som bäck och svavel. Bankerna har en överkommelse att hjälpa varandra med pengar om det nu är så att en ansamling sparare på en bank vill ha ut sina pengar, bara för att skydda sig från bedrägeriet. Med en strikt informationsteknik håller man den breda massan utanför.

3. Räntor och skulder

Varifrån bankerna får sina pengar vet vi nu. Hur tjänar de så bra på de utlånade pengarna?
Genom att ta ränta och ränta på räntan! Roten till detta bedrägerisystem är och förblir räntan, som i de olika religioner förbjuds som omoralisk.

Räntans tillväxt är en onaturlig företeelse. Denne förekommer inte i vår omvärld och inte i naturen: här härskar det linjära organiska tillväxten.

Därför kan vi inte förstå omfånget av denna funktion!

Ett exempel: Värdet X växer 10 % per år. Efter hur många år har summan fördubblat?

Efter omkring 7 år! Vi känner alla till exemplet med skakbrädet och riskornen:

Enligt uppgift påstås att den som uppfann schackspelet skulle få ha en önskan av kungen. Han önskade sig att schackbrädan skulle fyllas med riskorn. Detta skulle gå på följande sätt: Ett korn skulle läggas på första rutan, två på andra rutan, fyra på tredje rutan o s v (Med andra ord alltid dubbel så mänga riskorn som på föregående ruta). Kungen som förvånad över denne primärt enkla önskan, gick med och lovade att gå med på den. Hade han förfogad över några matematiska kunskaper, så hade han säkerligen inte gått med på den föreslagna önskan, följer man denna anordning av riskorn, så skulle på ruta 64 ligga - 9.223.372.036.854.775.808 riskorn.

Räntan bygger på det mänskliga oförstående att genomskåda denna exponentiella funktion.

Därutöver är det helt omöjligt att någonsin kunna återbetala de existerande skulder! Detta förklaras att räntan som banken kräver, inte finns inom penningsystemet! Banken kräver ett värde som inte finns!

Sammanräknar man alla skulder i världen, så överstiger räntans skuld exakt världens penningmängd!

Denna sakförhållande förklaras på följande sätt:

Karl, Gunnar, Pehr och August strandar på en ö. Med en gång kommer Benjamin förbi och erbjuder de pengar för att kunna bygga upp en civilisation. Han ger var och en 10 riksdaler under förutsättning att vid årets slut få 11 riksdaler tillbaka - alla samtycker. Öns kapital utgör 40 riksdaler. Nu börjar den stora hushållningen.

Vid årsslutet har den flitige Gunnar 15 riksdaler, Pehr 11, Karl 12 men den olycklige August endast 3 riksdaler. Benjamins krav är 44 riksdaler – 4 riksdaler mer än befintlig. August kan inte betala sin skuld. Han måste ta upp en ny skuld! Så löper vårt penningsystem!
De fyra är ny på en evig jakt efter räntan livet ut - en jakt utan framgång!

Kräver banken ränta, så kräver de pengar som inte finns. Det existerar helt enkelt inte därför att det är enbart banken som får trycka pengar (hos den vanlige människan heter det förfalskning!). Banken måste få i omlopp den fordrade räntan för att kunna ge gäldenären en chans till återbetalning. Jakten efter den felande räntan är kapitalismens piska som får människor att förstöra sin omgivning, slå sönder samhällen, att glömma sin egen kultur och att lämna sin familj.

Jordens totale penningmängd blir dag för dag större – samtidigt blir skulderna större + ränta + ränta på ränta.

Det hela är att jämföra med ett hjul som snurrar fortare och fortare. Systemet faller endast sönder när den sista råvaran har brunnit upp, det sista folket ”globaliserats” och den sista människan offrat familjen för sitt arbete. Över den linjär och växande, men begränsade naturen, bygger ett ändlös exponentiellt system av skulder. En oändlig och jämn stigande tillväxt i en begränsat värld? Varje förståndig människa måste inse att något inte stämmer.

På så sätt trälar vi och offrar i blint raseri alla våra värden för att ändå inte bli skuldfria. ”jag har inga skulder” kommer du lycklige läsare förhoppningsvis att invända - STOR MISS!
Du har för närvarande minst:

221,680:- kronor skulder. Om du tillhör den stadigvarande krympande andelen förvärvsarbetande till och med minst 404,850:- kronor! Detta är stadsskulden fördelad på
medborgarna. 75,493.160.200:-Kronor ränta betalar vår stat varje år till bankerna, som villig lånar oss pengar (alla vet vi nu vart pengarna kommer ifrån!). Detta är mera än vad staten utger i sociala utgifter. Att jämföra med en familj som måste varje månad betala mer skulder än boende och matkostnader. Dessa skulder kommer vi aldrig att kunna betala tillbaka! Varje år tar våra politiker upp mera skulder. Varje år höjs räntan och skattelasten.

