| En enorm agenda för globala frågor var inklämda under fyra dagar av ”hemliga” möten av en mystisk grupp av maktmäklare. Men vem valde dem och varför betalar vi för dem?
Utmattade och rivna av törnbuskar, upprymda av pressbevakningen och sjuka av bilar med upploppsfolk och ljumna spanska baguetter med omelett återvände vi från Bilderberg 2010 med följande tankar överst i våra trötta sinnen:
* Global nedkylning finns på korten
Titta på agenda for Bilderberg 2010: ”Finansiell reform, säkerhet, cyberteknologi, energi, Pakistan, Afghanistan, världens matproblem, global nedkylning, socialt nätverkande, medicinsk forskning, EU-USAs relationer”. Denna lista är ett fönster in till din framtid. Tro inte för en minut att den inte är det. Och ignorera den inte, för den ignorerar inte dig.
Jag älskar hur ”socialt nätverkande” måste grilla det bilderbergska sinnet. Å ena sidan, som Zuckerberg på Facebook säger, integritet är inte längre en social norm, så det är okej att mjölka nätverkssajter för information, sociala trender och oliktänkande, men du kan inte stoppa folk från att arrangera ett möte för att diskutera internetcensur eller rättigheter och felaktigheter i den ”globala nedkylningen”. Tala om trollen, Bill Gates finansierar en teknologi för ”molnblekning”! Prövning startar inom kort. Global fördunkling är inte bara något som inträffar varje gång Big Brother startar. På grundval av denna agenda tror jag att vi kan förvänta oss mängder av uttalanden om försök med avancerad molnteknologi under de nästa 12 månaderna. Om det fungerar i Dubai kan det fungera i Storbritannien också…
* Du kan inte hålla inne med en god historia
Om jag måste plocka ut en punkt när Bilderberg slutligen bröt igenom till de vanliga nyheterna så skulle det bli när BBC News Blog publicerade en round-up av Bilderbergs rapporter. För tolv månader sedan skulle detta knappast ha varit tänkbart. I år måste Kissinger ha spottat chips.
* Folk älskar sina ”ledare”
Jag vet att detta låter konstigt, eller åtminstone gör det så för mig, men detta års this year's Bilderbloggings har ganska ofta mötts av upprördhet över idén att vi skulle utsätta Bilderberg för större granskning. Man hör folk tala om delegaterna vid Bilderberg som deras ”ledare” och man ser delegaterna mytologiserade som de största och de bästa – vars godartade intriger bör få göra framsteg utan inblandning eller ingrepp från allmänheten och pressen. ”Ledare” som koncernchefen vid Royal Dutch Shell och styrelseordföranden i Kissinger Associates Inc. Jag är förbryllad till den grad att jag vill banka på trädstammar när jag bevittnar beslutsamheten hos en del folk att slänga sig själva framför dessa företagsledare och presidenter i banker och vifta med armarna beskyddande, skrikande ”Lämna dem ifred! Låt dem sköta strategin för det goda i världen i fred! Hur kan de någonsin ha en uppriktig diskussion med våra politiker om vi var insatta i det? Stoppa detta opassande snokande!”
Jag menar, allvarligt! Dagen då Marcus Agius, ordförande för Barclays, planerar strategin för mitt goda är dagen då han återbetalar till mig de hundratals pund i bankavgifter han tagit från mig sedan mig skoltid. Dagen som Peter Voser, VD i Royal Dutch Shell, sitter runt ett bord med uttalad oro för att göra världen bättre, en vackrare plats för oss alla, det är dagen då min bak har tänder som växer och äter upp min hatt.
Gör detta: Look at the list of participants – Se på deltagarna och fråga dig själv en enkel fråga: vilket är deras slutresultat?
* Jag är på en lista
En eftermiddag i slutet på konferensen råkade jag och min fru på några av organisatörerna för Bilderberg ute på en tvålimousiners resa till havet. Vi kände igen dem från vår vistelse på hotellet innan konferensen började. Vi gick upp och frågade dem om de kunde bekräfta namnen på de brittiska delegaterna som deltog vid detta års möte. I förskräckelse sprang de från promenaden tillbaka till sina limousiner, en av dem kacklande underligt och höll sin handväska framför ansiktet. En annan ryckte en kamera från fotutrymmet och började fotografera mitt ansikte när jag knäppte hennes. Ni kan se mig ge tummen upp på fotot. Så, om jag inte var det förut så är jag nu på Bilderbergs lista på minst önskade. Vad tråkigt!
