Från Mossadegh till Ahmadinejad: CIA och exprimentet med IRAN Källa: http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=14134 Skriven av Thierry Meyssan är en renomerad journalist och författare, tilllika ordförande för The Voltaire Network Texten översatt av Rangn Skallgrimsson

Nyheterna om påstått val fusk har spridits som en löpeld genom Teheran och hetsat ayatollah Rafsanjani’s supporters till upplopps liknade konfrontationer emot ayatollah Khamenei’s anhängare . Den kaotiska situationen är en dold, uppvigling av CIA, som med hjälp av enorma volymer SMS, skapat ett totalt kaos bland befolkningen. Thierry Meyssan betecknar detta som psykologisk krigsföring.  

I mars 2000 erkände Madeleine Albright att, Eisenhower-administrationen organiserat regimeskiftet i Iran 1953 och att detta är den underliggande faktorn till iraniernas USA-fientliga inställning. I förra veckans tal, adresserat till Cairos Muslimer, erkännde Obama officiellt ”den roll USA spelat i skuggan av det kalla kriget, att fälla den demokratiskt valda Iranska regeringen”.. Vid den tiden var Iran kontrollerat av en marionettmonarki, ledd av Shah Mohammad Reza Pahlavi. Han hade blivit placerad på tronen av britterna, som tidigare tvingat hans far, den pro-Nazitiske kossackofficeren Reza Pahlavi att avgå. Shahen hade nu den nationalistiske primiärministern Mohammad Mossadegh att handskas med.

Med hjälp av ayatollah Abou al-Qassem, nationaliserade Mossadegh, Irans oljetillgångar. Ursinniga, lyckades britterna att övertyga USA att minoritetsregimen måste stoppas innan landet hamnar i kommunistiskt styre. CIA koordinerade då operation “Ajax” för att avsätta Mossadegh med hjälp av Shahen, för att sedan ersätta honom med pro-nazisten general Fazollah Zahedi, som upp till denna tid  befunnit sig i brittiskt häkte. Zahedi ansvarade för införandet av den brutalaste terrorregimen landet dittills upplevt, allt medan Shahen figurerar som ”panelhöna” i västerländsk media.

Återigen är Iran föremål för raffinerade, politiska provokationsexperiment och CIA använder sig sedan i år av ett nytt vapen: kontroll av mobiltelefonin. Sedan avdemokratiseringen av det mobila telefonnätet, har västerlänska underrättelsetjänster ökat sin avlyssningsverksamhet. Det landbaserade telefonnätet kräver fysiska avlyssningsinstallationer och därigenom fältpersonal, medan avlyssning av det mobila nätet kan göras med hjälp av Echlon systemet. Begränsningen med detta system är att det saknar kapacitet att penetrera internetkommunikation, därför har man framgångsrikt kunnat använda det internetbaserade telefonsystemet, Skype i konfliktområdena.  NSA, det amerikanska nationella säkerhetsorganet, har därför bedrivit en intensiv lobbyverksamhet gentemot internationella internetleverantörer för att säkerställa deras sammarbetsvillighet. De internetleverantörer som fallit till föga för NSA’s påtryckningar har belönats rikligt. 

I länder som Irak, Afganistan och Pakistan som nu befinner sig under amerikans-brittisk occupation, är alla föremål för telefonövervakning, oberoende av om den är land- eller mobilt baserad. Målet med denna övervakning är inte att få full kontroll över vad som sägs, utan att kunna kartlägga kontakter emellan olika individer och grupper av sociala nätvärk och att kunna identifiera motståndsrörelser i repektive områden. Dessutom kan telefoner spåras och dess innehavare neutraliseras, detta var orsaken till att afganska rebeller beordrade olika nätvärksoperatörer att dagligen ”släcka” sina system emellan kl. 17:00 och 03:00, för att förhindra den amerikansk-brittiska underrättelsetjänsten från att spåra dessa aktiviteter. De operatörer som inte gav efter för rebellernas krav, fick sina kommunikationsmaster förstörda.