Bankerna gör allt för att kunna låna pengar till staten. Staten är en god gäldenär, då han har tillförlitliga medborgare: Dig och mig! Vi skattebetalare är statens borgare! Vi bär på följderna av den skuld som åstadkommits av våra politiker!

Staten hämtar nämligen sina pengar hos oss! 60 % av bruttoinlandsprodukts (helheten av den ekonomiska hushållningen av ett folk under ett år) är redan skuld.

För varje krona som du spenderar går ca 40 öre till mervärdeskatt och företagsskatt. 60 %
d v s mer än hälften av vår kapacitet är pantsatta! Vi alla tillhör så att säga banken.

Trycket som lastar på oss ökar för varje år! Rationalisering, privatisering, ökade arbetstider – detta syftar inte den ekonomiska tillväxten, men för att klara av den galopperande skulden.

Istället för att bryta ur denna beroende, säljer våra politiker vårt vatten, öppnar gränserna och lämnar över sina kompetenser till EU.

Man argumenterar att räntan orsakas av inflationen. Då pengarna förlorar sitt värde, måste man införa en ränta för att jämna ut pengarnas värdeminskning.

När Karl lånar ut 10 riksdaler till Gunnar och dessa är värda 10 limpor bröd, så är det orättvist om Karl efter 5 år när 10 riksdaler endast är bara 8 limpor värda, återkräver samma summa.

Detta är glasklart. Tittar man närmare, är detta argument rena bedrägeriet. Vad är inflation?
Pengarnas ökning jämfört med varorna. Vad blir följden? Inte de stygga försäljarna som gör varorna dyrare är orsaken, utan den växande mängden pengar som minskar dess värde och som måste jämnas ut genom prisökningen.

Om nu staten låter trycka 10 miljoner för att kunna betala sina skulder idag, måste skattebetalaren utjämna detta imorgon, då med faktor 10 miljoner, pengarnas värde sjunker och därmed priserna stiger och senare mycket senare även lönerna stiger på ett mycket blygsammare sätt.

Huvudanledningen till denna inflation är själva räntan. Denne orsakar den ständiga jakten efter pengar! Att motivera räntan med inflationen är därför mer än lömsk.

Den ”naturliga” inflationen skulle kunna amorteras med en gång vid avbetalning av skulden.

Därför är rätans huvudsakliga syfte vinsten, inte rättvisan.

Detta rättfärdigas med kreditorns riskargument: Borgenären bär med sitt lån en risk och avstår efter egen konsumering. Därför skulle ha få en motprestation. Varför denne motprestation yttrar sig i en räntesats och inte i en engångs- återbetalning, är oklar.

Men vi vet, att banken förfogar över metoden i skapandet av pengar ur intet (fractional reserve banking) och egentligen inte tar någon risk (om hon inte överdriver). Varför motprestationen av ett lån, måste vara en räntesats och inte en engångs- återbetalning, förblir obesvarad.

Meningen är väl att ränta på räntan driver gäldenären i en beroende ställning och därmed skapar ett evigt växande skuldberg.

Det finns inget argument som kan rättfärdiga räntan. Räntan möjliggör en onaturlig ökning av skulden – med fatala följder för den naturligt växande ekonomin. Varje växande ekonomi har sitt tak; varje marknad är någon gång mättad; varje uppsving återföljs av en neddykning.
Den snabbast växande ekonomin efterföljer ett krig eller en modernisering/industrialisering (se Kina). Efter att ha nådd ett visst välstånd växer ekonomin mera släpande.
”Tillväxten” är då en ren penningtillväxt som konfronteras inte med en rejäl ekonomisk tillväxt.

Detta system är onaturligt, då det inte tillåter självförnöjelse, ett i sig själv vilande system, utan griper omkring och girig vill ha mer.
När det inte finns någon tillväxt måste man förstöra bygga upp på nytt.

Vi har lärt oss mycket om penningsystemet: Vi förstår varför räntan är onaturlig och omoralisk. Vi vet att våra pengar inte är täckt med något. Vi vet hur banken skapar falska pengar och hur hon driver in rejäla räntor. Men en sak vet vi inte: Varifrån kommer alla dessa pengar? De enskilda bankerna trycker inte pengar. Nej, detta ombesörjes av:

4. Den privata Centralbanken

Med räntan och skapandet av pengar (fractional reserve banking) har bankerna ett maktinstrument i handen. Det var klart att förr eller senare skulle den bilda ett monopol.
Inte varje bank får trycka och ge ut pengar.

All våra pengar blev och blir tryckt i en Centralbank, som mot ränta lånat ut dessa till staten.
Denna centralbank skapades enligt förebild efter den amerikanska FED, den amerikanska sedelbanken. FED är enligt privaträtten ett företag av flera bankirer som underligger en statlig skenkontroll. Den 23.12.1913 institutionaliserade dessa bankirer över en manipulerad votering i kongressen, FED som centralbank.

