Ett Kärneuropa skakar unionen i grundvalen

När eurokrisen fördjupas väcker allt fler liv i den gamla idén om ett Europa i två hastigheter, där ett antal länder går vidare och fördjupar samarbetet. Frankrike, Nederländerna och Finland hör till de starkaste förespråkarna, men förslaget om ett Kärneuropa är kontroversiellt och skakar unionen i dess grundvalar.

Borde de euroländer som sköter sina ekonomier belönas för det? Svaret är ja – åtminstone enligt Finlands Europaminister Alexander Stubb. Han föreslog i samband med en föreläsning i belgiska Brygge i förra veckan att de länder med högsta möjliga kreditbetyg, trippel-A, går vidare och fördjupar samarbetet. Tanken är att en inre kärna får mer att säga till om i eurozonen, och på så sätt får ny kraft i sina ekonomier.

–Jag ser inte att vissa länder lämnar, men jag ser att länder på insidan förlorar i inflytande, sade Alexander Stubb till Financial Times och lade spetsigt till att ett land som inte har det högsta kreditbetyget, kanske inte är bästa möjliga på att ge råd om offentliga finanser.

–Jag ser centrifugalkraften i ett Kärneuropa, sade den finländska Europaministern.

Alexander Stubb är inte ensam bland trippel-A ländernas politiker att komma med liknande förslag. Frankrikes president Nicolas Sarkozy är en av de starkaste förespråkarna för ett ”Europa i två hastigheter” och han vill dessutom se ett utökat fransk-tyskt samarbete som övriga länder tvingas rätta sig efter. Den nederländska regeringen föreslog tidigare under hösten att högt skuldsatta euroländer ska sättas under ett ekonomiskt förmyndarskap där alla utgifter övervakas och godkänns av en EU-kommissionär. Enligt den holländska premiärministern Mark Rutte skulle det land som vägrade att underställa sig Bryssel, tvingas lämna euron.

–De här förslagen är inte så lätt att åstadkomma som det låter. Många känner sig felaktigt behandlade och hur ska man avgöra vilket land som hamnar var? Det är många tunga länder som inte är roade, säger Hubert Fromlet, professor i internationell ekonomi på Linnéuniversitet och lägger till att han framför allt syftar på Polen, som tillsammans med Storbritannien gått i taket över förslagen. Polen är inget euroland, men har precis som alla andra EU-medlemmar (förutom Danmark och Storbritannien som förhandlat till sig undantag) en skyldighet att gå med i samarbetet så fort man uppfyller villkoren.

Den polska upprördheten bekräftas från Warszawa. Aleksander Smolar är chef för tankesmedjan Stefan Batory foundation, som grundades av den kände finansmannen George Soros.

–Det finns en stor oro här i Polen och man är väldigt fientligt inställd till att vissa länder bryter sig loss eftersom man är rädd för att förlora inflytande, säger Aleksander Smolar. Som exempel tar han ett citat som såväl den polska utrikesministern som premiärministern använt flera gånger: Vill polackerna sitta med vid bordet, eller vill de vara en av rätterna som serveras på bordet? Enligt de båda politikerna finns det inget annat alternativ, och det gäller för Polen att vara delaktig i den historiska process vi nu ser.

Splittringen är uppenbar. Sedan euron infördes har euroländernas finansministrar hållit möten dit övriga finansministrar inte är inbjudna. Men nu har även de länder som inte infört euron börjat hålla egna finansministermöten i Bryssel. Zsolt Darvas, ekonom och forskare på den ansedda tankesmedjan Bruegel i Bryssel, kallar utvecklingen ”ovälkommen”.

–Det här är inte bra och jag är väldigt skeptisk till de förslag som lagts. Storbritannien vill i och för sig inte delta i någonting, men om Sverige vill vara med på euromötena så finns det en enkel lösning – gå med i samarbetet, säger Zsolt Darvas och lägger till ett litet skämtsamt skratt.

Även en hög tysk regeringstjänsteman bekräftar för SvD Näringsliv att det finns en irritation i eurozonens innersta krets mot den brittiska inställningen.

–Britterna säger å ena sidan att de vill att de 17 euroländerna samarbetar mer för att säkra stabiliteten, å andra sidan är de rädda för att tappa inflytande. De måste klargöra var de står, säger tjänstemannen som vill vara anonym.

Zsolt Darvas tror att vi kommer att få se ett Europa i flera hastigheter, men då handlar det om tillväxt. Det kommer per automatik att bildas tre grupper de närmaste åren där länder som Grekland, Italien och Spanien inte kommer att växa alls, medan Tyskland, Frankrike, Nederländerna kanske kommer att se en tillväxt på 1–2 procent.

– Bäst kommer det gå för Sverige, Polen, Tjeckien och Baltikum, som alla står utanför euron. Men de växte bra redan innan krisen. Vi ser alltså ett Europa i tre hastigheter, inte två, säger Darvas.

Finns det då en risk för att EU bryter samman på riktigt? De allra flestas svar är nej. Det är för mycket prestige investerat i projektet och det är få politiker som är beredda att ge upp de framsteg som gjorts genom åren. När det gäller eurosamarbetet är det inte många som vågar vara lika tvärsäkra. Det är helt enkelt för tidigt att avgöra.

–Alla pratar om att vi behöver mer integration för att rädda euron, och det håller jag med om. Men det vi ser nu är en imperialistisk typ av integration, och det är farligt, säger Aleksander Smolar i Warszawa.