Paradoxalt nog, med undantag av en telefonväxel som bombats av misstag, försäkrade sig israelisk militär om att inte förstöra telefonsystemen i Gaza under operation ”Lead Cast” (blytäcke) , från december 2008 till januari 2009. Detta är en taktisk helomvändning Under Gulfkriget var överste John A. Warden’s ”fem punktstaktik” att bomba alla kommunikationslinjer och system, både militärt och civilt för att skapa maximal förvirring. Nu är taktiken den omvända och all telekomunikation måste till varje pris lämnas orörd. Under bombningarna av Gaza, erbjöd tele-leverantören JAWWAL ökad samtalstid till sina kunder, detta indirekt bistod Israels intressen. För att gå ett steg längre, har amerikansk-brittiska och israeliska undderrättelsetjänster  utvecklat psykologiskt baserade, provokationsmetoder, för att kunna utnyttja det mobila telefonanvändandet i "kaos" taktik. I juli 2008, efter utbytet av krigsfångar och kroppar emellan Israel och Hezbollah ringdes 10 tusentals samtal till libanesiska mobiltelefoner från ett datoriserat telecentra, där en syntetisk röst, på arabiska, varnar för deltagande och sympatier för Hezbollah eller andra motståndsrörelser, vilka också smutskastades och förtalades. Den libanesike kommunikationsministern, Jibran Bassil, överlämnade en officiell protest till FN gällande denna mycket arroganta överträdelse av landets suveränitet.  

Samma metoder har används emot 10 tusen tals libaneser och syrier som tagit emot automatiska meddelanden om stora lösensummor för information om israeliska fångar som hålls av Hezbollah, som ledar till fritaganden av dessa. Personer som är intresserade av att sammarbeta har erbjudits att ringa upp brittiska telefonnummer. Metoden har också användts i Iran för att sprida förvirring och chockering ibland befolkningen, med medföljande instruktioner för att kanalisera det vredesmod som uppstått. Först massändes SMS under valnatten, som sa att landets högsta domstol informerat Mir-Hossain Mousavi om hans valseger. Kort efter annonserades de officiella valresultaten, att Mahmoud Ahmadinejad återvalts med 64% av rösterna – vilket då framstod som regelrätt valfusk för den nu förvirrade befolkingen. Redan tre dagar innan valdagen förutspådde Mir-Hossain Mousavi och hans allierade, en massiv valseger där man planerade att hävda valfusk om detta inte blev resultatet. Den tidigare presidenten Akbar Hashemi sammanställde samtidigt sitt öppna protestbrev, på förhand. De amerikanska valövervakningsorganen i Iran förutspådde en 20 procentig valdominans av Mahmoud Ahmadinejad över Mir-Hossain Mousavi. Officiellt förväntades Mousavi inte ha någon chans att vinna valet, förutom möjlig propaganda som försökt förmå att ge en missvisande bild av valskilnaden emellan kandidaterna.

Frivilliga och utvalda iranska medborgare uppmanades att söka information på Facebook och Twitter där de emottog både falsk och korrekt information om utvecklingen av den politiska krisen och de följande demonstrationerna. Anonyma nyhetsutsändningar som hävdade att det utbrutit eldstrider med stora dödssiffror spreds snabbt, dessa har fortfarande inte kunnat verifieras. Twitter hade planerat ett underhållsavbrott av tjänsten, som av en händelse råkade inträffa under den iranska valnatten, The US State Department lämnade omedelbart in en förfrågan till Twitter om att fördröja detta till ett senare tillfälle. Enligt New York Times bidrog dessa operationer till att sprida förvirring och revolt ibland befolkningen. Meddelanden som beskrev dödshot, polisrannsakningar av hem etc. skickades ut av odefinierbara källor. Samtidigt mobiliseras i USA och England av CIA, anti-iranska millitanter för att späda på kaoset ytterligare. Handledningsguider i ”revolutionstaktik” delades ut med instruktioner om hur Twitter konton som: @stopAhmadi, #iranelection och #gr88, kunde manipuleras med meddelanden. Instruktioner om att inte röra iranska regeringens websida gavs, ”Let the US military take care of it ” hette det.

När dessa åtgärder tillämpats så omöjliggordes verifieringen av sändaren av meddelandena och man kunde inte avgöra om dessa var utsända av individer på plats eller från CIA agenter i Langley, Virginia, vilket i sin tur gjorde det omöjligt att avgöra vad som var falskt eller korrekt. Målet var att skapa så mycket kaos som möjligt och att provocera landets befolkning till inbördeskrig.

Stridsledningspersonal världen över följer nogrannt utvecklingen i Teheran och utvärderingar görs kontinuerligt av ”kaos” strategien. Uppenbarligen har destabiliserings- taktiken fungerat men det är oklart om CIA har lyckats förmå demonstranterna att uträtta de åtgärder som Pentagon nu dragit tillbaka, det är också osäkert om demonstranterna själva vill sätta punkt för den Islamistiska revolutionen.