Detta betyder: penningtillverkning och des reglering, statens viktigaste ekonomi politik lades i händerna av privata affärsmän. Därmed är alla partier beroende av en finanselit.

Staten är ingen oberoende apparat stött av folkets vilja, utan en beroende apparat för gäldenärer, som – att nämna en ekonomiexpert – ”en drogmissbrukare som säljer familjens silver för att kunna finansiera sitt missbruk”. Alla rejäla värden, såsom företag, mark, råvaror o s v säljs av staten och köps upp av finanseliten.

FED skapades huvudsakligen av tre bankirfamiljer i USA, Morgan, Rockefeller och Rothschild. De träffades i en hemlig konferens för att planera sin kupp. Under ekonomikrisen 1929 kunde denna kartell utvidga sin makt. Medan många små banker gick i konkurs kunde de utöka sin förmögenhet. Efter krisen lämnade saten ännu mera fullmakter till dem, för att kunna ”förebygga” liknande kriser. Med resultat att USA är total i skuld till sin egen sedelbank. Utan hämning trycker de tonvis med dollars för att skuldkretsloppet, som snurrar allt fortare skall kunna hållas igång. FED utger även styrräntan, dit alla krediter måste orientera sig.

Alla pengar kommer från banken. M a o är alla pengar skyldpengar. Höjden på världens penningberg är lika hög som antal skulder + ränta + ränta på ränta.
Vill man bygga ett hus, grunda ett företag eller köpa en bil, måste man alltid underkasta sig banken.

Även i Europa har en liknande centralbank bildats.

Att uppnå ett nationellt oberoende under en sådan supranational bank är omöjligt.

5. Pengar som vara

Nu kommer vi till ett av huvudproblemen till dagens finanssystem. Har man förstått det, genomskådar man alla ihåliga fraser av de moderna nationalekonomiska teorierna, pengarna och dess funktion.

Pengar är och detta är klar för oss, ersättningen av den ursprungliga byteshandeln, det snabbar och accelererar varuutbytet och är absolut nödvändigt i varje högre civilisation. Men vad står dessa pengar för? Vad är dess värde? I och för sig har våra papperspengar inget värde. Det bara representerar ett värde (förutom värdet av att elda, som är minimal).

Viktigt för pengarna är befolkningens förtroende, att det accepteras av alla som betalningsmedel. Detta förtroende stärks när pengarna är täckta av ett rejält värde.

Vi har sett förut att detta skedde oftast genom guld. Som alternativ skulle man kunna ta land, gods o s v. Viktigt är att värdet av dessa oförstörbara gods är godkända av allmänheten. Om nu guldet och penningmängden vore likvärdiga, skulle detta system inte innebära några problem.

Men på grund av ”fractional reserve banking” och ohämmat penningtryck (på jakt efter räntan) har jämvikten förskjutits i riktning pengar och på så sätt gjort det hela obsolet.
I dagens läge är pengar inte längre täckt med något. Trots detta löper systemet vidare tills nu. Varför ? Därför att guldtäckning är endast en psykologisk åtgärd.

Så länge människorna tror på pengarna (har förtroendet att det kommer att accepteras som betalning) är det värdefullt.

En ansvarfull stat som har kontroll över penningökningen, skulle kunna utan vidare införa ett räntefritt system med en valuta utan någon täckning.

Därför att det sanna värdet på pengar beror på arbete! Arbete är handling, skapande kraft av förbrukning av kraft och livslängd, m a o en äkta mänsklig prestation.

Pengar är alltså ingen ersättning av själva varan. Vilken vara säljer en frisör eller en advokat? Pengar har alltså värdet av en tjänst, m a o ett arbete.

Köper man ett äpple på marknaden, så betalar man inte för själva äpplet, utan för den investerade arbetsinsatsen.

Hittar man ett äppleträd i ödemarken och plockar man äpplet själv, behöver man heller inte betala det. Bondmoran skötte äppleträdet och plockat frukten. Hon har skapat ett värde och därför får hon pengar.

En jurist tjänar sina pengar genom att ge råd, också en prestation, denna gång på det intellektuella planet. Han ger alltså sin sedel som representerar hans arbete till bondmoran som representerar hennes arbete (äpplet). Hon kommer att ge sedeln till tågstationen för en tågbiljett, med andra ord till tågpersonalens arbete.

Varje besittning förvärvas av arbete (landvinning genom bönder). Varje försäljning av en vara är slutligen försäljning av ett arbete.

Bonden kan heller inte sälja virke som fortfarande står i skogen på rot. Säljer han skogen, då säljer han skogsskötseln eller den skötseln på skogen som han ärvde av tidigare generationer.
En handlare säljer transporten, skyddet och försäljning av varan.
Säljer en bonde tryfflar och en annan potatis, får den förste mera, då hans insats kräver mera arbete för utvinning och försäljning av en sällsynt vara. Likaså förhåller det sig med försäljningen av guldet.