Bilderberg tar ett foto på mitt ansikte när jag är på väg till Leiden HQ.
Kanske de kommer att skriva ett trevligt brev till mig och be mig att sluta. Eller kanske… kanske det är bäst att jag säger nu, för protokollet: Jag är inte en kommunist, en fascist, en rasist eller en obetydlig tjuv. Jag stal inte den där laptopen, jag fotograferade inte dessa barn, jag stympar inte hästar. Jag sov inte med den där prostituerade. Jag tror inte på UFOs. Jag har inte anteckningsblock fyllda med teckningar av Houses of Parliament i brand. Jag hatar inte framsteg. Jag är inte besatt av vidriga känslor mot holländare, spanjorer, judar, mormoner, waleser eller vem som helst på jorden förutom peruanska folkmusiker.
* Människor är inte tillräckligt arga
Där var 130 människor uppe på berget, pimplande sangria och pratade om strategier. Och nere vid foten av berget, på andra sidan av där upploppsvanen fanns, stod omkring 130 personer med flaggor och kameror. Min Gud, det är deprimerande. I en värld som, med viss uppskattning, är en hård, kämpig, orättvis plats för miljarder människor, i vilken tillgångarna har stulits och rikedomarna obevekligt centraliserade, (the Bilderbank, Goldman Sachs, has just notched up its best ever quarter), i vilken George Osborne så vänligt lät oss välja våra egna mått av ”åtstramningar” – i ett sådant plågsamt hopkok av världen, 130 av oss banade oss hela vägen till den spanska havskusten för att säga: ”Kanske det som ni gör upp strategier för där uppe inte fungerar till allas bästa”.
Kanske det skulle ha varit mer, men folk har andra saker att tänka på: de är efter med betalningen på räntorna, sparar pengar för ett bröllop, sparar för en skilsmässa, sparar för en semester som inte involverar att bli fängslade av polisen, de är desillusionerade av monotonin hos CamCleggian, varmt engagerade i lokalpolitik, de är kanske sjuka eller berusade. Var finns det utrymme för att bekymra sig om Bilderberg?
Bertrand Russel såg det komma. Han såg en värld i vilken ”varje allvarlig kritik av makten som är kommer att bli psykologiskt omöjlig”. Jag är förvånad över att ni ens haft tid idag att ha bläddrat så här långt ner.
* EN person kan göra skillnaden
Förra året skrev jag om mitt besök i Last year, I wrote about my visit to Vouliagmeni för att se vad Bilderberg egentligen handlade om. Det var inte någon trevlig resa. Men i det sista stycket bad jag folk att komma med 2010 och hjälpa till med att sprida lite information om Bilderberg mer offentligt. Omkring 10 st eller så ställde upp på detta. Av dessa 10 var en modig man, som en Quierosaber, som kravlade sig till bergen innan soluppgången, med löv lindande runt huvudet och tog foton av delegaterna (se vår Spot the Delegate quiz och vår Bilderberg 2010 Power Gallery). I ett av hans fotografier dök Gordon Campbell upp, guvernören i British Columbia. The Canadian press started asking questions och upptäckte att han hade betalat för sin flygbiljett till Bilderberg genom att använda offentliga pengar.
Visst, Campbell var på den i tysthet publicerade listan av deltagare, men skillnaden mellan en lista med namn och ett foto är oberäknelig. Så där har vi det: ansvarsskyldighet, öppenhet och inget av det är möjligt utan människor som Quierosaber som packar sin kappsäck klockan 4 på morgonen, inlindad i lagerblad runt huvudet, och lånade en kamera och gömde sig under tistlar.
* Det finns en väldig massa icke-valda ”råd” i världen
En av deltagarna som fotograferades av Quierosaber är den iskalla seniormedlemmen vid Hudson Institute, Marie-Josée Kravis, (hustru till Henry Kravis, chefen för megaföretaget KKR). Det skattebefriade Hudson Institute är en amerikansk ”tankesmedja” som har ett klart uttalat mål: ”Vi syftar till att vägleda globala ledare i regeringen och näringslivet”. Den är grundad av goda och kloka människor som i Monsanto, DuPont, Pfizer, McDonald’s, General Atomics, IBM. Proctor & Gamble och Conrad Black (Bilderberg-deltagare och för närvarande gäst i Floridas kriminalvårdsanstalt).
