Den globala ekonomin befinner sig i en "farlig ny fas". Aktiviteten har försvagats och blivit mer ojämn, förtroendet har fallit kraftigt den senaste tiden och nedåtriskerna växer.

Det skriver Internationella valutafonden, IMF, i sin höstprognos som publicerades på tisdagen.

IMF konstaterar att en global ekonomi som ännu lider av strukturella bräckligheter i år har drabbats av en veritabel "spärreld" av chocker; Japan drabbades av en förödande jordbävning och tsunami och samtidigt växte oroligheterna i en rad oljeproducerande ekonomier. Därutöver stagnerade övergången från offentlig till privat efterfrågan i USA, euroområdet drabbades av omfattande finansiell turbulens, de globala marknaderna drabbades av omfattande utförsäljningar av risktillgångar, och det märks allt fler tecken på att detta spiller över på den reala ekonomin.

IMF skriver att de strukturella problem som möter de krisdrabbade utvecklade ekonomierna har visat sig vara mer svårlösliga än väntat och processen mot att ta fram och implementera reformer är ännu mer komplicerad.

"Utsikterna för dessa ekonomier pekar därmed mot en fortsatt, men svag och guppig, expansion", skriver IMF.

Samtidigt har utsikterna för tillväxtekonomierna blivit mer osäkra, men tillväxten väntas ändå förbli "ganska robust", i synnerhet i de ekonomier som motverkar effekterna av en svagare global efterfrågan med minskade policyåtstramningar.

Globalt väntas BNP stiga med 4,0 procent i år och nästa år. Prognosen för 2011 har därmed skrivits ned 0,3 procentenheter och 2012 har sänkts 0,5 procentenheter jämfört med vad IMF räknade med i en prognosuppdatering i juli.

För de utvecklade ekonomierna ser IMF en "anemisk" tillväxt på omkring 1,5 procent i år, följt av 2,0 procent 2012. Men den prognosen bygger på att europeiska politikerna kan begränsa krisen i euroområdets periferi, och att amerikanska politiker klarar balansen mellan att stödja ekonomin och finanspolitisk konsolidering på medellång sikt. Dessutom bör inte volatiliteten på finansmarknaderna öka.

Beträffande tillväxt- och utvecklingsländerna ser IMF att den ekonomiska tillväxten dämpas till en "fortsatt solid" takt på 6 procent 2012.

Valutafonden fastslår att riskerna mot utsikterna "tydligt" väger över mot nedsidan, och det är i första hand två riskfaktorer som förtjänar uppmärksamhet från beslutsfattarna.

Den första är risken för att krisen i euroområdet växer utom politikernas kontroll, trots den starka respons som fattades vid EU-toppmötet den 21 juli.

"Politikerna måste snabbt ratificera de åtaganden som gjordes vid julitoppmötet, och under tiden måste ECB fortsätta att intervenera starkt för att bibehålla ordnade förhållanden på statsskuldsmarknaderna. Ledarna måste stå för sina åtaganden om att göra vad som krävs för att säkra förtroendet för den nationella politiken och för euron", skriver IMF.

"Dessutom, givet sjunkande inflationstryck och förhöjda finansiella och statliga spänningar, bör ECB sänka sin policyränta om nedåtrisker mot tillväxt och inflation består", fortsätter valutafonden.

Den andra tunga riskfaktorn är att den ekonomiska aktiviteten i USA, som redan försvagas, drabbas av nya smällar - till exempel från ett politiskt dödläge över finanspolitisk konsolidering, den svaga husmarknaden, snabba ökningar i hushållens sparande eller försämrade finansiella förhållanden.

"Djupa politiska splittringar gör att kursen för USA:s politik är mycket osäker. Det finns en allvarlig risk för att hastiga finanspolitiska nedskärningar kommer att ytterligare försvaga utsikterna utan att erbjuda de långsiktiga reformer som krävs för att reducera skuldsättningen mot mer uthålliga nivåer", skriver IMF.