Till sist är all försäljning av en vara en försäljning av prestation eller ärvd prestation.

Pengar är arbetets andelssedel som man får som bevis och som man ger vidare för en annans arbete.

I en naturlig gemenskap som familjen, fungerar detta likaså, men utan pengar. Alla respekterar den andres arbete och ser därmed sin plikt att också arbeta. Arbete är något heligt och vackert.
Var och en har sin funktion i folkgemenskapen, av vilken i sluttampen, alla drar nytta av. Man förtjänar genom sitt arbete rätten till motprestation av andra. Pengar är ett bevis för det arbete som presterats.

Guld är bara ett motvärde, för att täcka pengarnas pappersvärde d v s att ge valutan tillit. Var och en vill att andra godkänner hans bevis på prestations. Finns tillräckligt med förtroende (även internationellt) till stat och pengar, är en täckning med guld inte nödvändig längre.

Det vore fel att se pengar som en vara. Man kan inte sälja pengar.

Din prestation säljs. När du får pengar för din prestation, men ”säljer” denna prestation, förlorar pengar sitt ändamål. Pengar är ingen vara med vilka man kan sälja mera pengar.

Fredrik, Rolf, Karl och Aaron lever på en ö. De besitter respektive 20 sedlar.
Alla skördar varje dag en kokosnöt och säljer den vidare till någon annan (förenklat här; i verklighet arbetsfördelning) för 10 sedlar.
Snart har Aaron en idé: Han buntar ihop pengarna och pratar med Karl. Han pratar om inflation, deflation, hedgefonds och new economy, han påstår att pengarna skulle stiga i värde. Slutligen är Karl övertalat och köper hela bunten för 20 sedlar.

Aaron har nu 20 sedlar. På följande dag köper han två kokosnötter, en från Karl och en från Rolf och säljer sin egen. Han har nu 2 kokosnötter och 30 sedlar. Rolf har en kokosnöt och 20 sedlar. Fredrik har ingen kokosnöt med 20 sedlar, Karl har en kokosnöt och 10 sedlar.

Förr eller senare kommer Aarons övervikt att leda till att han äger alla kokosnötter och pengar på ön. Han har utan att prestera något fått en vinst. Detta går endast genom bedrägeri, genom att man gör pengar till vara.

Om Aaron hade skördat 2 nötter och fått för dem 20 sedlar, hade jämvikten mellan prestationen och pengarna förblivit lika.

För varje vinst som skapas utan prestation, måste någon på denna jord, arbeta. Man beter sig som en lat familjemedlem som låter sig bäras av de andra familjemedlemmarna.

En bankir har i början på året en förmögenhet på 5 miljoner. Genom valutaspekulation vinner han därtill 1 miljon. Varifrån kommer värdet på denna vinst? Vilken handling eller verksamhet har denna bankir presterat? Vilken funktion uppfyller hans arbete gentemot allmänheten? Och mycket viktigare: vem bär värdet på hans pengar?

En bank ger ut en kredit på 1,000 med en ränta på 5 %. Hon lånar ut pengarna med fractional reserve banking vidare och behåller varje gång endast 10 % (1. 1,000 minus 10 % 2. 2,900 minus 10 % 3. 810 minus 10 % 4. 729 minus 10 % 5. 657 minus 10 % 6. 592 minus 10 %
7. 533 minus 10 % 8. 480 minus 10 % 9. 432 minus 10 % 10. 389 minus 10 % 11. 351 – 1.+ 2. + 3…+ 11 steg ger 6,873.). Banken har gjord med eget inlägg på 1,000 – 6,873! 

Av varje gäldenär kasserar hon än en gång 5 %

Efter ett år får banken 1,050 + 292 av de andra gäldenärerna.

Banken har utan någon skapande verksamhet som inte profiterat någon, gjort en vinst.
De 342 ränta hon kräver, måste arbetas in under anletets svett och möda under uppoffring av arbetarnas livslängd. De har för detta byggt bilar, klippt hår, vårdat sjuka, sålt varor o s v.

Banken har skapat pengar ur ingenting – det är ingen prestation! Endast banktjänstemännen har arbetat – de ser naturligtvis inget av räntans mervärde, men får endast sina löner i bevis på sitt arbete.

Deras arbete är lika ärofylld och ansträngande som vilket kontorsarbete som helst, tjänar däremot ett lömskt ändamål.

Bankinnehavare, storfinansen presterar INGET produktivt och ger mänskligheten INGET annat än skulder!

Genom att skapa pengar ur intet, ta ränta och ränta på räntan sugar de hänsynslöst ut de arbetande människorna.

Överallt strömmar värdefulla upparbetade pengar in i banken, hon däremot spottar ut värdelöst skapade pengar.

Volker lånar 1 miljon från banken Tschandala för 5 % ränta = bankens penningalstrande = ingen prestation.

