Bilderberg-gruppen och Europeiska Unionens Projekt
1954 bildades Bilderberg-gruppen i Holland. Det är en hemlighetsfull grupp som träffas en gång om året och består av ca 130 personer inom politik, finans, militär, akademier och media, dvs eliten från Nordamerika och Västeuropa som ”ett informellt nätverk av inflytelserika personer som konsulterar varandra privat och konfidentiellt”. Regelbundna deltagare vid dessa möten är cheferna för några av de största företagen i världen, oljebolag såsom Royal Dutch Shell, British Petroleum och Total SA, såväl som olika europeiska monarker, internationella bankirer såsom David Rockefeller, betydande politiker, presidenter, premiärministrar och centralbankirer i världen.
Bilderberg-gruppen fungerar som en “hemlighetsfull global tankesmedja” med intentionen att “länka regeringar och ekonomier i Europa och Nordamerika mitt under det Kalla kriget”. Ett av deras huvudsakliga mål var från början att förena Europa till en Europeisk Union. Bilderbergarna ligger således bakom många fördrag som signerats under åren. 1957 signerades Romfördraget som skapade EEC – European Economic Community – och fler länder anslöt sig. 1992 signerades Maastrichtfördraget som skapade EU och ledde till skapandet av euron. The European Monetary Institute grundades 1994, den europeiska Centralbanken 1998 och euron började användas 1999. Etienne Davignon, ordförande i Bilderberg-gruppen och tidigare EU-kommissionär, avslöjade i mars 2009 att euron debatterades och planerades på Bilderbergs konferenser. Detta var ett exempel på regionalism, att integrera en hel region i världen, en hel kontinent, in till en stor supranationell struktur! Detta var en av de primära funktionerna hos Bilderberg-gruppen, som också kom att spela en stor roll i andra internationella frågor.
Trilaterala kommissionen
1972 presenterade David Rockefeller och Zbigniew Brzezinski en idé om en tresidig grupp (trilateral grouping) vid årets Bilderbergmöte. I juli samma år möttes en mäktig grupp på David Rockefellers egendom i New York för att planera skapandet av Kommissionen. Vid mötet deltog Brzezinski, McGeorge Bundy, presidenten i Ford Foundation, (bror till William Bundy, redaktör för Foreign Affairs) och Mayless Manning, president i Council on Foreign Relations. Så 1973 var Trilaterala Kommissionen formad för att ta hand om dessa frågor. Enligt en välkänd nationell kolumnist, författare och politisk analytiker, Holly Sklar, är avsikten med Trilateral Commission att tillsammans med Eliten planera för den kommande Världsregeringen.
Tre svenskar är medlemmar i Trilaterala Kommissionen: Carl Bildt, Marcus Wallenberg och Urban Ahlin.
När Jimmy Carter blev president utsåg han över två dussin medlemmar av den Trilaterala Kommissionen till nyckelpositioner i sitt kabinett. Bland dem fanns Zbigniew Brzezinski, som blev Nationell säkerhetsrådgivare, Samuel P. Huntington, koordinator i National Securitiy och ombud för Brzezinski, Harold Brown, försvarsminister, Warren Christopher, vice utrikesminister. 1979 utsåg han David Rockefellers vän Paul Volcker till ordförande i styrelsen för Federal Reserve (Centralbanken i USA).
Volcker startade sin bana som ekonom vid New York Federal Reserve Bank redan på 50-talet och efter bara fem år där lurade David Rockefellers Chase Bank bort honom därifrån. Så 1957 började Volcker arbeta för Chase där Rockefeller rekryterade honom som sin specielle assistent vid en kongresskommission för pengar och krediter i Amerika och senare som hjälp inom en rådskommission till Finansdepartementet. Han återkom till Chase 1965 som medhjälpare till Rockefeller, den här gången som vicepresident som tog hand om internationella affärer.
När Nixon intog Vita Huset fick Volcker den tredje högsta posten inom Finansdepartementet. Detta placerade honom i centrum av beslutsprocessen bakom upplösningen av Bretton Woods-fördragen. 1973 blev Volcker en medlem i Rockefellers Trilateral Commission. 1975 fick han jobbet som president i New York Federal Reserve Bank, den mäktigaste av de 12 avdelningarna inom Federal Reserve. 1979 blev Volcker ordförande i Federal Reserve System, rekommenderad av Rockefeller, och han tog omedelbart drastiska beslut för att bekämpa inflation genom att radikalt höja räntenivån, vilket chockade inte bara USA utan hela världen och inte minst Tredje världens nationer med stora skulder. Räntan höjdes från 2 % till 18 % och ökade dramatiskt räntesatsen på lånen till utvecklingsländerna.
Stater, speciellt de stora ledande länderna såsom USA och Storbritannien, kontrolleras av det internationella banksystemet som arbetar genom hemliga överenskommelser hos BIS (Bank for International Settlements) och opererar genom nationella centralbanker såsom Bank of England och Federal Reserve. Staten ägs således av en internationell bankkartell och då staten agerar på ett sätt som visar på dess ständiga relevans i den globala ekonomin, så agerar de inte i termer som självintresse för staten i sig själv, utan för de mäktiga intressen som kontrollerar staten. Samma internationella bankkartell som kontrollerar USA idag har tidigare kontrollerat Storbritannien och höll upp dom som de internationella ledarna. När det brittiska herraväldet föll, och byttes mot USA, så styrs den globala ekonomin av USA. Hursomhelst så är det samma intressen som tjänar och stater kommer att utnyttjas och överges enligt önskemål från den internationella bankkartellen – då de endast är verktyg!
Andrew Gavin Marshall är en undersökande delägare i Centre for Research on Globalization (CRG). Han studerar för närvarande politisk ekonomi och historia vid Simon Fraser University.
Jag ber er att allvarligt överväga orsaken till varför dessa elitinstitutioner inte diskuteras i den huvudsakliga median i världen trots den enorma finansiella och politiska makt de utövar. Det är sjuka och onda ockultister som styr Västerlandet. De är maktgalna dårar, som någonting som kommer från ett barns tecknade serier, med fingrarna på knappen för atomsprängning! Armageddon är närmare än ni tror. Endast Gud kan rädda våra själar från deras grepp – det är åtminstone min noga övervägda åsikt. |