Hudson Institute inrättades av Rand Corporation (som tidigare hade satts upp av Douglas Aircraft Company för rådgivning till den amerikanska militären). I ett nötskal, detta är vem Marie-Josée Kravis arbetar för och detta är vad George Osborne har lyssnat till när han tillbringat tiden hos Bilderberg åren 2006, 2007, 2008 och 2009.
För att citera Aretha Franklin: Vem är det som granskar vem? Och vem i helsike bad dessa stiftelser om vägledning i första hand? Sluta upp med att ge ut rapporter! Sluta med tankesmedjor! Sluta med att presentera ”rekommendationer som ligger precis i tiden till ledamöter inom regeringen”. Sköt era egna icke-valda affärer som omväxling! Och betala skatt medan ni håller på med det!
* Det finns fortfarande inget svar på den Stora frågan
Jag skulle vilja citera premiärminister David Cameron (Bilderberg 2008): ”Större öppenhet är kärnan i vårt gemensamma åtagande att göra det möjligt för allmänheten att ställa politiker och offentliga tjänstemän till ansvar… det är era pengar, er regering, ni borde veta vad som pågår. Så vi kommer att riva av täcket för hemlighetsmakeriet och utvidga öppenheten så långt och brett vi möjligtvis kan”.
I andan av hemliga täckmantlar som rivs bort så verkar det rimligt att fråga: har de hemlighetsfulla ”privata mötena” hos Bilderberg – som tar en tredjedel av deltagarna från regeringar och politiker – någon effekt alls på vår inrikes- och utrikespolitik? Gör denna fantastiskt mediaskygga grupp, som har vår helt nya lord chancellor, Kenneth Clarke QC MP, on its inner steering committee, på denna fyradagars konferens, med sin agenda och sina rum med seminarier för extramöten, någon tjänst för att influera och påverka sättet som våra länder styrs på? Eller är det lite som att fråga: Vill Amy Winehouse ha en drink?
Uttryckligen så är en ”finansiell reform” i toppen på top of Bilderberg's agenda detta år. Närvarande i årets konferens var Paul Volcker, ordförande för Obamas ekonomiska råd för återhämtning av ekonomin. Precis efter Bilderberg varnade Obama för massiva uppsägningar av lärare, poliser och brandmän.
Också närvarande var Portugals finansminister Fernando Teizeira dos Santos. Portugal har just röstat igenom ett krispaket av skattehöjningar och nedskärningar i offentliga utgifter. Var något av detta diskuterat i de finansiella reformsessionerna? Om inte, vad diskuterades då?
Om Bilderberg inte påverkar den offentliga politiken, varför är det då fyra dagar långt, och varför spenderar de 10 miljoner Euro för att skydda heligheten i diskussionerna? Varför hålla det alls? Vilket slöseri med upptagna personers tid! Och om mötet påverkar den offentliga politiken, genom vilken förvrängd logik ligger det att offentliga pengar spenderas på att hålla det hemligt? Och varför, i denna offentligt skyddade hemlighet, skulle Klaus Kleinfeld (tidigare VD för Siemens AG) och Dieter Zetsche (ordförande för Mercedes-Benz) och James A Johnson (styrelsemedlem i Goldman Sachs och medlem i Trilaterala Kommissionen samt medlem av Rådet för Utländska Relationer) ha ett öra från våra politiker?
Marsch ut till solnedgången, men de kommer tillbaka igen för Bilderberg 2011.
Kanske ni ser på världen och tänker att allt blir okej i morgon därför att det åtminstone för er är på något sätt okej idag. Kanske ni ser ”socialt närverkande” och ”Cyberteknologi” på Bilderbergs agenda och ni bryr er inte om det. Kanske ni inte tänker att Peter Mandelson's rushed-through digital economy bill hade någonting att göra med hans deltagande vid Bilderbergs möte 2009.
Kanske ser ni inte någon ironi i att individer blir lurade och lurade igen av samma företag och bailed out-banker som är så tillmötesgående med sina råd till våra politiker? Kanske ni inte känner det som om ni blir krossade eller så har ni helt enkelt blivit förstummade? Det finns massor av andra saker att oroa sig för i världen. Allvarliga saker, såsom hälsa och fattigdom och terrorism. Och hursomhelst så kommer folket där uppe på berget inom Bilderberg reda ut alltihop för oss. De är ju experter! De har just spenderat fyra dagar med att tala om medicinsk forskning och ”världens matproblem”. De tar hand om det, vi kan koppla av! |