För att kunna betala tillbaka sina skulder plus ränta måsta Volker göra en vinst m a o tjäna pengar. Pengar tjänar man på den fria markanden endast genom arbete då pengar är ett bevis för detta arbete.

Volker grundar ett företag, anställer folk, förvandlar sin kunskap genom ansträngning och arbete. Han trälar många år, offrar hälsa, nerver och tid för sitt företag och tjänar genom försäljning och konsultering.

1 miljon + 50,000 (=räntor) som prestationsbevis, som han betalar tillbaka = är en prestation!

Banken driver in beviset på en miljon + 50,000 arbetsprestationer. Hård äkta arbete står bakom. För detta kan banken köpa äkta prestation/varor (mark, företag, råvaror o s v).

För det mesta kan företagare inte betala tillbaka hela skulden och betjänar endast räntorna.
Han är en slav av skulden. Bankhuset Tschandala får utan prestation hela tiden pengar.

Bankens leverans av pengar är inte försäljning av någon vara. Detta är en ohållbar referens som motsäger sig själv. För leveransen av pengar, beviset för en arbetsprestation, kan man inte begära en egen arbetsprestation.

Det skulle vara så som om du fick jobba en gång till för de tilldelade pengarna. Vi är utsugna, mer och hårdare måste vi arbeta för våra pengar. Ingen tid för familjen, semester eller innehållsrikt liv – arbete, arbete, arbete tills vi stupar. Den vackra världen falnar, livets rätta värde blir glömd. Alla jagar och stampar efter räntan och blir utsugna av banken. Ingen har mera tid att undra hur systemet fungerar - världen är förslavad!

Pengar är ingen vara och har inget värde, det är bara ett underlättande till varuutbyte. Pengar kan inte köpas, det är ett en paradox.

1. Täcker man pengar med guld, så få det endast blir mera pengar om det lagras i gengäld mera guld. Systemet är stel men stabil och internationellt säkrad (man tillerkänner guld ett högt värde överallt). Guld är i viss del beroende på den internationella guldmarknaden samt dess utvinning. Guldtäckningen är idealisk för krigshetsare, då guldets besittning kan räddas genom kriget och efter kriget betyder guldet vid återuppbyggnaden stor rikedom. Guldinnehavare profiterar vid varje kris.

2. Om pengar endast täcks av arbete och statens garanti, så måste staten ingripa reglerande i arbetsmängden (=varor, befolkningen) eller andra fakta. Pengar kommer då avgiftsfri till befolkningen.

Bankväsendet är i denna stat en del av förvaltningen, arbetet och ekonomin är just genom detta fri. Detta system gör landet helt oberoende, ekonomin är internationellt endast livsduglig om det finns ett stort förtroende för det beträffande folket.
Detta system är av naturen krigsfientlig och sätter in kriget som sista utväg, inte som konjunktur katalysator. Det är så, att i ett system där penningvärde beror på arbete, betyder varje förlust av människoliv och sakskada en värdeminskning av valutan.

Ingen krigshetsare kan då rädda sin förmögenhet genom kriget.

Detta system skulle vara vårt mål. Guldstandarden skulle endast införas som stabilitetsfaktor efter en kris.

(Förtroende till staten är efter en kris ringa, förtroendet till guld, speciellt efter en kris, stor).

Sak samma om valutan är täckt med guld eller inte.

Försörjningen med pengar, trafiken med betalningslikvider är funktioner som en tillitsfull folkstat måste klara av. Likaså rättväsendet, polisen, förvaltningen och penningsystemet är väsentliga beståndsdelar av en stat. Han har en enorm maktfaktor och därmed en potentiell frihetsberövande verkan för alla. Att privatisera penningsystemet är lika meningslöst som att privatisera polisen, förvaltningen eller justitiedepartementet. (Man föreställer sig, partierna skulle behöva betala en domare för hans dom, eller en polis för hans ingripande!!) Varje folk måste klara av själv dessa livsviktiga regleringar över sin ledning, om det inte vill hamna i fullständig beroendeställning.
Pengarna är blodet i ekonomins kretslopp. Ett folk som inte har genom sin stat sitt eget penningsystem i handen är lika oberoende som en människa som hänger i lasarettet på en dialysapparat.

Som avslutning en liknelse för vårt penningsystem:

Mikael går till semesterorten ”Murashu”. Detta är en speciell ort. Där betalar man med speciella chips. Dessa chips kan man bara köpa med chips och inte med pengar. Mikael frågar områdets chef herr Sassoon om han fick låna några chips.

Sassoon samtycker under en förutsättning, Mikael skulle ge honom varje halvtimme ett chips och på kvällen alla 100 chips tillbaka.

Mikael samtycker och tar chipsen. Han köper ett husrum, något att äta och tar ett arbete, men klarar till kvällen bara 50 chips för återbetalning.

