Den ekonomiska återhämtningen är en illusion! Banken för internationella betalningar (BIS) varnar för framtida kriser : www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=15501 Av Andrew Gavin Marshall Översättning Gertie Dahlberg Krig är Fred, Frihet är Slaveri, Okunnighet är Styrka och Skuld är Återhämtning!

I ljuset av det alltid närvarande och orubbligt ihållande utropet av ”ett slut” på lågkonjunkturen, en ”lösning på krisen” och en återhämtning i ekonomin, måste vi komma ihåg att detta har sagts av precis samma människor och institutioner som talade om för oss att det är ”ingenting att oroa sig för” och att ”grunden är bra” och att det inte fanns någon fara för en ekonomisk kris!

Varför fortsätter vi att tro på samma människor som har, både i uttalanden och val, hela tiden haft fel?  Vem skulle vi tro på och vända oss till för mer tillförlitlig information och analyser? Kanske en användbar källa skulle vara de som befinner sig mitt i krisen, i hjärtat av de centrala bankernas skugglika värld, hos de globala bankernas reglerare och den ”mest prestigefyllda finansiella institutionen i världen”, vilken noggrant förutsåg krisen så här långt: The Bank for International Settlements (BIS).  Det här vore en bra plats att börja på.

Den ekonomiska krisen är allt annat än över, ”lösningarna” har varit som att sätta plåster på en amputerad arm.  BIS, den centrala banken för världens centralbanker, har varnat och fortsätter att varna för sådana felaktiga hopp. 

Vad är Banken för Internationella Betalningar (BIS)
BIS uppstod redan 1929 från Young Comittee som skapade den för att handlägga betalningar för tyska reparationsinbetalningar som skrivits in i Versailles-fördraget 1919.  Kommittén leddes av Owen D. Young, president och VD för General Electric, medförfattare till Dawes Plan från 1924, medlem av styrelsen för förtroendevalda i Rockefeller Foundation och var vice ordförande i Federal Reserve Bank of New York.  Som den viktigaste amerikanska delegaten vid konferensen om Tyska reparationer var han också åtföljd av J.P, Morgan Jr. Vad som utvecklades var The Young Plan for German reparations payments

Planen igångsattes 1930 efter den stora aktiekraschen.  En del av planen medförde skapandet av en internationell betalningsorganisation, vilken formades 1930, och blev känd som Bank for International Settlements (BIS).  Den påstods vara designad för att underlätta och samordna reparationsbetalningarna från Weimar Germany till de allierade styrkorna.  Emellertid var dess sekundära funktion, vilken är mycket mer hemlighetsfull och mycket viktigare, att agera som ”en koordinator för operationerna inom centralbankerna runt om i världen”.  Den beskrivs som ”en bank för centralbanker” och är en privat institution med aktieägare men den utför operationer för allmänhetens kontor.  Sådana operationer hålls strikt konfidentiella så att allmänheten vanligen är ovetande om de flesta av BIS operationer.

BIS grundades av centralbankerna i Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Japan och Storbritannien tillsammans med tre ledande kommersiella banker från USA, inkl J,P, Morgan & Company, First National Bank of New York och First National Bank of Chicago,  Varje centralbank tecknade sig för 16 000 aktier och de tre USA-bankerna tecknade sig också för samma antal aktier.  Emellertid är det så att endast centralbanker har rösträtt.

BIS etablerades för ”att gottgöra Londons tillbakagång som världens finanscentrum genom att skapa en mekanism genom vilken en värld med tre finansiella huvudcentrum i London, New York och Pars fortfarande skulle kunna operera som en bank”. Som Carroll Quigley förklarade:

Den finansiella kapitalismens makt hade ett annat långtgående mål, inget mindre än att skapa ett världssystem av finansiell kontroll i privata händer, kapabla att dominera det politiska systemet i varje land och ekonomin i världen som helhet.  Detta system skulle kontrolleras på ett feodalt sätt av centralbankerna i världen, som skulle agera i samförstånd genom hemliga överenskommelser som skall göras på frekventa, privata möten och konferenser. I toppen på systemet skulle bli BIS i Schweiz, en privat bank, ägd och kontrollerad av världens centralbanker, vilka är dom själva i privata bolag.

BIS är utan något som helst tvivel den viktigaste, mäktigaste och hemligaste finansiella institutionen i världen.  Deras varningar bör absolut inte tas lätt på, eftersom detta är den enda institution i världen som är insatt i denna information mer än någon annan.

Dagen efter att rapporten publicerades varnade förre chefsekonomen för BIS William White, att ”Världen har inte tacklat problemen i hjärtat av den ekonomiska nedgången och risken är stor att man halkar tillbaka ner i recession” och han varnade också för att ”regeringens aktioner för att hjälpa ekonomin på kort sikt, kanske sår frön för framtida kriser”. Han tillade: ”Det enda som verkligen skulle förvåna mig är en snabb och hållbar återhämtning från den position vi är i idag.”

En artikel i Financial Times förklarade att Whites kommentarer bör tas på allvar och frånsett att han var chef för BIS ekonomidepartement från 1995 till 2008, så har han upprepade gånger varnat för en farlig obalans i det globala finansiella systemet så långt tillbaka som 2003 och – han bröt mot ett stort tabu inom centralbankskretsar vid den tiden – han vågade utmana Alan Greenspan, dåvarande chefen för Federal Reserve, över hans politik för ”cheap money” dvs krediter som är tillgängliga med låga räntor.

