Det här är verkligen det värsta som kunde hända Japan vid den värsta möjliga tidpunkten, säger Nouriel Roubini om jordbävningens ekonomiska konsekvenser för Japan.

Han fortsätter i samma intervju med nyhetsbyrån Bloomberg.

– Nu måste staten gå in med skattepengar för att bygga upp landet men man har redan ett budgetunderskott nära 10 procent och en åldrande befolkning, säger han .

Roubini menar dock att den japanska tillväxten längre fram kan bli högre än den är idag om landet nu tvingas att gå in med massiva finanspolitiska stimulanser.

SvD Näringsliv intervjuade förra veckan den världsberömde ekonomen. Då var det krisen i Nordafrika och det rusande oljepriset som stod i fokus.

"Det här är löjligt, det är som om vi ska träffa en rockstjärna." Reportern från den franska tidningen Le Point suckar irriterat utanför rummet där vi ska intervjua ekonomen Nouriel Roubini. En liknelse som känns rätt relevant, men så är det inte vem som helst som sitter innanför de stängda dörrarna och ger intervjuer på löpande band.

Nouriel Roubini var ekonomiprofessorn som sågs som en undergångssiare när han några år innan kraschen 2008 varnade för en bostadsbubbla i USA och sa att hela subprime-lånemarknaden skulle kollapsa. Kollegor och medier döpte honom hånande till Doctor Doom, och till och med självaste internationella valutafonden IMF, som ägnat de senaste åren åt att rädda länder på gränsen till kollaps, skrattade skeptiskt när Roubini presenterade sina beräkningar på ett seminarium.

Idag är tonen en helt annan. Nouriel Roubini har blivit en handelsresande i konjunkturbedömningar och han ser fortfarande risker. Den största av dem är oljepriset.

– Jag kan inte förtiga hur allvarlig situationen är. Priset på råolja beror på två saker, tillgång och rädsla, säger Roubini och varnar för att om oroligheterna i Mellanöstern sprider sig ytterligare, och till slut når Saudiarabien, så drivs troligen oljepriset upp till 140-150 dollar fatet. En riskpremie grundad enbart på rädslan att oljeproduktionen påverkas.

– Redan den prishöjning vi sett så här långt kommer att påverka tillväxten i de flesta länder, samtidigt som inflationen stiger. Men stiger priset med ytterligare 20-30 procent, kommer vi få stagflation – alltså en ny djup lågkonjunktur och hög inflation samtidigt, säger Nouriel Roubini och pekar ut Storbritannien och de så kallade PIGS-länderna som extra sårbara.

Vi befinner oss i en vacker rokoko-lokal inte långt från Place Vendôme i centrala Paris. Den här kvällen hålls en middag till Roubinis ära. Ett 150-tal specialinbjudna gäster, däribland flera franska ministrar, har börjat sippa på champagne under kristallkronorna på våningen under oss. Om en dryg timme ska de nästan andäktigt lyssna på vad den iransk-judisk-amerikanske ekonomen har att säga.

Men i intervjun på övervåningen har Roubini hoppat till nästa orosmoln: den amerikanska skuldsättningen. Kombinationen av växande budgetunderskott, hög arbetslöshet och delstaternas katastrofala läge är alarmerande. Politikerna måste få fram en konkret handlingsplan.

– De måste inse att de kommer behöva höja skatterna. Problemet är att det hämmar tillväxten. Det är känslig balansgång, men jag vill att man slår fast redan nu att det kommer skattehöjningar på sikt, säger Roubini.

Det viktiga är att skicka en signal så att marknaderna kan ställa in sig på det, och börja se ett ljus i slutet av tunneln. Och det gäller inte enbart USA, utan i princip alla länder med stora statsskulder.

Nouriel Roubini fortsätter svepande att bocka av punkterna i världsekonomins ABC. Ja, pensionssystemen i västvärlden står inför smärtsamma förändringar, Kinas handelsöverskott och landets undervärderade valuta kan leda till ett handelskrig, och det finns en klar risk för att eurozonen inte överlever. Åtminstone inte i sin nuvarande form.

– Euron finns säkert kvar om tio år, frågan är bara vilka länder som fortfarande har den, säger Roubini, och tillägger att han inte tror att det är omöjligt att "gett eller två av de svagare länderna" lämnar samarbetet.

Hur som helst tror han på en skuldavskrivning för Grekland, eftersom "de inte har en chans att betala tillbaka sina skulder så som de ser ut nu". Men den måste vara strukturerad, och göras på rätt sätt. Men framförallt så måste euroländerna bestämma sig för vad de vill – fortsätta att "kravla omkring så som de håller på med nu" eller gå vidare och införa tätare samarbete och institutionella reformer.

Nouriel Roubini föddes av iransk-judiska föräldrar i Turkiet, studerade i Italien, och är idag inte bara professor på Columbia universitetet i New York, utan även chef för den egna konsultfirman med kontor såväl i London som på Manhattan.

Han kallar sig numera för "global nomad" och säger att han reser 90-95 procent av tiden. Som rådgivare till regeringar, centralbanker och näringsliv – och som välbetald talare. Han har flera team som bevakar alla viktiga ekonomier, men säger ändå det inte finns något som går upp emot att själv vara på plats.

När jag frågar hur han ser på Sverige, börjar han automatiskt rabbla det uppenbara. Stark ekonomi, stabila finanser, hanterat krisen väl – men så lägger han till att det inte spelat särskilt stor roll att vi stått utanför euron. Visst det har gynnat oss de senaste åren, men att vara en stark ekonomi handlar inte om att ha eller inte ha den gemensamma valutan.

– Det spelar ingen roll om man är med eller inte. Om statsfinanserna är fruktansvärt dåliga som i Grekland, så kommer det att leda till problem. Titta bara på Irland och Island, ett land har euron, det andra inte, båda har kraschat, säger Nouriel Roubini och ler.

Det kan tyckas som att allt fortfarande är nattsvart i Doctor Dooms värld, men han visar sig även vara något av en – Doctor Boom.

– Jag var aldrig pessimist, utan en realist, och jag tycker att läget är betydligt bättre nu än bara för några månader sedan. Vi ser en tydlig återhämtning i de flesta västländer, företagen har sprängfyllda kassor och tillväxtmarknaderna är starka. När jag var i Davos i början av året sa jag att glaset är både halvtomt och halvfullt, det beror på hur man tittar på det.

En av världens mest kända ekonomer har talat, nu väntar gräddan av den franska eliten på att få höra honom. Under kristallkronorna en trappa ner.