Mikael smyger till herr Sassoon beklämd och förklarar sin situation. Sassoon lånar honom åter 100 chips för att kunna betala sin skuld och ha en utkomst till nästa dag.
Nu måste Mikael betala 2 chips per timme tillbaka, han arbetar dubbelt så mycket. Trots detta måste han göra nya skulder. Sassoon utmäter rummet och låter Mikael bo där med en hög hyra. Mikael tycker inte längre om semesterorten Murashu. Han vill resa sin väg, men Sassoon låter honom inte. Mikael är förpliktad att stanna kvar och arbeta. Arbeta varje dag lite hårdare och mera.

6. Kris och prognos

Den som har läst punkt 1 till 5 kommer inte längre att förundra sig över den finanskris som skakar dagens värld. Ett system, som är byggd på bedrägeri kan inte existera i all evighet. Den stadigvarande tillväxten av penningmängden och skulder, kräver en all snabbare växande ekonomi och skapar människor som fostras till konsumenter som konsumerar på lån. Den statliga och privata skulden har nått otroliga proportioner.
Handeln med penningderivater (över fractional reserve banking skapade mångfaldiga och andrahandsfordran av ett ända penningvärde) har bedrivits till excess.

Banker sköt fram och tillbaka kreditavtal som vanliga pengar.

I blind glupskhet gav bankerna krediter till var och en, ur varje begynnande kris (t ex 1982) ”devalverade” man sig ur krisen d v s centralbanken sänkte räntesatsen och startade tryckpressarna. Till sist blev den ekonomiska tillväxten en ren penningtillväxt.

Internets uppfinning orsakade ett nytt ekonomisk uppsving, som snart utmattades. Den ringa tillväxten på grund av en mättad marknad, ställdes mot en vanvettig skuld och penningtillväxt.

Någon gång är skuldernas last så pass stor att bubblan spricker och en fas av skuldfrihet träder in: d v s man driver in alla skulder och följden blir många privata och statliga konkurser.

Krisen har brutit ut på USA:s fastighetsmarknad i vilken man har gett slösaktiga krediter. Dessa gavs med förväntan att fastigheterna skulle öka i värde de kommande åren. Dumt nog var redan fastighetsmarknaden total mättad. Byggindustrin hade utan att tänka på någon risk, byggt hus på löpande band. På så vis blev en värdestegring omöjlig och krediternas förfallotid var inne. Förtroendet till återbetalning försvann.
Banksammanbrått var följden. Många fordringsägare förlorade sina pengar.
En dominoeffekt av banksammanbrått startade.

Centralbankerna reagerade kvickt som de har lärt sig: Sänkning av räntesatsen och tryckning av pengar. Dessa tryckta pengar gavs massvis genom ”konjunkturpaket”,
d v s gåvor, till marknaden. Man försökte igen att ”utmanövrera” genom inflation och därmed förhala det hela.

Men vi vet att penningökning är också skuldökning, vilket är att tillspetsa läget.

Detta kan inte längre gå bra. Ett skräckbudskap jagar det nästa, experter överbjuder sig i prognoser. Vi besparar oss alla katastrofbudskap sida http://www.hartgeld.com/ ger bättre översikt. Kan fås på engelska.

Inget vet hur länge systemet håller.

Under tiden stiger guldpriset med rasande fart. Priset hölls ned i många år på ett konstlad sätt då den återspeglar förtroendet i valutan.

Högt guldpris = saknande förtroende för valutan – och tvärtom.
Den årliga utvinningen motsvarar inte den årliga efterfrågan.
Genom guldderivater (dokument + kravbrev av det i kassavalvet lagrade guldet = fractional reserve banking) bankförsäljning av guld och manipulering genom massmedierna, sänktes guldets värde på ett konstlad sätt bara för att suggerera ett förtroende i valutan.

Nu räcker dessa åtgärder inte längre och guldets pris stiger ohejdbart.

Varje bankrutt drar en rad konkurser med sig, då banken för att täcka sina skulder utmäter sina gäldenärer. Ingen vill vara den siste som hundarna biter och driver obarmhärtig skulderna in. Alla som drömmer om en ”allmän skuldnedsättning” förpassas därmed i illusionernas rike.

Därmed stiger antal arbetslösa, säg, socialbidragsmottagare. Statens skatteintäkter sjunker linjärt med arbetslöshetens stigande.

Smarta investerare har redan plockat ut sina pengar från banker och statsobligationer och anlag sina pengar i guld. Senast när de långsamma och stora investerarna har följt efter (de såkallade ”big money”) och sålt sina statsobligationer och gått över till guld, blir trycket på staten alltför stor. Som första länder kommer Grekland, Italien, Irland, Spanien, Portugal och östländerna att drabbas. Systemet står och faller med staterna.
Så länge de består, härskar ordning, även i en recession.

Blir det en statsbankrutt i Europa kommer krisen att spridas till hela Europa.