Financial Times fortsatte:

Världen över har centralbanker pumpat in tusentals miljarder dollar i nya pengar till det finansiella systemet under de senaste två åren i en ansträngning att hindra en depression. Under tiden har regeringar tvingats göra liknande extrema åtgärder och öst in enorma summor för att stödja industrier, från banker till biltillverkare.

BIS har vidare varnat för inflation och säger: ”Den stora och berättigade oron är att, innan krisen kan bli löst och vändas, kommer den dramatiska lindringen i penning- och valutapolitiken att överföras till en tillväxt inom den bredare penning- och kreditmarknaden.” ”Detta kommer att leda till inflation som föder inflationsförväntningar eller det kanske ger bränsle till ytterligare en tillgång-prisbubbla och sår frön till den nästa finansiella boom och krasch-cykeln.  Med den senaste rapporten om derivatets bubbla som skapats, har det blivit smärtsamt klart att detta är exakt vad som hänt: skapandet av en annan tillgång-prisbubbla.  Problemet med bubblor är att de brister.”

En kommande kris

Den derivata marknaden representerar ett massivt hot för stabiliteten i den globala ekonomin. Emellertid är det ett hot bland många hot, vilka alla är relaterade och sammanflätade, det ena sätter igång det andra.  Den stora elefanten i rummet är den betydande finansiella bubbla som skapades från bailouts och stimulanspaket över hela världen.  Dessa pengar har använts av de stora bankerna för att konsolidera ekonomin, köpa upp mindre banker och absorbera den verkliga ekonomin, den produktiva industrin.  Pengarna har också gått till spekulation, man har matat den derivativa bubblan (ungefär gjort en avledande manöver) och detta har lett till en uppgång på aktiemarknaden, en fullständigt illusorisk och fabricerad händelse. Effekterna av bailouts har matat den derivativa bubblan till farliga, nya nivåer likaväl som den drivit upp aktiemarknaden till en ohållbar position. 

Dock framträder ett massivt hot i kostnaden för bailouts och de s k stimulanspaketen.  Den ekonomiska krisen var skapad som ett resultat av låg ränta och lätta pengar, högrisklån gjordes och pengarna investerades i vadsomhelst och i allting, bostadsmarknaden blåstes upp, handeln med derivativer rusade i höjden till hundratals biljoner per år, spekulationer uppgick till hejdlösa belopp och dominerade det globala, finansiella systemet.  Hedgefonder var villiga hjälpare för handeln med derivativer och de stora bankerna var de huvudsakliga deltagarna och innehavarna.

Samtidigt med detta spenderade myndigheterna pengar fritt, speciellt USA, och betalade för multibiljondollarkrig och försvarsbudgetar, tryckte upp pengar ur tomma luften som ett tillmötesgående för det globala centralbankssystemet.  Alla de pengar som producerades, producerade skulder.  Under år 2007 låg den totala skulden – hushållens, den kommersiella och konsumenternas skuld – i USA på chockerande 51 biljoner dollar! (51 + 12 nollor).

Som om denna skuldbörda inte var nog, med hänsyn till att det skulle vara omöjligt att någonsin betala tillbaka, har de senaste två åren sett den mest expansiva och snabba skuldexpansionen som någonsin funnits i världshistorien – i formen av stimulans- och bailoutpaket runt om i världen.  I juli 2009 rapporterades det att ”USAs skattebetalare kan ha fastnat i kroken med så mycket som 23,7 biljoner dollar för att understödja ekonomin och lösa ut finansföretagen”, sa Neil Barofsky, speciell generalinspektör för Treasurys Troubled Asset Relief Program.

Bilderbergs plan i aktion?

I maj 2009 skrev jag en artikel angående Bilderbergmötet den 17 maj, ett mycket hemligt möte med den främsta eliten från Europa och Nordamerika som möts en gång om året bakom stängda dörrar. Bilderberg agerar som en informell, internationell tankesmedja och de släpper inte någon information, så rapporter från mötena läcker ut och källorna kan inte verifieras. Men den information som kommer från Bilderbergs spårhundar och journalister Daniel Estulin och Jim Tucker har visats sig överraskande tillförlitliga under åren.

Den information som läckte ut från mötet i maj gällde huvudfrågan den ekonomiska krisen. Den stora frågan var: ”Antingen en förlängd, plågsam depression som dömer världen till stagnation under årtionden, med tillbakagång och fattigdom… eller en intensiv, men kortare, depression som banar väg för en ny och hållbar ekonomisk världsordning med mindre suveränitet men med mer effektivitet.”  Viktigt att notera var att en huvudpunkt i agendan var att ”fortsätta att bedra millioner sparare och investerare som tror på manipulationen om den förväntade uppgången i ekonomin.  De kommer att bli utsatta för massiva förluster och svidande finansiell plåga under månaderna framåt”. 

En läkare måste först noggrant identifiera och diagnostisera problemet innan han kan erbjuda någon sorts beskrivning och lösning.  Om diagnosen inte är korrekt så kommer receptet för medicinen inte att hjälpa och kan till och med göra saker och ting värre.  Den globala ekonomin har en stor cancer inom sig: den har blivit korrekt diagnostiserad av någon, ändå var receptet som gavs för att kurera en hosta.  Den ekonomiska tumören har identifierats, frågan är: accepterar vi detta och försöker kurera den eller låtsas vi att receptet för hosta kommer att bota den?   Vad tror du ger en större chans för överlevnad?  Försök nu att acceptera idén om att ”okunnighet är en välsignelse”.

För en översikt om den kommande finansiella krisen, se: "Entering the Greatest Depression in History: More Bubbles Waiting to Burst," Global Research, August 7, 2009