Fonden konstaterar vidare att nyheterna om den amerikanska husmarknaden har varit en besvikelse, och det syns ingen ände på "utbudsöverhänget" och prisnedgångarna. Därtill har det också skett en kraftig korrektion på aktiemarknaderna, och det riskerar att leda till att hushållen väljer att öka sitt sparande kraftigt.

"Givet växande nedåtrisker mot USA:s aktivitet bör Federal Reserve​ stå redo att sätta in ytterligare okonventionellt stöd, och takten i den finanspolitiska konsolideringen bör bli mer bakladdad givet att trovärdiga åtgärder på medellång sikt antas", skriver IMF.

Enligt IMF kan båda ovanstående riskfaktorer få allvarliga återverkningar på den globala ekonomin. Förnyad stress kan underminera finansmarknaderna, som är "fortsatt ovanligt känsliga". Råvarupriser, global handel och kapitalflöden skulle troligen falla abrupt, vilket skulle dra ned tillväxten i tillväxtekonomier.

IMF har skissat på detta i ett riskscenario, där euroområdet och USA skulle falla tillbaka i recession med en BNP-tillväxt som är omkring 3 procentenheter lägre än i huvudscenariot 2012. Skadorna på andra ekonomier skulle också bli "signifikanta".

Valutafonden skriver vidare att den negativa återkopplingen mellan svaga stater och finansiella institutioner i euroområdet måste brytas.

"Bräckliga finansiella institutioner i euroområdet måste ombes att ta in nytt kapital, helst genom privata lösningar. Om detta inte är tillgängligt kommer de behöva acceptera injektioner av offentligt kapital eller stöd från EFSF, eller att rekonstrueras eller stängas", skriver IMF.

Enligt IMF är de medelfristiga planerna på finanspolitisk konsolidering i euroområdet "lämpligt ambitiösa". För ekonomierna i "periferin" kommer det att bli en viktig uppgift att hitta den rätta balansen mellan finansiell konsolidering och strukturreformer samt externt stöd för att säkra att justeringen av dessa ekonomier kan fortsätta.

För USA anser IMF att de viktigaste prioriteringarna gäller att ta fram en konsolideringsplan på medellång sikt för att sätta statsskulden på en uthållig bana och att implementera åtgärder för att stödja återhämtningen, bland annat genom att underlätta justeringen på hus- och arbetsmarknaden.

För Japans del vill IMF se mer ambitiösa åtgärder från regeringen om att komma till rätta med mycket höga offentliga skulder samtidigt som uppmärksamhet också riktas mot de omedelbara behoven för återuppbyggnad och utveckling i de områden som drabbades av jordbävningen och tsunamin.

IMF skriver vidare att med tanke på den svaga takten i rebalanseringen av den globala efterfrågan, höga råvarupriser och blygsamma tillväxtutsikter i utvecklade ekonomier så väntas långa räntor i viktiga stater förbli låga. Det kan i sin tur leda till ökat risktagande i andra ekonomier.

"Symptom på överdrivet risktagande är redan synliga i ett fåtal utvecklade ekonomier och ett antal tillväxtekonomier; mycket hög kredittillväxt, kraftiga uppgångar på fastighetsmarknaderna och stora inflöden till de finansiella marknaderna", konstaterar IMF.

Fonden skriver vidare att den finansiella krisen synliggjorde en extraordinär bräcklighet i det global finansiella systemet mot störningar på interbankmarknaden. Det har besvarats med att centralbanker har inrättat temporära mekanismer på nationell nivå som injicerar likviditet när marknaderna "torkar ut".

Det finns dock inga sådana mekanismer på internationell nivå, och enligt IMF illustrerar den finansiella krisen behovet av att bygga upp internationella mekanismer för riskdelning, något som släpar efter storleken på de internationella finansmarknaderna.