Antingen kommer de svaga stater att hållas under armarna av centralbanken, m a o EU-nettobetalarna, vilket kommer att dra ner hela Europa på de svaga staternas bankruttnivå och därmed blir sammanbrottet bara fördröjd.

Eller låter EU dessa stater gå bankrutt vilket genom en dominoeffekt drar med sig dess gäldenärer och fordringsägare som slutligen förstör hela den europeiska interna marknaden. Detta kan också mynna i en upplösning av EU och staternas isolering genom skyddstullar och egna valutor, vilket kommer att stoppa Europas inrikeshandel. Men skulderna består, staterna går bankrutt.

Här beskriver vi en statsbankrutt av en stat med egen centralbank: Statsbanrutten är ingen abrupt men smygande företeelse. (Alla siffror är erfarenhetsvärden, t ex krisen i Argentinien).

Den moderna socialstaten har utöver ett uppblåst socialsystem en rad finansiella förpliktande: hälsosystemet och socialsystemet, likaså förvaltningen är till bristningsgränsen överbelastade.

Staten har en åldrande inhemsk befolkning och en massa O-integrerbara, outbildade, dels fundamentalistisk våldsberedda – utlänningar. Båda samhällsskikt betraktar varandra med aversion och misstroende. Folket har privata skulder och har genom socialsystemet fostrats till beroende och har inga besparingar eller tillgångar. Familjerna är i regel trasiga. Kostsam vård, tillsyn, uppfostring o s v måste tas över av staten.

Alltsammans är hållningen gentemot det statsbärande systemet mycket misstänksamt, ointresserad till avvisande.

Här finns de ideella förutsättningarna för att sammanbrott under en kris.

Staten kan inte infria sina vallöften. I partisystemets stat och ett individualistiskt sällskap är en grundläggande socialform omöjlig.

Det finns heller inge ansvarsfulla politiker som skulle genomdriva en sådan socialreform.

Regering föreslår en socialreform.
Samhället är upprörd – opposition är upprörd – gemensam misstroende votum – nyval.

Inom parlamentarism finns igen ansvarsinstans. Partiernas splittring gör bildningen av en gemensam vilja omöjlig. Varje parti försöker få de flesta röster, varje fack och intressegrupper försöker få ut så mycket pengar som möjligt. Det finns inget gemensamt mål, det enda man har gemensam är glupskhet och egoism som hjälper sammanbrottet som katalysator. Ingen ger efter då han vet, att andra skulle utnyttja detta till sin fördel.

Staten förblir skyldig att betala sina skulder, han endast rädda sig med devalvering,
d v s skapar pengar själv över centralbanken och trycker alla behövande pengarna till inlandsskulden.

Detta leder till hyperinflation: Statens valuta förlorar sitt värde total, vilket gör att utlandsskulderna stiger inom det astronomiska.
Industrin och handeln inom landet kommer att lamslås, det blir försörjningsproblem. Betalningar till socialbidragsmottagare förblir nominell (när det gäller summan) men är inte värda något. Total utarmning av alla bidragstagare: gamla, arbetslösa, familjer, utlänningar (är inom gruppen arbetslösa + familjer i majoritet). Hälsosystemet entledigar sig välståndsmedicinen (äldrevården, psyko- och fysioterapi o s v).

Arbetslösheten, livsfarlig situation för de gamla (som antigen vårdas av familjen, eller som vegeterar i statliga hem eller som går under på gatan).
Alla konst och kulturföreställningar ställs in. Skolor har man 40 elever klasser. Annan utbildning på grund av saknad efterfråga ställs in. Omkring 50 % av studenterna bryter sina studier på grund av sin dåliga ekonomi. Många professorer avskedas.

Det råder arbetslöshet, speciellt ungdomsarbetslöshet.

Kriminaliteten ökar, likaså handeln med droger och konsumering av droger, prostitutionen och en hejdlös invandring väller över landet.
Gangsterväldet florerar. Kravaller av utländska ungdomar inom förorterna – armén sätts in. Staten förlorar i vissa delar sitt maktmonopol, d v s maffian behärskar hela stadsdelar.

Regelbundna blodiga övergrepp hör det vanliga till, plundring och militäriska insatser på Irland.

Fattigdomen har ökat in i det ohållbara, medelklassen har genom sina privatkonkurser, fallit bort.

Svält, sjukdom, fruktansvärda hygieniska tillstånd, strömavbrott, korruption inom myndigheterna.

Allmän radikalisering av politiken, uppbrusande av extremistiska, anarkistiska och islamistiska grupperingar, som går eventuell så långt som till terror.

Nu sker allt oftare regeringsväxel – sakande handlingskraft, missnöje.

Aversionen mellan infödingar och utlänningar stegrar sig i hat – övergrepp, medborgargarder uppstår.

Prognosen kan inte vara klarare när det gäller en statsbanrutt. Vad som händer sedan, lämnas öppen.

Utlänningar skulle ta makten och besätta riksdagshuset o s v

Det kanske blir en nationell återbesinning, men också övergå till ömsesidiga pogromer.

Vi som nationalister måste se till att vårt folk överlever denna hårda tid och bygger snabbt upp på spillrorna av det imploderande systemet, i själbestämmelse och frihet en stat i vilka vår folkgemenskap kan leva i ett eget hemland, fri och i välstånd.

7. Vad kan jag göra?

Vad kan nu den enskilde göra? Ingen kan göra något åt systemets sammanbrott, ingen förmår detta. Man kan fördröja krisen eller uppehålla den.
Det enda som är säker är, att storfinansen åter kommer att tjäna på krisen och därmed  utöka sin makt. Den som äger guld under krisen kommer att kunna köpa upp hela stater.

Vissa menar att efter denna kris kommer bankirernas dolda makt att uppdagas och
genom att upprätta en ny världsordning för förhindra liknande kriser.
Detta skulle spela i händerna av de nuvarande makthavarna. Genom att skapa ett
problem och sedan undanröja det, kommer de att förverkliga sina egna mål
(t ex: internationell terrorism = övervakningsstat och ”krig mot terrorn”).

Men enligt den personliga meningen av författaren var den nuvarande krisen
säkerligen inte tänkt som en åtgärd för att uppnå det slutgiltiga världsherraväldet.
Vi har fortvarande goda chanser att skaka av oss bankernas herravälde
och leva i frihet utan kontroll.

1. Den biologiska kraften av de europeiska folken är ännu inte bruten, lika lite deras vilja.

2. Merparten av befolkningen avböjer strikt överinternationella organisationer.

De ropar inte efter en världsregering, men efter en stark nationalistisk och socialistisk stat. Sak samma, om denna kris var tillfällig eller planerad: Vi måste förbereda oss.

Varje beroende av staten under krisen kan vara dödlig. Den som blir flykting, den som måste ställa sig i kön för de statliga/kyrkliga soppköken, den som gå och plundra för att kunna äta, är inte handlingskraftig längre och behärskas av omständigheterna. Dödssiffran av flyktingar har i alla tider varit hög.

Den som nu förebygger, gör sig oberoende, förblir handlingskraftig genom krisen, kan ta sitt ansvar och bekämpa som nationalist det internationella tvångsstyret.

I den allmänna oordningen och fattigdomen kommer människor att behöva kunniga idealister som kommer att ge nya politiska framtidsutsikter och en hoppfull morgondag. Faktum att vi har påpekad och förutsagd dessa problem (ekonomi, utlänningar o s v) sedan länge och därför förföljdes och förföljs, känner den tysta majoriteten till.
Vi är inom det kollektiva medvetandet de radikala och handfasta lösningarna.
Alla kommer med förhoppning att titta på oss.

Vi måste lyckas att förena vårt folk mot dess inre och yttre fiender och skapa ro och ordning, när staten snart blir oförmögen.

Men om alla nationalister med de andra människorna drar omkring på gatorna för att hitta något att sätta under tanden, kommer de inte att kunna agera och uppnå någonting

Därför måste vi förbereda oss IDAG. Det finns inga ursäkter mera: nu börjar det!

Här en 6-punkt-plan som förberedelse:

1. Alla pengar (till maximal 10,000 kr) tas ut ur banken.(Vi vet att endast 10 % av våra besparande pengar finns i Sverige). Upplös alla försäkringar och kassera in pengarna, annars får du aldrig se dem igen! Var ståndfast och envis. Sälj alla aktier och derivater (utom om du är en slipad börshaj).

Lagra guldet hemma, gräv ner det.

1. Alla pengar (till maximal 10,000 kr) tas ut ur banken.(Vi vet att endast 10 % av våra besparande pengar finns i Sverige). Upplös alla försäkringar och kassera in pengarna, annars får du aldrig se dem igen! Var ståndfast och envis. Sälj alla aktier och derivater (utom om du är en slipad börshaj).
   
   
2. Om det finns tillgångar: KÖP SÅ MYCKET GULD SOM MÖJLIGT! Detta är väldigt viktigt för att kunna överbrygga krisen och behålla sin förmögenhet. Snart kommer allt guld att vara slutsold och ouppnåeligt – slå till idag! Guldet kan köpas anonym upp till 150,000 Kronor. Stanna alltid under detta belopp (därutöver är en registrering nödvändig).

3. Kolla mynthandeln och diverse numismatiska föreningar.

4. Köp inga guldderivater! Köp helst små och kända mynt.

5. Lagra guldet hemma, gräv ner det.

6. Installera en larmanläggning i hemmet.

 7. Lagra livsmedel, medikament och verktyg (uppför listor).

8. Prata med bönder när det gäller boende, i annat fall, hyr eller
arrendera i byn. Det alltid lättare att överleva på landet.

Du har allt i handen, man har varnat dig, sprid dessa lister och informationer till nationelltsinnade kretsar och förbered dig!